Första dagen i New York
Nu är vi här! Flygresan gick så pass snabbt och smidigt att jag inte ens hann klart med allt jag hade tänkt göra. Fick bittert avbryta mitt i en bra film (klippte nästan tre långfilmer) för att kliva av planet. Att ta sig ut från flygplatsen gick löjligt smidigt. Vi fick inte en enda fråga om vår vistelse i new york, utan det blev istället ett samtal om tatueringar. Helt rimligt om ni frågar mig! Vi behövde inte ens vänta på väskorna eller få väskorna borttappade för den delen. De stod prydligt uppradade bredvid bandet och väntade på oss. Det här känns lite som en vinst efter all skit vi fick ta förra året!
När vi kom fram till lägenheten väntade fem trappor utan hiss i världens förmodligen minsta, snea och fallfärdiga trappuppgång du kan föreställa dig. Att släpa upp våra väskor var ingen höjdare (för Chai). Vi har hyrt en helt egen lägenhet genom Airbnb där vi kommer att spendera hela månaden. En fin, liten, ljus och praktiskt lägenhet! Den har allt vi behöver! Sängen är kalas, hurra!
Första målet mat blev på Bare Burger. "Organic and all-natural burgers, snack and shakes." Jag kan ju meddela att det smakar därefter och förstås kostar lite mer då du får riktiga råvaror på talriken. Helt klart en av mina topp fem hamburgare i världen. Skit i den osmakligt gula mobilbilden och gå dit om ni är här!
Jag beställde en Southern Caviar. Bild lånad från Bareburger
Här emellan sprang vi upp till Maria Tash för att hälsa på Rob samt svänga in på Sephora för att hitta en concealer grym nog att täcka över ett blåmärke. Sephora på Broadway (nära Maria Tash) är förmodligen den rörigaste utav de alla, men när nöden kallar så får en ta vad en har. Jag tror att jag blev kastad mellan fem olika personaler där inne, fick hjälp av en som sminkade mig med säkert fyra produkter och applicerade med flera olika penslar för att täcka över mitt blåmärke. Resultatet blev så dåligt att tom hon själv blev missnöjd. Jag hade såklart redan nyttjat mina google skills och kommit fram till en produkt som jag trodde skulle kunna vara ett värdigt försök. Då ville hon genast inte hjälpa mig. Jag frågade en annan personal om hjälp, som i sin tur hämtade tillbaka samma tjej som först hjälpte mig. Rörigt, eh, ja. Jag fick slutligen hjälp av en person som fattade att ingen vill köpa fyra produkter och samma mängd penslar för att täcka över ett jävla blåmärke som ändå försvinner sinom tid. Kom därifrån med en corrector som jag ska kunna använda för mörka ringar under ögonen och andra fläckar när jag inte längre har något blåmärke kvar. Plus att hon skickade med ett litet prov av produkten som jag själv hade kollat upp för att dutta på med fingarna ovanpå correctorn. Alltså inga penslar! Det är ju så de borde bemöta kunder! Jättenöjd!
Till efterrätt blev det en carrot cake doughnut på Doughnut Plant. Världens bästa doughnuthak!
Vi hörde rykten uppe på Boradway att Ben hade med sin hundvalp nere i butiken i East Village. Det första jag och Chai gjorde när vi klev ut ur lägenheten var att gå raka vägen till Tompkins square för att titta på alla hundar i hundrastgården, så det kändes givet att få klappa på en också.
Jag, Chai, Rob, Mandy och Lunchbox möttes upp i butiken för att gå ut och äta en väldig sen middag (med tanke på att klockan var typ halv fyra på morgonen svensk tid). Det är verkligen inte min grej att vara vaken under 24 timmar. Vi käkade på ett av våra thaihak i East Village som har helt okej mat, men inte så pass extraordinärt att jag skulle skicka dit folk. Jag beställde in Pumpkin red curry, men tyvärr kände jag knappt av någon smak av pumpan, men jag fick hjärtformat ris!
Kommentarer
Trackback
