Snapchat

I förrgår övertalade jag Chai att följa med mig och Mandy för att göra pedikyr i salongen bredvid Venus. Det är en av mina topp fem saker att göra i New York. Leka med kompisar, äta, dricka, shoppa och klippa klorna. Så slipper en låta som en katt mot parkettgolvet. Det visade sig att en annan karl i salongen också provade på pedikyr för första gången. Mandy, vår sjukt sociala vän (blir vän med alla-Mandy) fortsatte att prata med mannen. Mandy berättade att vi ska i iväg till Coney Island den 4:e juli. Ett samtal som i sin tur ledde till att han kläckte ur sig att han är med och arrangerar den årliga korvätartävlingen på Coney Island. Vi ska få backstagepass och det är så himla coolt att jag vill gråta en skvätt! Att få se korvätartävlingen står med på min bucket list, men att få backstagepass är ju som att få rida på en enhörning.

Glöm nu inte att följa med genom Snapchat!


NYC Pride och världens skönaste biobesök

Det händer så mycket här borta att varje dag skulle behöva sig ett helt eget inlägg. Jag är ensam ett par timmar ikväll, så jag gick faktiskt hem och mellanlandade och tänkte passa på att skriva ett par inlägg. Jag kan ju börja där jag avslutade senast. Jag och Chai sov över hos Rob och Mandy och vaknade med andra ord upp i Brooklyn i söndags. Vi gick till en restaurang vid namn Le Paddock i närheten där jag beställde in rökt lax, pocherade ägg och stekta potäter.
 
 
Sen bar det av in till stan för att titta på prideparaden! Tänk att nu har vi betat av både Chicago och New Yorks parader! Inte illa pinkat.
 
Sjukt mycket folk!
Den här behöver vi nog rama in.
Jag föreslog att vi skulle ta en sväng till Shade bar i westvillage när vi ändå var i krokarna. Där serveras de bästa crepsen jag någonsin har ätit. Inte för att jag har ätit många, men ändå. Vi beställde in en egenkomponerad variant med chevre, walnötter och honung. En kombination jag tänker prova på allt tills jag dör. Jag och Chai har varit på denna bar en gång för fem år sedan. Det var en himla bra kväll med flera goda creps och en del öl. Bartendern tyckte att vi såg bekanta ut när det till slut slog henne att hon hade en bild på oss i sin gamla mobil som hon bläddrade igenom bildgalleriet på bara några dagar innan.
 
Den här staden slutar inte att förvåna mig!

Fem år sedan inne på Shade.
 
 
Vi hade ju tänkt klippa en bio kvällen innan, men alla de bra platserna hade gått åt, så vi försökte igen och fick mer än okej sittplatser. Jag menar liggplatser. Eh va? När biobesöket kom väldigt spontant och min klädsel inte var lämplig för en AC-kall biosalong så fick vi springa in på K-mart och köpa mig den billigaste/skitfula kofta butiken hade att erbjuda. Den kommer jag att använda flitigt framöver. Vi mellanlandade innan K-mart-besöket på Rays pizza där jag svepte fler öl än åt pizza. Jag är nämligen vansinnigt dålig på det här med skräckfilm och The conjuring 2 stod på agendan. Det finns bildbevis på hur rädd jag var när jag såg första filmen om ni bläddrar bakåt inne i Chais instagramgalleri. Jag vet att jag har sådana stalker till följare, så någon kommer ju att göra det. :)
Men hörrni! Benutrymme of doom. Det gick att fälla ut sittplatserna så pass att du kunde ligga ner och se hela filmen! IMAX kan slänga sig i väggen, det här var helt magiskt. MAGISKT! SLUT PÅ SYNONYMER! 

En lördag

Tydligen har gymmet fyra våningar och inte tre som jag skrev i tidigare inlägg. Vilket inte märktes när vi var iväg och tränade i lördags. Eftermiddagar och helger är nog bäst att skippa om en vill slippa stå axel mot axel med främlingar.
 
Jag ber om ursäkt för eventuell skitdålig teknik! haha
 
Vi slängde ihop ett renodlat styrkepass á la pippi långstrump med både marklyft och bänkpress. Deras stänger är så jävla feta att det känns som att greppa en mindre handled! Helt värdelöst.
 
Jag beställde en kombo med tre av mina favoriter. Blintz, potatispannkaka och piroger.
 
Vi besökte även Odessa för att äta vårt första mål mat. Odessa har sen första året i New York varit ett av våra favoritställen mycket tack vare den fantastiska servitören Willy, för utan honom är nog maten egentligen inte så extraordinär. Hit brukar vi gå för den sköna stämningen, prata med Willy, slippa turister och hinka blaskigt kaffe. Stämningen i lördags var precis som att kliva in under fikat efter en begravning. Ingen i personalen var sig lik. Vi får ta en vända dit igen och se om det kanske bara var en dålig dag.
 
 
Vi gick hem, tog en dusch och gick sedan iväg på en ölrunda. Första stället blev Spitzer´s Corner som serverade den omåttligt populära rekorderlig cider. Jag känner mig dels kränkt över att de valt att ta in något så äckligt, men ännu mer kränkt att de ska ha typ 100 spänn för skiten!
 
Så här gillar jag att dricka öl!
 
Good Beer är ett ställe jag läst om och velat besöka i många år, men varje gång vi har gått förbi utanför så har det sett antingen stängt ut, eller inte riktigt rum för att slå sig ned. Nu valde vi att gå in ändå och inte låta oss luras av att det bara finns ett synligt bord för gäster. Borden står nämligen längre in i lokalen. Det är som ett kombinerat systembolag, fast med sjukt mycket öl, samt att du kan provsmaka öl när du ändå är där. När killarna bakom kassan fick höra att vi var från Sverige så berättade de att i princip 90% av deras besökare är svenskar och att det är pga av den där svenske resebloggare. Det roliga är att vi var där av precis samma anledning, nämligen genom bloggen och boken "Ett annat new york".
 
 
Nu till en av mina bästa smakupplevelser någonsin! Efter ölen så behöve vi få i oss något mindre, så då passade Crif dogs utmärkt. Här köper du korv med bröd och dricker en öl. Jag beställde en med jordnötssmör och chips, som visade sig vara helt magisk!
 
 
Sen hade vi lite tid att slå ihjäl innan vi skulle möta upp Rob och Mandy för middag, så vi tog en sväng in på Yuca bar och drack Mojitos.
 
Middag blev på Bareburger. Samma ställe där jag och Chai åt burgare första dagen.
 
Vi laddade upp med godis för ett biobesök, men nytt för i år var att en måste boka platser vid biljettköp och alla bra platser hade givetvis gått åt. Tidigare har vi bara klivit in och tagit de platser vi velat ha. Vi åkte istället hem till Rob och Mandy och somnade till Independence day.

Glad midsommar!

Varje år vi åker hit så säger vi "i år ska vi träna!". Hittills har det blivit ett pass på ett gym för sex år sedan. I år har vi kollat upp träningsmöjligheter i förväg och det visade sig att vi bor precis vid en crossfitbox! Vi kikade in redan första dagen och stället var vansinnigt litet, men de få som tränade hade orimligt dålig teknik, så där skulle tom jag våga träna. Efter vidare samtal så visade det sig att skulle det kosta 35 dollar per pass och open gym bara efter fyra på eftermiddagen. Nja... Rob hade även rekommenderat sitt gym, som ligger mitt emot Maria Tash i east village, så vi drog på oss träningskläder och hoppades på att hitta en bättre deal där. Det var ett helt nytt gym på tre våningar som hade i princip allt och vi fick ett månadspass för samma pris som för ett pass på boxen. Så nu har vi gymkort!
 
 
Efter gymmet jagade vi rätt på aminosyra åt Chai och jag passade på att köpa på mig american cookies med protein. Jag har inte haft tid att prova än, men det kan ju inte vara annat än så magiskt att jag måste köpa med mig hem.
 
På tal om magiskt så gick vi förbi ett bord med böcker som någon ville bli av med.
 
Då klockan blivit en del och vi inte fått i oss vårt första mål än så gick vi och käkade i träningskläder. Vi gick till Sugar Café där servitrisen kände igen oss så fort vi klev innanför dörren. Jag kommer aldrig att komma över hur konstigt det är att så många känner igen oss här i stan! Nästa som kände igen oss där inne skrek över hela lokalen när han fick syn på oss.
 
En hummus och avocado-macka som jag brukar beställa med grillad kyckling på.
 
Sen var det dags att göra sig midsommafin inför midsommarfirande i Battery Park. Det var ju trots allt midsommar.
 
 
 
Det syns inte i denna bild, men det var så himla bisarrt att se frihetsgudinnan bakom midsommarstången!
 
 Ingen midsommar utan krans, så för den som ville så delades det ur gratis blommor att binda sin egen krans av. Jag har nu gjort mitt livs första krans. Bra gjort JP!
 

Första dagen i New York

Nu är vi här! Flygresan gick så pass snabbt och smidigt att jag inte ens hann klart med allt jag hade tänkt göra. Fick bittert avbryta mitt i en bra film (klippte nästan tre långfilmer) för att kliva av planet. Att ta sig ut från flygplatsen gick löjligt smidigt. Vi fick inte en enda fråga om vår vistelse i new york, utan det blev istället ett samtal om tatueringar. Helt rimligt om ni frågar mig! Vi behövde inte ens vänta på väskorna eller få väskorna borttappade för den delen. De stod prydligt uppradade bredvid bandet och väntade på oss. Det här känns lite som en vinst efter all skit vi fick ta förra året!
 
