Varning för depparpeppar

Jag avskyr att skriva om deprimerande saker som mitt dåliga humör, men nu blir det ett inlägg ändå.
 
Jag var sjukt ledsen och upprörd när jag ställde mig i duschen för att tvätta av mig gymodören. Tror fan att det ringde på dörren just då. Randy varnar, som han ska göra, men det blir ytterligare ett stressmoment när jag hör honom stå och yla utan för badrumsdörren och att jag vet att fönsterpularna har tillgång till nycklar till lägenheten. Det får räcka med att de har klivit in en gång när jag inte har hunnit stiga upp ur sängen.
 
Jag kastar på mig en handduk och ropar åt honom genom ytterdörren att komma tillbaka om ett tag eftersom jag var upptagen. Samtidigt ringer telefonen. Jag gräver fram något att ha på mig, vilket inte alls går något bra när jag står med luren i ena handen och för ett rätt upprörande samtal. Tre minuter senare så hetsringer och bankar det på dörren och jag står fortfarande inlindad i handduk, nu ännu argare.
 
"Kom tillbaka senare, jag är upptagen" innebär tydligen "kom tillbaka om fem minuter"
 
Jag lägger på, kastar på mig kläder och då upphör bankandet på dörren i två minuter. Det var ren tur att jag inte fick ett utbrott på killen när jag väl öppnade dörren. Det är tydligen ett evighetsprojekt att byta ut fönsterrutor och det krävs att man tittar till det en gång om dagen, gärna innan vi har vaknat, för att sedan ge någon dryg kommentar som "det är väl ändå dags att kliva upp nu".
Smart nog försökte killen inte småprata med mig eftersom jag var så märkbart förbannad.
 
Det här är världens sämst dag och jag har inte varit så här ledsen på väldigt länge. Jag känner att det inte är någon idé att ens ta upp vad som har hänt, för förståelse växer ju inte på träd direkt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback