Jag är helt slut! Ikväll hann jag precis på håret färdigt med jobb och min egna utsatta deadline. Det behövde verkligen inte vara färdigt ikväll, men när jag ger mig in i något och väl bestämmer mig för ett slutdatum så jobbar jag på! Kunden fick i alla fall snabbaste leveransen genom tiderna. ;) Detta innebär en helt ledig torsdag bara för mig själv! Det enda som står på chemat är långpromenad med Randy och bröst/axlar/triceps på gymmet.

 

Mån: 25 min löpband, 25 min crosstrainer + kettlebellövningar

Tis: 20 min löpband, rygg & biceps

Ons: 1 h löpband

 

Idag fick jag fick intala mig själv att ett riktigt bra pass på gymmet börjar med ångest. Jag svepte en "släpp-lös-din-inre-best-dryck" innan jag pallrade mig iväg och åter igen vågar jag påstå att det måste vara hulkens urin. Kanske inte till smak men både till färg och att man får sig en släng styrka som heter duga. Shit asså!

 

Vet ni vad jag äälskar att göra? Besöka IKEA! Tyvärr hatar de flesta jag känner att åka dit och trängas bland människor och så har jag ju heller ingen bil, eller ens förmågan att kunna köra en heller för den delen. Men jag har ju nyligen kommit fram till att det inte är särskilt knepigt för mig att åka dit kommunalt. Så det blev mitt alldeles egna äventyr igår! Är jag en sorglig människa? Nej då! Jag är en quinna som är väldigt lättroad och billig i drift!

 

 

Ja, här går jag och ljuger för mig själv och tror att jag har lagt fotograferingen bakom mig. Jag har ju fotograferat flertalet bröllop det senaste halvåret som faktiskt har resulterat i jättefina bilder! Anledningen till att jag ändå känner att jag inte längre fotograferar är för att det för mig är två helt olika typer av plåtningar. Då menar jag betaljobb och en fotosession som bara kommer från hjärtat och är helt utan måsten. Givetvis går jag in helhjärtat och genomför ett betaljobb, men det är ju alltid en underliggande stress att fotografera en så stor dag som ett bröllop. Jag saknar mina spontana och kravlösa bilder.

 

Frukost är mitt absolut bästa mål mat om dagen. Allra helst en brunch när jag tänker efter. Men sen är jag verkligen inte kräsen alla dagar! Jag kan äta så "tråkigt" att folk nästan tittar lite äcklat på mig. Jag tillhör den lilla delen människor som faktiskt kan avnjuta kvarg bara som den är. Något jag förstår att alla inte klarar av!

 

Jag tar nästan för givet att alla känner till kvarghysterin i kombination med träning nu. T.o.m småkidsen lär ju veta att det finns tack vare Kissie som förespråkar kesella och red bull light.

 

Något som jag vet att alla inte känner till är ju att Lidl har en stor, suspekt förpackning som faktiskt är detsamma som kesella. Det märks dock att fler och fler har hittat denna produkt då Lidl för ett par år sedan passade på att höja priset ordentligt. Men det är nog allt fortfarande billigare att köpa Lidls kvarg.

 

 

 

 

I brist på utrymme i våran lilla, lilla lägenhet så är inte direkt inredning prio ett. Vi har mest kört på compact living Chai & JP-style, som går ut på att få undan mängder skor, kläder, filmer, löshår och whiskey. Hade jag haft fler rum och tomma ytor så hade jag släppt lös min inre Maria Montazami. Pengar är det sista problemet, vilket verkar vara de flestas problem när det gäller iredning. Glöm inte att mycket går att gör själv och oftast blir det mycket finare. Tänk känslan (för att citera Maria Montazami) du bjuder in vännerna, pekar på den fula vasen du tålmodigt drejat i tre timmar och säger stolt: "nu kanske ni tror att den är tillverkad av (konstnär med namn som är omöjligt att uttala) men så är det inte!" Dessutom så ger ju övning färdighet, så förr eller senare så är nog dina hemmapulade galgar och lådor minst lika fina som Äntligen hemmas alldeles egna lilla pysselGud Karin Mannerstål.

 

Sent i fredags efter en middag med släkt, så gick vi på vägen hem förbi ett fönster med stora orangea liljor. Givetvis var ju butiken stängd, men jag visste redan då att dem ska jag ha! Gick tillbaka redan dagen efter för att mätta mitt habegär. Jag passade på att plocka på mig en rosa också då jag ville bryta av med en annan färg. Hittade även ett stearinljus som skrek efter mig. Ni anar inte vad nöjd jag är! Mer JP än så här blir det inte. Nu kan jag äntligen erkänna för mig själv att det är okej med plastblommor, i alla fall när de ser så här verklighetstrogna ut. Inte för att någonting slår doften av riktiga blommor, men jag klarar ju inte av att hålla dem vid liv. Så för blommornas bästa ska jag nu förespråka plastblommor!

