Igår sa jag upp mitt medlemskap på SATS för att satsa på crossfit och olympiska lyft. Hurra!

 

Daniel och Angelica åkte till Stockholm i helgen för att ta med mig och Chai på kroppsbyggartävling. Jag har faktiskt varit rätt nyfiken på det här sen jag själv började styrketräna. Om jag ska vara helt uppriktig så tyckte jag att vissa moment var riktigt underhållande! Tex när byggarna hade fri posering till egen medtagen musik. Jag visste inte att det var en hel vetenskap det här, men det är det ju verkligen. Nu är jag inte det minsta insatt i de olika tävlingsgrenarna, men fruck vad hängivna folk är! Undrar hur jag hade sett ut om jag hade en coach som sa åt mig vad jag ska äta och hur jag ska träna. Jag kan ju inte säga nej förrän jag har testat, eller hur var det nu jag själv brukar säga?

 

Min dag blev förstörd när jag fick höra att vi får tillträde till nya lyan senare än vad vi trott och hoppats på. Kändes hyfsat onödigt att slösa en semesterdag, men det löser sig. Jag tänker vara sur ändå, för så gör prinsessor, jag menar häxor, alltså... nej.

Jag försöker jobba på det här med att glädjas åt de små ljusa stunderna istället för att vara skitsur.
1. Det var för bövelen ljust ute vid fyra på eftermiddagen och så pass ljust om mornarna att jag måste kolla på klockan tio gånger för att vara säker på att jag inte har försovit mig.
2. Jag var uppe på 90 kg i marklyft idag och 95 kg fick jag upp från marken, men inte hela vägen. Med tanke på hur få gånger jag har tränat mark i år och redan börjar närma mig mitt tidigare personbästa på 100 kg så lär jag väldigt snart ha ett nytt rekord. Jag har även ökat med 100% i hack lift.

Jag har slutat med kondition (bortsett från promenader så klart) sen någon månad tillbaka och tänkte hålla det ett par till. Det har gjort sitt, helt klart. Jag har även lagt in godis och semlor i min dagliga kostcirkel, vilket jag rekommenderar alla.

 

Matilda och jag besökte SATS i Huddinge centrum idag. Inte i närheten lika stor lokal som jag är van vid, men de hade ett par maskiner och redskap som jag tidigare inte har haft tillgång till. Det känns lite som att kliva in i en karamellbutik när jag kliver in på ett nytt gym. Mmm... godis. Ja alltså alla vikter och maskiner inte beefcakes.

 

Imorse tänkte jag att jag skulle springa en sisådär 5 km innan hundarna vaknade, men förmodligen för att Chai är bortrest så blev Tyson helt knäpp, så det var bara att ta med dem ut och kissa. Väl ute på gården inser jag att jag bara har med mig nyckeln till våran dörr och inte nyckeln som går till ytterdörren till gården och grinden. Det enda som återstod var ju att klättra över grinden som en inbrottstjuv, tvinga ut Tyson under grinden som självklart vägrade och sedan säga åt Randy att stanna. Jag tog Tyson i näven och sprang runt hela huset och ställde upp ytterdörren till gården och ställde ner Tyson, som sprang ut på gården och klämde sig under grinden och drog. Självklart kom han inte på kommando så jag tog med mig Randy och sprang runt huset igen och in på den stora gården. Tror ni inte att Tyson klämde sig in under grinden och tillbaka in genom ytterdörren och in i trapphuset. Vi sprang tillbaka runt huset och in i trapphuset där jag slutligen fick tag på Tyson. Sen kunde jag gå upp till lägenheten och hämta rätt nyckelknippa för att gå ut på den stora gården. Jag är så jävla nojig att något ska hända mig eller hundarna nu när Chai är bortrest att det inte är klokt.

 

Eftersom hundarna fått kissa och sedan gå och lägga sig och sova igen så kunde jag ge mig ut på en längre runda än bara 5 km. När jag sprungit i 40 minuter så bestämde jag mig för att springa över en mil. Trots att jag har haft så sjukt ont i knäna under löning på senaste så gick det riktigt bra idag och jag visste att jag hade kunnat springa i en evighet. Fick till ett perfekt tempo och tog inte ut mig helt i början som jag gärna gör de första tre km. Bara vetskapen om att jag hade kunnat ta de där 20 km idag känns så himla bra! Men mitt sunda förnuft sa åt mig att jag måste trappa upp löpningen stegvis och inte gå direkt från 10 km till 20 km. Tänk om jag skulle kolapsa och hundarna var ensam hemma! Ja, ni hör ju hur nojig jag är. Solen stekte dessutom nåt så fruktansvärt/fantastiskt den här morgonen så mitt nya nickname blir väl redneck från och med idag.

 

Jag blir mer och mer intresserad av Stockholms marathon och andra löpartävlingar för varje år som går. I år satt jag faktiskt bänkad framför tvn för att följa Stockholms marathon. Även om det må låta helt sanslöst lamt att sitta hemma när jag i själva verket bor i närheten av en del av banan, men jag hade faktiskt jobb att göra hemifrån. Tur att dreads går att göra framför tvn! Trots att jag aldrig har sprungit längre än sisådär 11 km och trots att jag är mästare på att få alla tänkbara skavsår efter bara 5 km, så är jag ändå rätt intresserad av att själv delta i loppet. Ska jag tillägga att jag väldigt många gånger har sagt att jag aldrig ska springa marathon? Jag har i alla fall börjat springa utomhus igen och har trappat upp mina löprundor till strax över milen nu, så jag får ta och sätta 20 km som mål innan semestern. Det där ångrade jag i samma sekund som jag skrev det! :D

 

Här är resultatet efter lördagens pass som jag skrev om senast. Vänster sida är lördagens resultat samt redskap och höger sida är första gången jag någonsin provade på den här rundan, dvs för lite mer än ett år sedan. Trots att jag har angett datum så är det ju alltid någon som ska läsa fel så jag tänkte att det är lika bra att vara övertydlig i texten nu. Jag var alltså fem minuter långsammare, men använde mig av tyngre vikter. Målet är att komma ner till 20 minuter innan jag ökar vikterna igen. Haha... bara 8:52 minuter dit!

 

Jag är sällan så här nervös inför ett träningspass som jag är idag. Säger jag varje gång. Det kan bero på att jag bara har styrketränat i några månader nu. Jag trodde att jag skulle dö igår morse när jag i brådska behövde springa nån hundra meter sådär, så passet idag kombinerat med sprint ska bli intressant!

 

Här är rundan som jag ska göra idag och det var precis ett år sedan sist!

 

Jag ser ju direkt att jag kommer behöva plusa på några kilon, men frågan är bara hur mycket i biceps curl. Det är ju trots allt 10x10 som ska göras på varje arm.

Jag köpte ett par tyngdlyftarskor i slutet av januari och har hunnit använda dem en hel del, så nu kan jag väl göra en ärlig recension? Det känns inte som att jag kommer att ändra uppfattning i första taget i alla fall. De ger helt klart en bättre stabilitet, även om jag har trillat baklänges nån gång under uppvärmningen. Men det beror mer på att jag är stel som ett kylskåp och lika stabil som bambi. Fötterna står där de ska och tack vare klacken på skon så blir själva böjet mycket djupare, precis som utlovat.

 

Idag åkte jag och Chai till Jabb vid globen för att köpa lyftarskor. Vi hade bestämt oss för att komma hem med varsitt par Adidas power perfect II, som denna modell heter. Efter mycket om och men beslöt jag mig för en storlek som sitter perfekt på ena foten, men egentligen är för liten på andra. Storleken större gav liksom känslan av offentliga bowlingskor (breda och förstora åt alla håll och kanter) vilket inte kändes riktigt bra. 

 

Jag ställde mig på vågen idag för första gången på väldigt länge. Det blev ett nytt personligt rekord som landade på 62,5 kg. Antingen var vågen på gymmet trasig, eller så har jag faktiskt byggt en del muskler nu. Uppenbarligen har tiden med tung styrketräning noll kondition och crossfit gett resultat, för jag tycker knappast att jag ser ut att ha gått upp i enbart fett! En vikt utan längd säger ju inte någonting, så 171 cm lång är jag för den som inte visste det!

