Anledningen till mina rätt deprimerande inlägg beror på att jag ofrivilligt har hamnat på ett tidningsomslag och att jag inte längre är med i roller derbyn. Detta berör mest Stockholmare, tänkte jag först, men det stämmer ju inte alls eftersom tidningen även finns på nätet.

Jag pryder just nu senaste numret av Totally Stockholm, mot min vilja. Fick reda på detta när tidningen
redan låg ute på deras hemsida och tidingen var i tryck.

 

Varför jag ens lägger upp bilder på omslaget är för att det är viktigt för mig att folk som ser tidningen ska veta att jag inte har gått med på detta! Jag har redan råkat ut för halvlustiga kommentarer av främmande män tack vare det här.

 

Jag har legat och grinat i flera dagar på grund av det här. Har mått sjukt dåligt och inte fått så mycket mer stöd än ord i stil med "skyll dig själv." Så hela händelsen har lett till att jag har hoppat av roller derbyn.

Jag tänker inte sticka under stolen med att jag gärna syns, men det ska vara på mina premisser! Sen tror jag inte ens att jag hade velat synas halvnaken på en gratistidning över hela Stockholm även om jag fått betalt. Kanske om jag varit påklädd. Jag tycker att det är en sak att hamna lättklädd på ett tidningsomslag för en tidning som läsaren måste betala för och som jag själv skulle kunna stå för.

 

 

Klart att bilderna är beskurna fördelaktikt för tidningen på deras hemsida som ni ser här ovan. Jag är inte dum i huvudet, jag fattar också att sex säljer. Annars skulle inte min utmanade blick och mitt skrev vara i fokus.

Wow, igår var det första dagen på länge som jag inte mosade i mig en pizza på kvällen eller länsade mitt godis-stash. Jag åt bra mat hela dagen. Detta resulterad i att jag drömde mardrömmar om fejk-Zombies, att jag var instängd i någon stor byggnad/delvis lyxvilla, full med idioter, dryga människor och katter!! :( Sist men inte minst så fanns det en gymnastiksal full med godis som jag gjorde allt för att komma åt så att jag kunde mosa i mig så mycket som möjligt. Lakritspipor var det sista jag åt innan ägaren till allt godis kom på mig. Jag har aldrig ätit lakritspipor, men det var bland det godaste jag har ätit. Jag vaknade upp och tänkte "nej, vad har jag gjort!?".

 

Rehab nästa...

Så här såg bilden på oss ut i senaste numret av Scandinavian Tattoo #123

 

Efter mycket om och men så kom jag iväg till gymet! Kom precis hem och tankar nu energi med vegangryta. (Nej, jag är inte vegan!) Det blev 30 minuter på crosstrainern med nästan högsta möjliga motstånd. Det är absolut det mest effektiva sättet för min del att få välsvarvade ben och en alldeles för muskulös röv. Sen blev det styrketräning med fokus på bröst, axlar och triceps. Nu kämpar jag på med att bygga muskler i alla fall eftersom jag är helt lost vad det gäller mat! Hela den tunga händelsen (håll ut, jag kommer inom någon dag tala om vad som har hänt) har gjort att jag har tappat fokus helt och hållet. Träningen rullar dock på som vanligt, tack och lov!

 

Om en timme har jag tid hos optikern för att ta reda på om jag ser sämre än vanligt, samt beställa nya linser. Jag har varit sugen på en sista-minuten-ögonoperation eftersom linserna är slut och jag inte vill sitta med en halvårsförbrukning av linser kvar när jag väl vill laga min syn. Det får vänta lite till eftersom det är en rätt stor kostnad som jag hellre vill lägga på annat vettigt just nu.

 

Jag tänker även passa på att köpa med mig senaste numret av Scandinavian Tattoo eftersom jag igår fick veta att jag och Chai är med. Dessutom är Chai är ett svävande huvud på sidan med innehållsförteckning. :D Vem kom på den idén?! Vi två pryder även en halv sida i Tätowiermagazine. 

 

Jag återkommer med bilder.

