Hej då!

Nu är det väl dags att släppa bomben! Chai är gravid!

Nä, jag skoja bara.

 

Vi åker iväg på våran hittills häftigaste resa tillsammans i sommar. Först bär det av till Mexico där vi stannar i en vecka för att bada i vattenfall, klättra på gamla stenar, se historia, dricka tequila och hänga med nya människor. Sen flyger vi över till Chicago där vi med lite tur blir upplockade av Chase som ska visa oss sitt murrica i bil. Kalaset avslutas med någon vecka i New York. Jag vet inte vart vi ska, var vi ska sova om nätterna, eller om någon ens möter upp oss som lovat. Resväskan ligger kvar i källaren och istället har jag köpt mig en 55 liter stor ryggsäck så att vi ska kunna leva och röra oss som om det vore backpacking.

Nu är det knappt två veckor kvar.

 

Vila i frid! 

Det är inget skämt vad stort Eurovision har blivit i det här hushållet. Vi bjöd över lite folk och fick tillochmed över en amerikan för att se finalen. Det slutade dock med att det bara blev jag, Chai, Annie, Bill och Chase. Förstår inte varför folk bangar bara för att det handlar om melodifestivalen. Töntar! Jag tyckte i alla fall att det blev en jättebra kväll!

 

I år kändes det rätt självklart med en vinst för Mums Zelmerlöw redan vid finalen i Sverige, men helt solklart när jag fått höra alla bidrag i lördags. Att vi slogs mot Ryssland var nog det som var mest nagelbitande under hela programmet! Ryssland är det enda land jag vägrar se som vinnare.

 

Okej okej. I helgen har jag haft fullt upp med att vaka över en rätt så sjuk Randy. Han har varit så risig i kistan och har sprungit ut så många gånger att jag var rädd för att han skulle sluta upp som en babian. Chai har givetvis varit bortrest just denna helg och jag kunde inte vara hemma från jobbet då alla tagit ledigt i fredags. Så jag fick ringa över min sjuka syster som tur var kunde se över honom i några timmar tills jag kom hem. Han tog emot lite mat i form av kokt ris och fisk, men ett tag bara ur min hand som en fågel. Fy fan vad jag har daltat för den där hunden i helgen! Så länge han äter och dricker när han är så dålig så är det ju lugnt och ett bra tag vägrade han ju att få i sig tillräckligt. Tack och lov började han äntligen dricka när jag gjorde iordning risavkok (vattnet som blir över från riset blandat med salt och honung.

 

Så en stor eloge till alla ensamstående! Nej jag menar inte att jag jämför hundar med barn. Jag menar att jag verkligen beundrar er som helt på egen hand får allt att gå runt och samtidigt ansvara över ett liv som inte klarar sig på egen hand.

Idag tog jag tredje och sista vaccinationen av twinrix, bara ex antal år försent. Påbörjade det kalaset 2008 och nu är det färdigt för ett bra tag framöver.

 

Jag köpte en kjol på www-rea som jag aldrig i mitt jävla liv skulle ta på mig även om jag så fick en gratis påse godis. Hör och häpna - den täcker knäna och går upp till naveln och vet ni vad? Jag älskar den! Nu vågar jag använda en massa plagg i min garderob som är helt oanvända eller har legat orörda i flera år. Länge leve i-landsproblemen!

 

Jag sitter och väntar på att min pre workout ska kicka in innan jag tar med mig stora hunden ut på en löprunda. Vädret är ju fantastiskt! Jag klurar fortfarande över det här med att bege sig ut och springa med lilla hunden. Nu går jag emot mina egna principer (alla hundar är lika mycket hund oavsett storlek!) men hur långt är egentligen okej att springa med Tyson? Jag har än så länge joggat någon kilometer med både honom och Randy och det gillade han inte alls, men det var ju ett tag sen. Tyson springer ju som en jävla idiot så fort han är lös, både ute och inne. Det går så fort att baktassarna ligger före framtassarna, så han borde ju älska att springa med mig. Så tycker jag.

 

Igår fyllde vår älskade Randy gubbe! Jag kan inte riktigt förstå att jag träffade honom för första gången för åtta och ett halvt år sedan och att han nu är tio år! När jag först träffade honom så var han oerhört svartsjuk för att jag kom emellan honom och Chai. Så fort jag och Chai satte oss bredvid varandra i soffan hemma hos hans pappa så hoppade Randy upp i knät på Chai och gärna med ryggen mot mig. Jävla svin! Det var först när vi tog över honom som jag blev en helt okej människa i hans liv. Jag vill gärna tro att han gillar mig i alla fall.