 

 

Ta på dig skogshuggarlooken (införskaffad i valfri affär) Obsevera att det finns risk för att kläderna blir förstörda under ditt mission i den svenska djungeln. Ring din bloggfotograf, som förmodligen är din stackars lillebror. Bege dig ut i skogen efter att ha tjatat till dig skjuts av lämplig person med körkort och bil (mamma eller pappa). Go go go! Låt din chaufför plocka svampen åt dig då du själv förmodligen inte kommer kunna urskilja ätlig svamp från en säker död. Under tiden poserar du för glatta livet i den svenska urskogen för att bevisa i bloggen hur jordnära du faktiskt är och att lite skit under naglarna inte skrämmer dig!

 

 

Chai bad vår vän Rob att köpa Nikes Fuelband åt oss i New York och skicka över till oss. De kom för en vecka sedan och det var verkligen klockan i mina bästa drömmar! Jag kan inte vara mer nöjd! Själv brukar jag mest använda olika svarta armband som accessoarer, därför har en vanlig klocka aldrig riktigt passat mig.

 

Först och främst så är detta en träningsklocka som är ett tappert försök från Nike sida att få folk att röra lite mer på fläsket. Vilket fungerar! Det här är som framtidens tamagotchi som vill att du matar den med Fuel. Or else... Du rör på dig och du får högre Fuel. Enkelt!

 

 

Något ni kanske inte trodde om mig!

 

Jag och Randy tillbringade fredag natt ute i Huddinge hos mina föräldrar. Vi började lördag morgon med en springtur i skogen och när vi kom tillbaka så vispade jag ihop proteinpannkakor. Sen rullade folkabussen vidare mot riktig skog! Jag, Randy och mina föräldrar plockade svamp i 4 1/2 timmar. Kanske inte Randy, han sprang mest runt helt skogstokig. Jag försökte tappert att göra honom till svampletare och lite resultat såg jag allt! 

 

Jag håller på att bli galen över att ingen kan tala om för mig vad som gäller angående publiceringen. Inte ens plingplongtaxiförarna kan ge mig ett svar.

 

När allt är över så har jag i alla fall ett långt inlägg att skriva om vad Du ska tänka på när du låter dig fotograferas. Jag älskar ju egentligen att gå in i en roll och stå framför kameran, men om det ska innebära att jag inte ses som någonting annat än ett objekt - då får det va.

 

Förlåt för detta eviga tjatande, men försök att sätta er in hur det känns att kliva in på JC bland barnfamiljer och se en stor halvnaken bild på dig själv. Jag tycker att det är jobbigt att visa mig utomhus. Jag tycker tillochmed att det är mer stil och klass på underklädesbilderna på exempelvis H&M och Lindex, eftersom jag vet att modellerna får sjuka stålar för att exponeras på det sättet. Jag har absolut inget emot att andra vill synas så över hela stan, men det är inte min grej.

 

Jag försöker inte få någon att tycka synd om mig, jag vill bara att bilden försvinner från omslaget och internet! Jag vill inte kopplas sammans med tidningen eller ligan. Sen känns det som att det är min framtida uppgift att stötta andra tjejer i det här eftersom det knappast är första och sista gången det händer.

 

Jag har bara lärt mig en sak och det är: Lita inte på någon.

Japp, jag har fått sjuka trust issues tack vare det här. Jag har förstått att det inte går att lita på någon. Men jag hoppas att det ger med sig någon gång i framtiden.

Jag tycker att det är helt fantastiskt hur viktiga människor ena sekunden ska proklamera människors lika värde och hur kvinnor ska stå upp för varandra. Men om en tjej väljer att inte bli sprit och chipsfet och någon gång lägger sig under kniven, då är det okej att håna.

Jag älskar hur folk som inte har en aning ska yttra sig om plastikoperationer. "Du blir inte lyckligare för att du opererar dig en gång, du kommer aldrig vara nöjd med bara ett ingrepp, det är bara bimbos som förstorar brösten, du ska vara nöjd med dig själv som du är." Hur kan ni veta det? Men om man inte är nöjd och åren bara går till att vantrivas? Varför är det mer okej att operera utstående öron än en knölig näsa? Jag förstår verkligen inte.

Jag tror att många förknippar operationer med tjejer som spelar blåsta för att bli b-kändisar. Hur många bloggar med låtsasblåsta blondiner har vi fått följa när de opererar utstående öron? Jag kan inte komma på en. För det mesta är det ju bröst och läppförstoringar. Andra tänker nog på lite mer extrema fall som Michael Jackson och Dennis Avner (Cat Man/Stalking Cat).

Jag har kommit fram till att kategorin Hårkreationer är rätt ouppdaterad med tanke på hur mycket dreads jag faktiskt tillverkar. Här är det senaste som jag har gjort. Sista bilden är för att visa hur smala dreadsen är, om ni undrar. Detta är alltså inte standardtjocklek.