 

 

Igår bar det av mot Fönköping igen. Vi startade en lite skönare tid vid kl 12, istället för klockan 8 som gången innan. Jag vet inte vad som har hänt med mig, jag har ju alltid varit en morgonpigg typ! Förmodligen så har jag gått och blivit ung igen. ;)

 

 

Min kostym blev samma gröna klänning som sist, ett par alldeles för stora skor i guld och en grön kavaj. De orangea strumpbyxorna och den guldiga rosetten kom från min egen garderob. Jag har inte använt rosetten sen jag spelade schlagerpingla i en melodifestivaltrailer för några år sedan. Guld är fint!

 

Vi spelade in scener med TobbeTrollkarl som spelade partiledaren Trimmy Hårsson (Jimmie Åkesson). Det känns onekligen som att den här barnserien börjar bli mer och mer vuxenanpassad. Men det är ju bra! Jag tycker att barnfilmer och serier ska innehålla humor för både barn och vuxna.

 

Jag vet inte om jag någonsin har frusit så här mycket under en inspelning. Det har jag säkert, men jag förtränger det precis varje gång! Jag lär mig aldrig.

 

Sen dök hjältarna upp! 

På Tom Tit pågår just nu utställningen Body Worlds. En utställning med riktiga kroppar. När min mamma försökte få med mig dit så kände jag direkt - Nej! Det kändes verkligen inte som min grej och jag visste inte ens om jag skulle klara av det. Men efter att ha hört en väns version av det hela och att uställningen faktiskt var riktigt vacker så ville jag ändå ge det en chans.

 

Jag känner mig djupt sårad av människor jag tidigare kallade min andra familj. Mår så fruktansvärt dåligt över vad som komma skall... Jag kommer att gå ut med vad jag pratar om så fort bomben har släppt över Stockholms stad, eftersom jag vill att ni ska veta att jag inte har gått med på det här.

 

 

Av en ren slump gick vi förbi en partybutik, mitt inne i smeten i New York. En kanske inte en enorm, men rätt stor butik som hade precis allt du behöver för en lyckad fest! Varför har vi inga sånna här butiker i Sverige?! Det närmaste vi kommer i Stockholm är väl Buttericks och de är ju inriktade på maskerad. Sen finns det ju även http://www.partykungen.se/ om man gillar att handla på nätet. Men jag vill ju känna och klämma lite. :)

 

Om någon bestämmer sig för att öppna en sån här butik (det borde kanske vara jag själv) så kommer jag att vara stamkund! Jag älskar att annordna fester, eller låt oss kalla det PARTY!

 

Jag avskyr att skriva om deprimerande saker som mitt dåliga humör, men nu blir det ett inlägg ändå.

 

Jag var sjukt ledsen och upprörd när jag ställde mig i duschen för att tvätta av mig gymodören. Tror fan att det ringde på dörren just då. Randy varnar, som han ska göra, men det blir ytterligare ett stressmoment när jag hör honom stå och yla utan för badrumsdörren och att jag vet att fönsterpularna har tillgång till nycklar till lägenheten. Det får räcka med att de har klivit in en gång när jag inte har hunnit stiga upp ur sängen.

 

Jag kastar på mig en handduk och ropar åt honom genom ytterdörren att komma tillbaka om ett tag eftersom jag var upptagen. Samtidigt ringer telefonen. Jag gräver fram något att ha på mig, vilket inte alls går något bra när jag står med luren i ena handen och för ett rätt upprörande samtal. Tre minuter senare så hetsringer och bankar det på dörren och jag står fortfarande inlindad i handduk, nu ännu argare.

 

"Kom tillbaka senare, jag är upptagen" innebär tydligen "kom tillbaka om fem minuter"

 

Jag lägger på, kastar på mig kläder och då upphör bankandet på dörren i två minuter. Det var ren tur att jag inte fick ett utbrott på killen när jag väl öppnade dörren. Det är tydligen ett evighetsprojekt att byta ut fönsterrutor och det krävs att man tittar till det en gång om dagen, gärna innan vi har vaknat, för att sedan ge någon dryg kommentar som "det är väl ändå dags att kliva upp nu".

Smart nog försökte killen inte småprata med mig eftersom jag var så märkbart förbannad.

 

Det här är världens sämst dag och jag har inte varit så här ledsen på väldigt länge. Jag känner att det inte är någon idé att ens ta upp vad som har hänt, för förståelse växer ju inte på träd direkt.