 
När vi kom fram till lägenheten väntade fem trappor utan hiss i världens förmodligen minsta, snea och fallfärdiga trappuppgång du kan föreställa dig. Att släpa upp våra väskor var ingen höjdare (för Chai). Vi har hyrt en helt egen lägenhet genom Airbnb där vi kommer att spendera hela månaden. En fin, liten, ljus och praktiskt lägenhet! Den har allt vi behöver! Sängen är kalas, hurra!
 
 
Första målet mat blev på Bare Burger. "Organic and all-natural burgers, snack and shakes." Jag kan ju meddela att det smakar därefter och förstås kostar lite mer då du får riktiga råvaror på talriken. Helt klart en av mina topp fem hamburgare i världen. Skit i den osmakligt gula mobilbilden och gå dit om ni är här!
 
 
 
Jag beställde en Southern Caviar. Bild lånad från Bareburger
 
Här emellan sprang vi upp till Maria Tash för att hälsa på Rob samt svänga in på Sephora för att hitta en concealer grym nog att täcka över ett blåmärke. Sephora på Broadway (nära Maria Tash) är förmodligen den rörigaste utav de alla, men när nöden kallar så får en ta vad en har. Jag tror att jag blev kastad mellan fem olika personaler där inne, fick hjälp av en som sminkade mig med säkert fyra produkter och applicerade med flera olika penslar för att täcka över mitt blåmärke. Resultatet blev så dåligt att tom hon själv blev missnöjd. Jag hade såklart redan nyttjat mina google skills och kommit fram till en produkt som jag trodde skulle kunna vara ett värdigt försök. Då ville hon genast inte hjälpa mig. Jag frågade en annan personal om hjälp, som i sin tur hämtade tillbaka samma tjej som först hjälpte mig. Rörigt, eh, ja. Jag fick slutligen hjälp av en person som fattade att ingen vill köpa fyra produkter och samma mängd penslar för att täcka över ett jävla blåmärke som ändå försvinner sinom tid. Kom därifrån med en corrector som jag ska kunna använda för mörka ringar under ögonen och andra fläckar när jag inte längre har något blåmärke kvar. Plus att hon skickade med ett litet prov av produkten som jag själv hade kollat upp för att dutta på med fingarna ovanpå correctorn. Alltså inga penslar! Det är ju så de borde bemöta kunder! Jättenöjd!
 
 
Till efterrätt blev det en carrot cake doughnut på Doughnut Plant. Världens bästa doughnuthak!
 
Vi hörde rykten uppe på Boradway att Ben hade med sin hundvalp nere i butiken i East Village. Det första jag och Chai gjorde när vi klev ut ur lägenheten var att gå raka vägen till Tompkins square för att titta på alla hundar i hundrastgården, så det kändes givet att få klappa på en också.
 
 
Jag, Chai, Rob, Mandy och Lunchbox möttes upp i butiken för att gå ut och äta en väldig sen middag (med tanke på att klockan var typ halv fyra på morgonen svensk tid). Det är verkligen inte min grej att vara vaken under 24 timmar. Vi käkade på ett av våra thaihak i East Village som har helt okej mat, men inte så pass extraordinärt att jag skulle skicka dit folk. Jag beställde in Pumpkin red curry, men tyvärr kände jag knappt av någon smak av pumpan, men jag fick hjärtformat ris!

Hallåja

Jag har inte riktigt haft någon lust att skapa/skriva då jag har haft en del datastrul här. Datorn skriker åt mig att jag har på tok för mycket bilder i Iphoto-galleriet, va, vem, skulle jag? Trots att jag rensade säkert 10,000 bilder igår och nu har utrymme kvar, så vill bildströmmen inte på egen hand ta sig till mitt Iphoto-galleri. Just nu importer jag bilderna manuellt från bildstömmen och jag antar att det ska fungera lika bra? Det enda google har hjälp mig med gällande flytt av bilder till och från Iphoto låter i stil med "BILDERNA FÖRSTÖRS - THE HORROR!". Så länge jag har löst allt tills jag åker nästa vecka så är jag nöjd. Kan ni förstå att JAG bara jobbar fyra dagar till innan vardagen slår över till semester?! Jisses vilket privilegium det här med (betald) semester är hörni! I vanlig ordning så ska vi ut på långresa och till ingen mindre stad än New York. Jag är så laddad att jag har sörplat i mig tre böcker om mat i New York på bara några veckor. ("Ett annat New York", "Ett annat Manhattan" och "Eat Me: The Food and Philosophy of Kenny Shopsin") Hungrig? Förälskad. Jag är tom i princip färdig med resväskan.
 