 

Stort tack till alla er som ägnade ett par minuter till att lämna fina kommentarer. Även om det är internet vi snackar om så värmer det mer än vad ni tror. Tack!

Idag är jag sjuk, dag två och orkar inte göra så mycket mer än se på serier. Sitter även med luren i ena örat och försöker reda ut all skit med omslagsbilden. "Varför ställde hon ens upp på bilden". Vad spelar det egentligen för roll? Så för att bilden existerar och för att jag ser ut som jag gör, så kan den hängas ut precis hur som helst? För jag ska minsann skylla mig själv som ställde upp på bilden, eller vadå? Men det är just sådana frågor som muntligen ställs av högre uppsatta karlar som driver en tidning.

Jag har så jävla lite ork kvar och är så omotiverad att ens kliva upp om morgonen. Rent spontant känner jag fuck it, jag kan lika gärna gå all in nu och visa upp precis allt, för vad spelar det egentligen för roll? Folk har redan fått en skev bild av allt ändå.

 

Visst är det så att vi dömer människor vi egentligen inte känner när vi ser bilder. Positivt och negativt. Tänk på att när du tar en promenad på stan så kan vem som helst fotografera dig och publicera den. Sen att jag själv för det mesta säger "nej jag vill inte!" har sällan hindrat en fotograf på stan. Ingen som ser bilden behöver någonsin få veta att du just i den sekunden sa "nej!" till fotografen. För vem kan bevisa det?

 

Vet ni föresten hur ofta det händer? Vuxna människor placerar tillochmed sina barn bredvid mig för att ta en bild och nästan aldrig frågar de först. Hur sjukt är inte det? Är det så svårt att fråga först? Senast i lördags (det var senast jag var utanför dörren) så var det en man med dyr kamera som skulle ta spexiga bilder på mig när jag befann mig på slussens tunnelbanestation. (Han följde mig med kameran...) Detta trots att jag sa högt "Fråga först!" och att jag är så uppenbart förbannad att bilderna inte kan ge bra resultat.

 

Lite uppmuntrande ord tack. :(

Jag ser mycket på serier när jag tillverkar syntetdreads. Ett tag plöjde jag igenom allt från ensam mamma söker till bonde söker fru, men nu är det Desperate Housewives. (Vettiga serier ser jag kvällstid med Chai!) Jag har säsong 1 & 2 hemma och tänkte igår kväll beställa hem 3 och kanske 4. Det visade sig att det lönar sig att vänta till samlarboxen som kommer ut den 16/11.

 

I skrivande stund förbokade jag boxen efter en sekunds velande. Nu är den betald och snart min! Frågan är nu bara var jag ska få plats med den. Hm...

 

Jag fick till ett riktigt bra pass på gymmet idag! Det blev en timmes löpning. Tack (valfri Gud) för underhållande program på tv! Trots en timmes ren löpning så kände jag mig inte riktigt nöjd eftersom jag inte var helt utpumpad. Därför gjorde jag även lite kettlebellövningar. Bl.a. min absoluta favoritövning på gymmet: sumolyft med kettlebell. Övningen går ut på att man gör knäböj med kettlebell i nävarna. Jag gör en sådan variant att jag även lyfter upp klotet ovanför axlarna när jag står upp för att träna hela kroppen.

 

I lördags var jag iväg på Sophias Möhippa, som var en riktigt trevlig dag!

 

Jag är ju en sån där som kan gå och oroa mig över dumma saker. Tex att jag inte har särskilt mycket när tjejkompisas längre. Så min framtida möhippa har på riktigt gett mig en liten oroskänsla. Ja, jag vet, det är jättedumt! Det finns liksom inte ens planer på att gifta sig än på ett tag. Men min stora mardröm är att någon tjej som inte känner mig tillräckligt väl skulle dra med mig på en fotografering, kasta på mig underkläder för att sedan ha som morgongåva. Påtvinga mig en manlig strippa och så förstås vinprovning.

 

För det första så vill jag inte att mina vänner betalar hutlösa priser för att gå till någon amatörfotograf som ska ta skittråkiga bilder när jag har egna kontakter. För det andra, strippor? Kom igen! Jag hade bara blivit förbannad. Vinprovning... hur många har sett mig sitta och avnjuta ett glas vin? Nä, just det.

 

Jag avskyr att möhippor och svensexor ska bli någon slags förnedringsfest för att de redan gifta vännerna har ett så förbannat tråkigt svenssonliv att de bara måste få ha lite "roligt". Hur många svensexor och möhippor är inte uppstyrda efter vad vännerna vill göra? Varför ens påtvinga någon att göra förnedrande saker när personen i fråga verkligen inte uppskattar sådant?

 

Jag fick mig en riktig Aha-upplevelse i lördags när det visade sig vara en mix med både tjejer och killar. Att tanken aldrig har slagit mig! Jag har varit så insnöad på att det är girls only på sådana tillställningar! Varför då?? Nu känner jag mig äntligen lite lugn!