 

 

Jag fick idag veta att det blir ett fortsatt arbete med tvproduktionen Bröderna Fluff. Vi fortsätter att filma på tisdag nästa vecka. Jag är tydligen en bra fönköpare har jag fått höra. ;)

 

Idag väcktes jag av att två mobilalarm och tvn gick igång samtidigt. Disco! Irriterande tidigt på morgonen dessutom. Det vankades kneg, så det var bara att pallra sig upp.

Jag åkte ut till Kista för att möta upp ett kamerateam och annat härligt folk för första inspelningsdagen av en humorserie för barn som ska visas på tv i vår. Inget mindre än en remake av Bröderna Fluff. Jag tror inte att ni förstår hur fantastiskt jag tyckte att det programmet var! Kanske var det redan där mitt hårintresse väcktes till liv. Vem vet?

 

Jag blev hur glad som helst när jag fick veta att jag skulle få medverka i serien!

 

Vi spelar invånare i staden Fönköping som bara består av färgglada karaktärer med håret som största kärlek. Alla fick bära peruker för att få till en nästan lika fantastisk look som bröderna. Gissa vem som har ett så pass spexigt hår som det är och alltså inte behövde bära peruk? höhö.

 

Något som jag tycker är bland det roligaste med filminspelningar och plåtningar är alla kläder som man får dra på sig. Denna gång blev jag tilldelas en ljusgrön klänning med gulddetaljer i storlek för stort. Jag hade gärna haft en sådan i min ägo! Även om vi har "klätt ut oss" så tycker jag att jag ser ut som jag alltid gör. haha!

 

En väldigt vanlig fråga som jag får angående min tatuering på armen är: "är det en riktig tatuering?". Allvarligt talat, vilken 25åring går runt med en stor gnuggis?

Så nu får ni er en funderare...

 

Jag har ju pratat mycket gott om Anni som fixar mina naglar och nu har hon en tävling som pågår på facebook. Det är löjligt enkelt att delta och än har inte särskilt många anmält sig ser det ut som.

 

Jag har forskat lite på det där med svarta band tatuerade runt armen efter att ha fått frågan om vad det har för betydelse. Observera att detta inlägg inte på något sätt är den rätta sanningen. Det här är bara vad jag själv har läst mig till.

Jag vet att många har tatuerat band runt armen efter att ha inspirerats av filmen The fountain från 2006 där huvudkaraktären har ringar runt sin arm.

 

Sen har jag läst mig till att enligt Yakuza (Japans motsvarighet till maffia om jag inte uttrycker mig fel) så får man tatuera in en svart ring för varje brott som man har begått, som exempelvis mord.  

Andra gör det för att täcka över gamla taggtrådar eller andra former av armband för att dölja det som man idag kanske inte är lika nöjd över.

Sen så klart gör ju många denna typ av tatuering enbart för att de tycker att det är snyggt! Glöm inte det, gott folk! Allt behöver inte ha någon särskild betydelse som i Miami ink. ;)

 

Rätta mig gärna om jag har fel i någon punkt, eller om du vet något annat kring detta.

Det här är nog ett av mina snabbaste shoppingsbeslut någonsin. 50 kr på glitter. Säljs även med silverfärgade fingertoppar och de känns precis som vanliga fingervantar.

 

Nu var det längesedan jag gjorde något bodymodrelaterat, bortsett från tatueringen förstås. Jag gjorde iofs om en anchor i nacken i våras. Själva foten under huden gick sönder, så inga smycken ville sitta kvar. Hade det inte varit för att jag vet att mina anchor i nacken var bland de första anchors som gjordes i Sverige, så hade jag inte brytt mig så mycket. Jag vill inte ha genomlidit försökskanin förgäves. ;) Nåja, jag har en original kvar i alla fall.  

I somras blev jag sjukt sugen på att skaffa high nostrils. Precis som det låter så placeras de högre upp än vanliga nostrils. (Hål i näsvingarna) Jag har verkligen börjat ogilla min näsa och som tur är så är jag inte rik för då hade jag, utan att tänka efter, sprungit iväg och gjort något åt saken. Istället pyntar jag snoken med diamater för att, enligt mig, göra den snyggare.

För första gången någonsin så är jag verkligen orolig över smärtan och då har jag ändå gjort mycket större ingrepp än så. (Implantat i örat, skalpat örsnibbarna… m.m.)