 
I år har vi hyrt en helt egen lägenhet genom Airbnb. Eftersom att vi kommer att bo på en och samma plats i en månad så har jag valt att packa i en resväska till skillnad från förra året då vi reste med varsin ryggsäck. Jag har packat så att jag skäms och lite till, men så får det va och det känns kalas! Jag inhandlade en helt ny garderob för 500 kr i helgen under en superrea, så bara att gå runt i ömtåliga, privata kläder är ju en semester i sig. Är det fler än jag som shoppar kläder INFÖR en semester i en storstad? Känns ju inte riktigt klokt i huvudet.
 
Jag har precis som förra året tänkt att skriva en del under resan. Tja, bortsett från att jag inte skrev ett enda inlägg vid slutdestinationen New York under Mexico och USA-resan förra året. Kanske blir bättre på den fronten nu i och med att vi bor själva. Vi får se!

Riga

Jag och min vän Anni var ju faktiskt utomlands förra helgen. Vi tog båten över till ett kallt, blåsigt och blött Riga. Ja ni hör ju vilken fest! Jag har tidigare bara tagit kryssningar över till Tallin, vilket jag tycker är en alldeles lagom flykt från vardagen utan att behöva ta ut några semesterdagar. Sen tycker jag att det har varit så skönt att det är så minimalt med festande på de här båtarna. Det var vad jag sa till Chai och så har det varit alla gånger jag åkt över med min familj till Tallin. Vad hände här liksom? "Look! She walks like she think she's a model." Alltså va fan?! Jag tror att vi två är det mest exotiska som har hänt den där jävla båten och alltid retar det någon. 
 
 
 
Vi tar en annan båt nästa gång, med en ny destination! Pew pew!

Bilder från skogspromenaden

Jag och hundarna mötte upp lillasyster Matilda igår för en promenad omkring Gömmaren i Huddinge. Vi lämnade Södermalm vid halv tolv och var hemma halv fem igen. Det resulterade i en jättenöjd Randy och en genomfrusen Tyson. Det här är Tysons tredje vinter och han har helt förändrats sedan förra året då han glatt pulsade genom flera decimeter snö. Nu däremot när det är kallt ute så kommer vi inte många meter innan han börjar darra som ett asplöv. Randy ska självklart inte behöva bli lidandes av att Tyson är en vekling, så vi brukar lösa det genom att stoppa in Tyson innanför jackan när promenaderna blir långa. Jag har varit emot allt vad heter bära på småhundar och framför allt skor, men nu ser jag snart ingen annan utväg. Har jag någon läsare med frussen hund, typ storlek chihuahua som har lite tips på kläder och bra butiker i Stockholm? Vi använder just nu olika vintertäcken från Hurtta. Deppigt inlägg, men vi gillar ju skogen! Nä, nu njuter vi av lite vinterbilder istället!
 
Sista bilden tycker jag känns som en doomsdaybild. Tänk er omslaget till I am legend. Fast jag och chihuahuan.

Bara materiella ting, men ändå.

Jag ska aldrig mer ta ut vinsten i förskott! Stort tack till JP01 som påpekade den lilla (SKITSTORA) detaljen på framsidan. Det hade kunnat sluta riktigt pinsamt för min del. Haha! Fy vad besviken jag är, men samtidigt är det jätteroligt att jag blev så glad för ingenting.
 
 
En annan besvikelse...
 
 
Vi beställde nyligen vår första soffa som levererades med ett knäckt armstöd. Även det var surt men inte hela världen då lösningen bara var ett formulär ifrån. Nu är ett nytt armstöd på väg och med lite tur även fred på jorden.
 
 
 
I samma veva som förlusten av min Bamsetidning och en trasig soffa så fick jag hem en glöggryta från Nils Johan i bitar. Nu är det inte helt ovanligt att hitta glöggrytor från Nils Johan genom privatpersoner, men det är sorgligt när historiska materiella ting går sönder. Jag får jaga vidare och hoppas på att fler har tröttnat på denna vackra skapelse.

Loppis

 
 
 
 
 
Min mamma ringde och skvallrade om tanternas second hand-mecka. Det lät lite för bra för att vara sant, men jag är inte den som säger nej till billiga fynd! Jag älskar second hand! Alla mina favoritkläder och prylar här hemma har jag hittat second hand. Inklusive hundarna... äh, skoja bara. Fast lite sanning är det ju ändå.
Mamma ljög inte om att man bör hänga på låset för att få de bästa prylarna i lokalen! Jag stod och tittade på adventsljusstakar, plockade på mig en i koppar och kom tillbaka tio minuter senare och då var allt köpt.
 
Utöver det som syns på bild så köpte jag ett par (vad jag tror är) helt nya täckbyxor från Everest. ÄNTLIGEN! Samt flera stora spolar med grövre tråd i naturfärger som jag tänkte använda till pyssel.
 
Betalade totalt: 303 kr

Tyson blev attackerad

Igår morse när jag promenerade milen så blev Tyson attackerad av en kråka. Okej, vid första anblicken är det ju rätt roligt att en fågel är större än hunden och att han av alla djur blir attackerad av just en fågel. Saken är den att den förmodligen var ute efter att srkämma ner honom i kanalen och hade säkert lyckats om jag inte ropat till mig Tysons uppmärksamhet, eller om han i själva verket hörde kråkan komma bakifrån. Jag vet inte.
 
För den som undrar varför jag valde att fota händelsen så kan jag tala om att spektaklet finns på film och att jag höll på att filma hundarna innan det här inträffade. Jag har printscreenat det som kom med på film.
 
 
Jag och Chai har promenerat här många gånger förut och vid just det här stället har jag tidigare undrat över vad man tar sig till om en av hundarna druttar i. Därav vet jag var det finns en stege att ta sig upp för. När jag har gått i sånna här funderingar så har det varit sommar ute och att plumsa ner i vattnet kanske inte skulle vara hela världen, men nu är det ju förbannat kallt! Ramlar Tyson i och jag hoppar efter så har jag med största sannorlikhet en Border Collie efter mig också. Jag har sett honom klättra upp för en stege en gång, så han gör med andra ord precis vad som helst för att inte bli lämnad. Okej! Ingenting hände, men jag vill ändå på något sätt ha en plan och inte stå där som en idiot den dagen det händer. Åh, Lassi, var är du när vi behöver dig?
 

Jag gör slut med internet

Vet ni hur less jag är på internet? Pöbeln sitter bakom sina skärmar och skriver fullkomligt vidriga kommentarer att jag blir mörkrädd mitt på dan för att citera Winnerbäck. Ett tag trodde jag att kids i låg- och mellanstadieåldern var de värsta jävlarna på internet. Ni vet de som tror att de får säga precis vad de vill för att de har lärt sig om yttrandefrihet. Ja, du har rätt till en egen åsikt, men det är inte din jävla rättighet att såra andra människor. Som en hökmamma skrollade jag igenom TV3 facebooksida för att se om de lagt upp ett klipp om programmet "Prisjägarna" som har premiär den 12 november. Chai ska medverka och jag vet ju hur illa tv4 skötte sig och hur patetiska de ser ut när de inte rensar upp i kommentarsfälten i sin egna facebookgrupp. Tv3 såg inte bättre ut. Detta är taget från kommentarsfältet under ett klipp på Åsa i Svenska Hollywoodfruar.
 
 
Jag tror att vi har en bra praktiktjänst för studenter eftersom de betalda anställda inte har tid att rensa i sin arbetsplats sociala medier. Hurra! Det kanske leder till fler jobb!
 
 
Men jag har fortfarande hopp om framtiden. Fantastiska barn!

Testagram

Jag vill tipsa om något som heter Testagram! Det är en prenumerationstjänst som låter mig (och kanske dig) prova på nya podukter för 99 kr i månaden. En gång i månaden får du hämta ut en box med 5-9 produkter i full storlek. Det verkar dock som att vissa boxar kommer upp i ännu fler produkter. Nu blev jag visserligen medlem i början av september så jag har än så länge bara fått ut september och oktoberboxen, men jag älskar det!
 
 
Vill ni se vad de andra månadernas boxar har innehållit får ni kika på hemsidan under månadens testagram
Jag hann tyvärr inte ta en bild på oktoberboxen innan jag grisat i mig en påse godisskallar som låg i boxen. Sorry!
Hemsidan hittar ni här

New York Del 1

Hur gick det sen? Jo nu ska Mumintrollet berätta.

USA-resan fortsatte mot New York och vi anlände sent en natt ute i Brooklyn för att bo hos våra vänner Rob och Mandy som vi hänger med om somrarna. Jag ska erkänna att jag först tyckte att det kändes lite sorgligt att inte bo i east village som vi alltid har gjort. Innan den här resan har jag varit i ett väldigt stort behov av private space - något som bara var att glömma när vi bilade med en kompis och sov hemma hos folk hela resan. Så trots att vi delade rum med Chase i Brooklyn så var det jättetrevligt att avsluta nätterna med filmkväll och snacks i sällskap av sjukt bra vänner. East village kan vänta!
 
Första frukosten var i vanlig ordning inne på Odessa där Willy tog emot oss lika varmt som alltid. Vänligare människa får du leta efter.
 