 

 

Det fanns inte någon som helst tanke att jag skulle posta dessa bilder, men jag slog ju ett personligt rekord på gymmet idag och jag tänker inte posta ett inlägg med gamla bilder!

 

Skåpet är fullt med fullkomligt vidrigt smaksatta proteinpulver och de måste bort innan vi köper nytt. Hur vore det om företag kunde bjussa på smakprover så att man har någon aning om vad som faller en i smaken. De gånger jag har sett portionspåsar så är det i samband med internettävlingar. Men varför ska jag tävla för att få prova en portionspåse, egentligen? ;)

 

I fredags ropade de ut graaatiiis pt-timmar i högtalarna. Jag hörde det faktiskt inte själv då jag var upptagen, men C hörde. Det lustiga var att jag bara en liten stund innan det tänkte att det skulle vara bra att få nya träningstips och öva teknik med någon annan. Även om C har lärt mig allt jag kan idag så tror jag att det är viktigt att fortsätta nöta tekniker. När jag kom fram till disken blev jag erbjuden en tid nu - nu! Vi hade precis tränat och C inflikade "hon ska hem och äta". Vi bokade in en tid dagen efter klockan 15. Smart drag.

Det var världens jäkla meck att ta sig till träningsanläggningen under SATS! Slutade med att vi med hjälp av personalen på SATS fick ta brandväggen ner till Safe. Vi hann precis fram i tid i alla fall. Med vi så menar jag mig och Natalie som också fick träna med en egen pt. Jag fick träffa min pt som var stålkvinnan från gymmet! Jag har varit så imponerad över hennes "äldre" ålder och det faktum att hon är mer synligt vältränad än alla andra. Hon är en sån där jag inte kan sätta fingret på var jag har sett henne förut, men jag känner igen henne.

Men åter till pt-timmen! Vi gick igenom mina mål och träningsvanor m.m. Jag tog upp mina problem med squats och att jag inte kommer ner tillräckligt i böjet. Sen var det igång med uppvärmning på en skranglig hipstercykel medan hon skrev ett träningsschema. Vi gick igenom hela kroppen och tränade teknik i både övningar jag är van vid, men även några nya. Jag lyckades, med hennes vägledning till slut göra riktiga squats med bara en tunn matta under hälarna. Tränar vanligtvis i barfotaskor och brukar ställa mig på vikter. Kan ju säga att timmen blev 1 h och 25 minuter. Jag är väldigt, väldigt nöjd och grymt tacksam över hjälpen jag fick. Jag har fått en nytändning i träningen och längtar redan efter veckans alla pass!

 

Jag kom på att jag sällan lägger upp någonting om min utveckling rent utseendemässigt gällande träningen. Ni som följer mig på Instagram får ju se betydligt mycket mer av det. Ska ladda upp lite mer sånt här framöver.

 

Eftersom det redan nu i september har börjat sändas julreklam på tv så borde det ju även vara okej att skriva sin önskelista. Har jag inte rätt? Jag önskar mig ett par kettlebell boobs i guld, tack!

 

Något jag inte förstår är varför de bara är till "för riktiga män". Fast det kanske är sånt här som gör mig till en mansgris? Jag skulle lätt swinga tuttarna i guld på gymmet! 

 

Igår flätade jag ur mina dreads för att återgå till att vila hårbottnen. Anledningen till att jag ens flätade in dem igen var för att jag inte orkar med skitit hår under festivaler och jag skulle ju själv iväg till Bråvalla. Så imorse när jag skulle sätta upp mitt hår i en hästsvans inför gymmet - KAPAOW! NACKSPÄRR! Det är ju rätt underligt att det aldrig sker när jag har dreadsen iflätade då de trots allt väger ett kilo. Ingen styrketräning idag, men trampande på crosstrainern i en timme istället.