En annan oro jag har är att jag ska få svårigheter att andas genom näsan. Redan nu har jag trånga näsgångar. Problemet verkar sitta högre upp i näsan, så piercingarna jag har nu påverkar inte det hela. Sen har jag hört att det väntar tre månader pain in the ass… nose… eh.

 

Jag ska förstås ha på båda sidorna av näsan om jag gör det. Vilket kanske inte framgick på bilden ovan. Men åh, vad jag tycker att det är fint!

Jag gick igenom en väldigt gammal hårddisk och hittade det här självporträttet. Ibland är jag rätt före när det gäller mode. ;) I bodymodvärlden är det ju rätt populärt med både spetsiga öron och svarta band tatuerade runt ben och armar.

 

Jag ska berätta lite om en av sommarens bästa dagar och även sommarens ända så kallade träning.

 

Jag och Chai mosade ner våra rullskridskor i resväskorna innan vi drog iväg till New York i början av juli. Något som tog upp ungefär halva mitt packningsutrymme. Jag hade någon bild av att vi skulle åka jämt! Men det blir aldrig som tänkt. Med risk för att ramla riktigt illa och skrapa upp hela armen som skulle tatueras två gånger under sommaren så kändes det helt enkelt dumt att chansa.

Men en heldag fick vi till!




Jag kände att en glittrig paljettopp köpt på Beacons closet var ett måste tillsammans med ett par rullskridskor på fötterna! Tror inte att Chai instämde på den punkten dock. Sen trodde jag ärligt talat att vi skulle se fullt med folk på klassiska rullskridskor, jag menar, de har ju tillochmed jamskating i central park varje söndag, om jag inte minns fel. (Jamskating är dans på rullskridskor.) Trots detta såg vi enbart två identiska killar komma åkandes. Det var lite oklart om det var två tvillingar eller en och samma snubbe.

 

Det var rätt skönt att för en gångs skull inte vara den fega! Jag har blivit så pass bra på att åka nu att varken backar eller trafik skrämmer mig särskillt mycket. Central park har mycket av de båda! Jag fick åka före min inte lika modiga karl och ge klartecken om backen var safe.

 

Här har ni helt klart en ny punkt att lägga till på er bucket list.

• Åka rullskridskor i Central Park - Check!

 

Som många av er vet så tillverkar jag och säljer dessa hårkreationer, så att för mig berätta mer djupgående om var jag köper löshår, hur jag gör alla olika typer av dreads. Ja, det vore att skjuta mig själv i foten och avslöja mitt bästa smultronställe. Förstår ni hur jag tänker?

Precis som med allt annat krävs det år av experimenterande för att komma fram till metoder och material som passar för just mig och mitt arbete och hur jag ska göra för att uppnå önskat resultat. Jag var själv 16 år första gången jag gjorde syntetdreads och idag är jag 25 år och jag har under alla dessa år tillverkat dem.

 

 

Nu förstår jag och vet att jag kommer att få upprörda kommentarer och mail. Det brukar bli så när man väljer att inte dela med sig. Då får det tyvärr vara så.

Jag delar mer än gärna med mig om kunskaper kring hår, pyssel, kläder, träning, ja, you name it! Men inte om det som ger mig, min karl och hund tak över huvudet. Ledsen om jag gör er besvikna!

Nu har jag köpt material till min hårverksamhet för över 1000 spänn. Bland annat så har jag tagit hem mängder av röda färgprover, så förhoppningsvis blir det lite lättare för er som har diverse röda nyanser i håret och önskar dreads. Rött har ju en tendens att vara rätt svårmatchat med löshår. Kan lägga upp en bild så fort jag har fått hem allting.

 

Här är ett hår med syntetdreads som jag har gjort och flätat in nu i veckan.

 

Allt går löjligt bra nu. Dessutom är idag en riktigt bra dag! Jag är inte ens irriterad över att jag vräkte i mig nattmackor med det som gick att kalla pålägg och avsluta med en godispåse tillsammans med min karl. Jag springer en halvtimme varje dag, har börjat styrketräna och kommit igång med crossfit igen. Jag vet att det gömmer sig feta muskler där under flottet!