Klubbmacka inne på Odessa i East Village

Vi hade tänkt äta på Shopsins minst två gånger, men hann tyvärr bara med ett besök. Tur var väl det då det inte kan vara nyttigt för de inre organen med den feta maten eller stressen över att göra minsta lilla snedsteg som bryter mot restaurangens regler. En regel är att sällskapet inte får vara större än fyra och vi var ett sällskap på fem nu när Chase aka femte hjulet var med. Just denna dag hade Mandy annat för sig på skolan så då passade vi andra på att gå till Shopsins. Restaurangen har bara öppet några dagar i veckan ca kl. 9-14, så det är inte helt enkelt att hinna med. Som vanligt hade vi bestämt innan vad vi skulle äta eftersom menyn ser ut som den gör och att du inte får sitta för länge och vela över val av mat.
 
Detta är bara ett utdrag ur menyn.

Kennys son kände igen oss så fort vi klev in. Antingen för att vi dricksar jävligt bra (i ren och skär rädsla) eller för att snubben tycker att vi lirar i samma klubb. Oklart. Denna gång placerade han oss längst fram vid bardisken med blicken rakt in mot köket och med Kenny själv snett bakom oss. Inte bra för nerverna. Jag beställde en ”One big mac’n cheese pancake, PLUS banana, pecan caramel bread pudding”. (Två amerikanska pannkakor varav ena en makaron-och-ost-pannkaka och en pannkaka med brödpudding)
 
Jag vågade bara ta en bild i smyg då en av reglerna är "inga mobiltelefoner!"

Hett tips: Beställ aldrig ett nummer som står bredvid varje maträtt i menyn. Hur knepig maträtten än låter eller är att uttala, läs upp det. Annars blir du dumförklarad. Been there done that. När jag inte var tillräckligt snabb på att koppla att det var min mat som kom ut från köket (tro inte att han tänker hålla rätt på vem som har beställt vad) så fick jag ta emot den spydig kommentaren ”are you on drugs!?” och en suck.Trots detta ger jag människan bra med dricks. Haha! Jag är ju helt kass på att sälja in restaurangen, men det är verkligen en upplevelse som typ Liveit borde fundera över att erbjuda i sitt sortiment!
 
 
Jag och Chai besökte en annan dag Empire state tattoo expo där Stefano, vår nya vän från Mexico var en av huvudartisterna. Snacka om att jag inte har någon koll. Han ordnade så att vi fick komma in. Jag föreställde mig att en mässa i New York skulle vara ganska mäktig, men jag blev inte särskilt imponerad faktiskt.

 
 
Jag tror att det var samma kväll som Joy och Joe tog med oss till en Kinesisk restaurang där de serverade genuin kinesisk mat. Jag är inte alls förtjust i vad havet har att erbjuda om det inte är fisk så jag körde ett säkert kort och beställde en halv grillad kyckling med ris tillagat i ett bamburör. De hade hackat kycklingen så pass att jag inte kunde sålla ut benflisor från riskorn. Jag gav upp när jag svalt en flisa samt kört upp en annan i gomen.
 
 
Chais min säger allt!
 
Fortsättning följer...

Överraskningsresa till London

Efter alldeles för många piña colada på CALMs sjuårskalas inne på Rival så beslutade jag, Jeff och Bettina att vi skulle göra en överraskningsresa för Chai senare under hösten. Detta bestämdes alltså redan i augusti och jag som inte har några hemligheter har haft väldigt svårt att hålla tyst. Sen är det inte så lätt som det låter att bara dra iväg en egenföretagare med inbokade kunder, men med mångas hjälp så klarade vi det och Chai anade ingenting. Jeff lyckades få honom att själv ta ledigt på lördagen i tron om att de skulle överraska mig med indoor skydiving. Nix pix!

Jag packade åt oss båda onsdag kväll och mosade in resväskan i garderoben. Torsdag (förra veckan) klev jag upp vid sex på morgonen för att göra mig iordning, gå ut med hundarna och duka fram frukost. Klockan sju knackade Jeff och Bettina på dörren. Chai som låg och sov trodde att något hemskt hade hänt eftersom hans bror och fru klev innanför dörren klockan sju en torsdag. En liten parentes var att jag fick jaga runt Tyson i sovrummet för att först få ut honom på promenad. Chai vaknade en stund innan sju och undrade varför inte Tyson var kvar i sängen och varför jag stängt igen ytterdörren utan att säga hejdå. När jag kom in fick jag helt enkelt säga att nöden kallade och Tyson behövde lägga en falukorv. Sen försökte jag hålla Tyson borta från sovrummet eftersom både han och Randy går bananas när dörrklockan ringer. Randy har tränats att skälla när någon är på ytterdörren och han har i sin tur lärt Tyson. Inte mitt favorittrick. Hur som helst är det inte särskilt trevligt att ha lilla hunden på huvudkudden när någon ringer på dörren. Så när jag efter mycket om och med fått ut Tyson som hade gömt sig för mig under sängen, så kom Chai ut från sovrummet och tog med sig honom och la sig i sängen igen. Mission failed. Jag har aldrig varit med om en mer morgontrött hund!

