Slayer Sister - Roller derbylaget som jag spelar i, i The Royal Swedish Roller Derby, har vit överdel med blodstänk som lagtröjor. Vi gick från min absoluta favoritfärg militärgrönt till detta. Så till en början var det lite sisådär att vänja sig vid den nya klädseln. (konservativ, javisst) Men så fort jag såg pysselmöjligheterna i detta, så vart det ju inte så dumt ändå. Alla mina militärkläder kan jag ju använda vid andra tillfällen ändå. Hur ofta går man runt helt blodig till vardags? Det gör aldrig jag i alla fall. :)

Jag har redan gjort ett liknande linne inför våran merchfest som vi hade i slutet av mars, men nu behöver jag ett nytt inför imorgon. Imorgon har vi nämligen vår första bout! Jag har varit riktigt dålig nu i ett par dagar, så jag är tyvärr inte alls lika laddad som jag har varit de senaste månaderna.

Jag skar ut schablonen i en tunn kartong. Är man inte sugen på att frihanda direkt med mattkniven eller rita upp så går det givetvis att skriva ut från datorn och sedan fästa på kartongen.

 

Panduro hade verkligen ingen bra röd textilfärg för detta ändamål, så jag valde att blanda en röd och en brun färg för önskad nyans. Nu ser det röda väldigt rött ut på skärmen, men det är bara för att jag har dragit lite i kontrasterna.

Jag använt mig av en vanlig tvättsvamp och en billig, smalare pensel.

Tänk på att när du sedan duttar svampen på schablonen så måste du vara noga med att schablonen ligger tätt mot tyget, annars riskerar du att färgen flyter ut. I det här fallet så spelade det ingen större roll eftersom det ändå ska se blodigt ut och det värsta gick att rätta till med pensel. Jag har däremot för mig att när jag tidigare tryckt färg, så har jag först målat med vit färg och därefter den färg som jag tänkt mig och då sluppit oönskad spridning. Glöm inte heller att lägga en tidning innuti linnet, så det inte ligger tyg mot tyg när du väl börjar med färgen!

 

Resultatet hade blivit bra mycket bättre om jag ställt mig på innegården och haft en större yta att jobba på. Nu vågade jag inte kasta runt färgen eftersom jag var rädd att förstöra golvet. Därav de lite större klumparna med färg. Nåja, det här får duga.

 

Chai och jag bestämde oss för att baka kanelbullar efter vårat besök på fotografiska i lördags. Tanken var att fyllningen skulle bestå av mandelmassa, smör, socker och kardemumma. Något som är en riktig hit i jämförelse ned vanliga dassiga kanelbullar. Men... ingen bakning utan lite nya matsensationer! Jag saknar ju alla fantastiska amerikanska bakverk så otroligt mycket, så därför bestämde jag mig för en:

Jag skickade in mina foton till FujiDirekt via nätet för att få hem papperskopior. När jag beställde dem fanns två alternativ, att bilderna anpassas och kapas för att alla papperskopior ska få samma storlek, eller alternativet jag valde: olika storlekar på kopiorna, men att allt skulle komma med i bild utan att kapas.

Nu visade det sig att de gjort båda delarna med mina foton. Jag mailade och frågade varför och fick en härlig liten pungspark av Viveca som minsann tycker att det är jag som har kapat bilderna vid själva fototillfället.

________________________________________________________________________
SVAR FRÅN FUJI

"Hej!

11x produceras i så kallat ?Digitalt format? vilket innebär att längden på papperet anpassas efter era bildfiler. Har era bildfiler olika format får ni alltså även olika pappersstorlekar.

Vad jag kan se är många av bilderna fotograferade så att motivet är kapat.

Vänliga hälsningar,
Viveca O
FujiDirekt Sverige"


Bilden ovan är från ett tillfälle som jag stötte på av en ren slump i en park i NY och det hela gick på en halv sekund. Jag kan tycka att hunden till vänster är på gränsen till för långt ut, men att det ändå inte gör så mycket eftersom det är hunden med skor som är fokus enligt mig.


När bilden redan var så pass känsligt beskuren så kändes det inte så kul att få hem det här. Det må se lite beskuret och obetydligt ut i era ögon, men jag vet ju själv vad jag ville betala för.

Hela sökfältet är inte med, vilket då gör bilden oanvändbar för det jag hade tänkt använda den till.

Det här var bara två av en mängd felbeskurna bilder. På en bild rök halva örat på en person.
Åter igen förstår jag att fotookunniga människor som läser detta inlägg tycker att det är ovesäntligt, men jag tycker bara synd om er som inte blev tilldelad en släng av öga för bild.

Ps. FU Viveca

Nu är jag Nästan färdig med redigering av alla New York-bilder. Det gäller ju att verkligen ha en vision om hur man vill att bilderna ska sitta i albumet, vilken storlek bilderna ska ha, om det ska finnas utrymme för biljetter osv. En annan skulle ju säga att det bara är att skicka in alla bilder och köra på det klassiska måttet på pappersfoton. Frågar ni mig så är det ju bland det tråkigaste/lataste som finns. Det här albumet ska se så tilltalande ut att mina barnbarn kommer vägra att kasta bort det eller låta det falla in i glömska sen när jag är död. Som ni hör har jag ju som mål att sätta en stämpel i historien här, det gäller ju att slå på stort och framför allt att börja någonstans!

Nu ska jag nog bege mig ut i storstaden för att hitta en till ziptröja på rea. Min mossgröna som jag köpte här om dagen visade sig vara precis så bekväm som jag anat, så det är lika bra att köpa en i grått också!