 

Jag har en hårbeställning som jag verkligen är glad över att göra. Det är inget mer extraordinärt än att dreadsen är ovanligt smala och att det involverar snövitt och neonorange. Men det finns inget bättre än att arbeta med skrikiga nyanser. Det här håret gjorde att jag kom underfund med att jag själv vill förändra håret! Nu när jag har utökat min hårkundkrets utanför Sveriges gränser så har jag dock inte riktigt så mycket tid över att göra nya dreads till mig själv. Men jag klagar inte! Det finns inget bättre än att veta att jag sätter färg på tillvaron för många människor genom härliga frisyrer. Inte bara för kunden själv, utan även för människorna runt dem som blir ytterligare lite mer öppna för människor med "annorlunda" utseenden. Sen jag kastade in rosa färg i mitt hår så har tanter och farbröder på stan stoppat mig för att berätta att jag lyser upp som en solstråle. Förhoppningsvis gör det att fördomar om tatuerade och piercade människor dör ut.

 

Sen ska jag tala om att jag ska iväg på inspelning nästa vecka för att medverka i ett barnprogram. Där ser ni, tatuerade och piercade människor är inte så farliga trots allt.

Här bjuder jag på ett par mobilbilder på gårdagens pyssel. Givetvis inte gjorda av mig själv, utan att Anni. Jag ville ha svarta tippar, stenar, pärlor och olika på varje nagel. Vilket team vi är, Anni och jag!

Förhoppningsvis så ska jag ta en riktig bild på naglarna också, med min ordentliga kamera.

 

Nu har jag ägnat hela dagen på knä inne i badrummet. Jag har städat allt så rent att det nu är möjligt att äta en riktig festmåltid på golvet. Just nu har jag alltså fullt upp med att storstäda lägenheten, något som tar mig evigheter då jag är pedantisk när det väl gäller. Borde passa på att rensa ut garderoben på riktigt också och sälja allt skamligt billigt bara för att få ut det här ifrån.

 

Ikväll skulle jag haft roller derby-träning om det inte vore för att jag har en förbannat jävla stor blåsa under foten. Vem hittade på något så dumt? Det är så där illa att inte ens compeed gör någon större nytta. Inte nöjd alls! Jag hade verkligen bestämt mig för att ge järnet inför matchen nu i höst. Då jävlar ska jag våga jamma mer än en gång!

 

 

Nu är det slut på Chais och min semester, samt Robs semester i Sverige (där bara jag åt mig semesterfet i en vecka). Nu ska jag försöka hålla mig till en onyttig dag i veckan, samt börja styrketräna igen. Allt är så sjukt mycket lättare nu när jag styr mina dagar. Jag hann ialla fall med ett gympass idag med fokus på rygg för att någon träning när foten inte vill vara med.

Den 25:e juli åkte min arm på en andra vända med färg och även denna gång blev det liljor. Vi befann oss fortfarande I New York under den här perioden och artisten var ingen mindre än Logan J Aguilar. (Ingen kan vara mindre än Logan. ;) ) Denna gång blev det en sittning på 7 1/2 timme.

 

Jag tänker vara så pass fräck och säga att jag tror att den här tatueringen kommer göra att många, många fler får upp ögonen för Logans verk. SÅ nöjd är jag! 

 

Jag skulle faktiskt ha gort färdigt armen nu i onsdags då Logan skulle gästspela här i Stockholm på Swahili Bob, men resan ställdes in i sista sekund och min arm förblir halvklar en tid framöver.

 

 

För några dagar sedan stannade jag hemma för att vänta in fönsterkillarna som skulle sno mig sig våra fönster för renovering. I vanlig ordning dyker sådnana människor aldrig upp på en tid som de själva har utsatt (någon gång mellan 8-16). Vad är det för en tid egentligen?!  Irriterad blev jag och sa skämtsamt till Chai. "De lär ju dyka upp imorgon klockan åtta på morgonen." Mycket riktigt bankade de på dörren klockan 8 nästa dag. Randy stod och ylade, Chai släppte in dem och jag låg kvar under täcket och kände mig inte alls obekväm.

Note to self: sov aldrig utan kläder igen.

 

Just nu ser det ut som att våran lägenhet har satts under karantän. Vilket inte är så himla dumt ändå. Vid första anblicken ploppar det upp rätt många nackdelar, men jag vet hur de ska tas!

 

1. Det är för fasen en gratis lightbox!!

2. En utomordentlig hänganorning för torkning av svettiga skydd.

3. Nu kan ljuset nå in i lägenhetens enda fönster utan att grannarna mitt emot ser mig.

4. Jag bor nästan i filmen Rec!