En timme senare satt vi i en bil på väg ut till Arlanda för flyga över på en Weekend till London. Jag hade aldrig varit i London innan och hade heller aldrig haft någon större lust att åka dit. Vi valde mest London bara för att få ett miljöbyte.
 
 
Det här med öl utan kolsyra... inte min kopp med te som britterna skulle ha sagt.
 
 
En frukost på restaurang Garfunkels
 
Vi tog in på Hotell Royal Eagle vid Paddingtons station. Det ingick frukost, vilket var det största skämt till frukost jag varit med om. Bullar, marmelad, kaffe och juice. Haha. Jag älskar sötsaker, men det blev tillochmed för mycket för mig.
 
Så där - turistbild kommer lastat!
 
Alla jag någonsin har pratat London med har sagt att jag kommer att ÄLSKA Camden. Självklart var det värt ett besök och hade jag varit 17 år så hade jag säkert med världens största leende skrapat ihop mina sista femtioöringar och köpt mig ett par New Rock-kängor. Min upplevelse av Camden idag? Kul att ha sett, men om sanningen ska fram så tycker jag bättre om att stå och klappa på Burberrysjalar i kashmir.
 
 
En av dagarna när vi skulle käka på Bröderna Olsson så gick vi av en slump in på Chotto Matte som låg alldeles intill. Bröderna Olsson öppnade nämligen inte förrän vid 17, precis som hemma, så vi hade lite tid att slå ihjäl. Där inne drack jag den godaste drinken i hela mitt liv och jag tror Jeff mitt emot är beredd att hålla med.
 
 
Jag skulle allvarligt talat kunna åka tillbaka till London enbart för den här restaurangens skull. Maten såg lika fantastisk ut som drinkarna var goda. En till grej som gör restaurangen värt ett besök - toaletterna! Det var som att kliva in i ett rymskepp med en design som skulle kunna platsa i en framtidsfilm.
 
 
Bröderna Olsson i London hade förövrigt bättre mat än i Stockholm.
 
 
Afternoon tea är något jag velat prova på länge och det hann vi med precis innan vi skulle åka hem till Stockholm. Jag vill också bjuda på afternoon tea hemma hos mig någon gång! Se så tjusigt!

Resan i somras

Jag ser nu när jag öppnade upp min blogg att det ser ut som att jag råkade ut för en bilolycka eftersom jag slutade skriva så tvärt, men jag var helt enkelt upptagen med att umgås med några av våra bästa vänner. Tio dagar är alldeles för lite för New York, men vi gjorde precis hur mycket som helst innan det var dags att åka hem. Nu två månader senare har det börjat gå upp för mig vilken häftig resa det var och vad otroligt tacksam jag är över att ha fått möjligheten att göra det här. Tänk att helt främmande människor (för mig och Chai) välkomnade oss i sina hem på det här sättet under roadtripen. Nu är vi många vänner rikare, helt klart.

Mot NYC

Nu är vi på väg till NYC och nästan framme efter sisådär sex timmar i bil. 


Vi checkade ut strax innan tolv och gick ner till Hard Rock. 



Sen behövde Chase laga sin trasiga mobil och Appelbutiken låg utanför stan. Jag som äntligen trodde att vi skulle få se lite arkitektur! Aargh.


Jag köpte en nytt ansiktsskrubb från Lush och en ny sport-bh från VS. Jag insåg hur längesedan det var som jag använde bh när jag frågade efter storlekshjälp. Jag sa att jag inte visste min storlek eftersom jag vanligtvis köper europeiska storlekar. Inga problem! Vad är din storlek? Eh... Tyg? Men jag fick hjälp med både storlek och att hitta det jag letade efter till skillnad från butiken på Broadway. 

En natt på hotell

Det var inte kul att vakna upp i tisdags. Med vänlig hälsning, jag ska aldrig dricka igen. Vi fick låna ett pojkrum över natten med dinosaurier på väggarna. Uh. Nä, aldrig mer. Vi åkte till Jareds studio och jag var två sekunder från att kräkas i bilen på vägen dit. Friterad Mac n cheese från Sheets, brevid studion var min räddning. Fett och gott! Sen gick jag och la mig i en soffa när de andra jobbade.

Vi blev erbjudna att sova hemma i deras soffor en natt till (istället för dinosaurierummet), men det var jag inte alls så sugen på. Jag förvarnade Chai om att barnet i familjen förmodligen skulle komma att kliva upp tidigt på morgonen och vilja se på barn-tv i sofforna som vi skulle få låna. Vi tog in på Sheraton inne i stan. Bästa beslutet någonsin! Vi käkade thaimat innan vi åkte till hotellet och gick ner till spa-avdelningen och slappade i bubbelbadet ett tag. Sen gick vi och la oss på rummet och kollade på film för 15 dollar. Det fixade Chai så att vi slapp betala. Vi hade en jäkla AC som gick på och av var 5:e minut hela natten och gjorde att vi vaknade hela tiden. Vi fick både parkering och film gratis som plåster på såren. 

Utsikten från rummet.
Utsikten åt andra hållet.

Pittsburgh

I måndags var det dags att vinka hejdå till ännu en fantastisk människa - Chase mamma! Hon var så söt och gjorde iordning två kit till oss inför resten av roadtripen. Ett paket med första hjälpen och ett med lite smått och gott som pennor och skrivpapper. Vi fick även ett fotoalbum att fylla med bilder från semestern, så nu har vi ett pysselprojekt när vi kommer hem. 

Vi gillar ju att prova på all ny mat och här var ju onekligen en ganska knepig burgare. 

"Why did we put a split hot dog and kettle cooked potato chips on a Thickburger? Because America, that’s why."

Den var ingen höjdare faktiskt. Men tanken var ju fin.

Sen ut på vägen igen mot Pittsburgh! 
Vi åkte till en bar där vi mötte upp Chais vän Jared, hans fästmö och deras vän och drack lite öl.


Vidare till en restaurang som var kända för dessa kreationer. En macka med valfritt kött, pomfritt och coleslaw (pizzasallad). Det började som en hel meny med macka, pomfritt och coleslaw vid sidan om, men för att folk som reste längst vägarna snabbt skulle få med sig allt så smidigt som möjligt så bad de om att få allt på mackan! Bra idé! Bra utförande!


Vi åkte och tittade på utsikt över Pittsburgh. 

Chase har lärt oss en liten eh, lek/lam sysselsättning när vi kör igenom städer och byar. När vi åker förbi någon med bilen så tutar han en gång, ropar ett random namn och vinkar till random person som alltid vinkar tillbaka! Jag vevade ner rutan, ropade "Stephen!", bilen stannade och vi skulle in där killen jag nyss ropat åt också skulle in. Varför händer det alltid mig?! 




Sen åkte vi vidare till nästa bar för att slåss och dricka sprit. Varje gång Chase dricker så kommer jag hem blåslagen. :( Så många shotar... 



Jag vet inte hur det gick till, men vi hamnade till slut i baren där vi först möttes upp. Där kom det in ännu fler shotar. Vad är det med amerikaner och deras fascination för Fireball? Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna dricka det igen. Chase däckade först (för det har jag bild på i min mobil.) 

Gör mig redo för Zombieapokalypsen

I söndags skulle vi ut och skjuta, men först mat! Vi åkte till TGI Fridays och käkade och tog varsin drink. Jag beställde en cocktail med sockervadd i som jag hörde i ryktesväg från Anni även ska finnas i Stockholm. Den var god hörni! Bossen kom förresten fram och gav oss komplimanger för att hennes personal inte vågade göra det. Haha! Och du Anni, alla ser mina naglar även om jag så har dem nedstoppade i fickorna. Jag har aldrig fått så här mycket komplimanger för mina naglar förut. Gå in och kolla "naild" på instagram om ni vill se en bild på dem. Ni kommer förstå vilka som är mina.


Vi svängde in i en enorm jaktbutik för att köpa patroner.

Det känns så absurt att gå runt bland vapen så här!! Men i USA så är det vi som är konstiga.

Vi plockade upp en av Chase kompisar och begav oss långt ut i skogen till en plats där vi helt garanterat skulle få vara ifred utan att någon stackare skulle kunna komma i vägen för mig med ett vapen i nävarna. Så långt bort att inte ens mobiltelefonerna fungerade. Precis som i skräckfilm. Regnet öste ner som  en dusch.

Jag provade på AR15 och CC75. 
Varför jag håller som jag gör är för att vapnet blir mer lättmanövrerat. Hade det blivit mer trovärdigt om jag skjutit från höften? 

Jag gav mig i väg på egen hand för att fotografera men fick vända om när jag hörde något stort levande traska runt i skogen ovanför. Det finns en del stora katter som en ska ha respekt för tror jag. Jag har varit livrädd ungefär 50% av den här semestern. Inte bra för mitt hjärta. 


Vad tror ni att vi gjorde sen? Köpte 12 helt färska donuts, en enorm pizza, åkte hem, kollade på film och drack läsk. Farliga som vi är.

Tidigare inlägg