 

Jag har i veckan påbörjat en sex veckor lång bootcamp hos Army Fitness. Dealen hittade jag genom groupon för 795 spänn. Jag bestämde mig faktiskt i början av året att jag skulle hoppa på någon sån här träningsform i april/maj, så när jag fick nys om det här erbjudandet så tvekade jag inte en sekund. En miss var ju att jag försökte få med mig min lillasyster Matilda som träningssällskap, men tack och lov så bestämde hon sig för att inte haka på. Det står klart och tydligt i beskrivningen att "du behöver inte vara vältränad för att vara med", vilket är det största jävla bullshit jag har hört. Särskilt med tanke på första passet i måndags som var det värsta jag någonsin har utsatt min kropp för när det gäller träning. Vi startade det 75 minuter långa passet utan vila med en bestraffning på 10 burpees för att två personer kom försent! Dessutom regnade det genom i princip hela passet och jag var lerig och blöt ända in till underkläderna om någon undrar. Jag tror inte att jag ljuger när jag säger att vi gjorde totalt 400 armhävningar. När tränaren sa att vi skulle göra armhävning med klapp så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Där insåg jag att detta var en nivå långt ifrån vad jag är kapabel till. Något som verkligen imponerade mig var att alla i min grupp var/är så sjukt starka och uthålliga! Vissa är ju riktiga supermorsor och jag kände mig på riktigt svagast i hela gruppen!

 

Jag skulle egentligen inte ha kunnat närvara under andra passet, men det löste sig tack och lov! Andra passet var så sjukt mycket lugnare och jag insåg att alla andra hade precis lika ont i kroppen och precis lika mycket blåmärken över knäna som jag! Denna gång hade vi en annan tränare som gick igenom hela träningsformen samt allt praktiskt runtomkring, vilket de inte gjorde första gången. Vilken tur att jag inte skrev ett inlägg direkt efter första passet där jag hade tänkt avråda alla från Army Fitness haha! Usch vad jag kände mig liten och nästan tillbaka i gymnastiksalen.

 

Inatt drömde jag att mina odlingar började växa. Ett par tomatplantor hade vuxit så mycket att de klättrade längst med taket här i köket och jag blev lite rädd att jag fått tag i någon slags monsterplanta. Mycket riktigt. när jag klev upp på morgonen så såg jag att det hade börjat växa i min sålåda! Tomaterna hade däremot inte satt fart imorse, trots att jag väldigt ofta har drömmar som slår in. När när jag kom hem så hade de dock petat fram ur jorden och vuxit sig tre gånger så långa som oreganon. Hur är det möjligt?!

 

 

Det här är första gången som jag sår frön i mitt vuxna liv, så jag är sjukt exalterad över att det redan har börjat hända grejer. Jag älskar att jag äntligen har plats att börja odla hemma.

 

Sålådan gick loss på 49 kr

Brickan till sålådan kostar 49 kr

Swahili bob's nya tygpåsar... purrfect. Den som känner mig väl vet att jag är larvigt förtjust i gult och orange, så pass att mitt roller derby-namn höll på att bli Yellow Bastard. Så fort jag får undan vinterjackan så ska den börja användas.

Min brorson Erik är nog min favoritperson på hela jorden, men det kommer så klart att ändras när hans lillasyster får några veckor till på nacken. En kan ju ha fler favoriter när det kommer till små människor.  

 

 

Mamma hade med sig jättefin virkad mat till honom. Han tyckte att korven skulle sitta ihop med två köttbullar och skapade ett ansikte som vi vuxna inte såg. haha! Se film här under!

 

Jag plockade nyss upp faten ur kassen där de blivit liggandes sen jag tog upp dem i lägenheten. Jo du må tro att att de var tjusiga! Hohoho! Jag hittade dem ju i kretsloppsrummet och så här i efterhand är jag väldigt nöjd att jag tog alla fyra efter att ha övervägt att bara ta en eller två. En av dem är märkt med silver på undersidan och alla ser ut att ha hängt med ett tag i tiden. Helt klart värt att stoppa ner hela armen i en kladdig soptunna för. Förlåt om jag har trampat dig granne på tårna, om hen nu väljer att googla mig och kommer över detta inlägg. Jag är i alla fall väldigt tacksam!

 

Jag blev inbjuden till en free shop ute i Handen igår av min gamle vän Alexander som jag inte sett på år och dar. Ta med minst en pryl och ta vad du vill av sånt som andra har lämnat ifrån sig. Jag kom hem med en rutig t-skjorta, en klänning och en aloe vera-planta. Själv tog jag med mig mitt gamla Nike fuelband och så några jackor. Kul att sakerna gör bättre nytta hos någon annan.

Det här med att återvända "gamla" grejer är ju en så himla bra grej! Jag vill se ännu mer sånt här runt om i Stockholm. Det är ju ett ypperligt sätt att minska konsumtionen och använda oss av det vi redan har, samt att få människor att mötas utanför www. Jag gillade verkligen giveboxen i Stockholm. Vad hände med den?

 

Nu har vi äntligen flyttat och börjat komma till ro, även om allt känns lite för bra för att vara sant.

Jag hade tre drömönskemål när vi gick på visningar i höstas och det var (i nummerordning)

 

Check, check och check!

Jag kan verkligen se mig själv bo här för alltid. Mest för att jag aldrig mer vill sälja och köpa en lägenhet igen! Det är ju skitjobbigt. Stackars alla er som har flyttat fler gånger än vad ni har fingrar. Nu är vi här i alla fall!

 

Jag försökte hitta några gamla bilder på mig själv i bra upplösning, men det får vi ta när de externa hårddiskarna är uppackade igen. Vad jag ville göra ett inlägg om är ögonbryn. Jag älskar ögonbryn i alla dess former. Den dagen jag får nys om en historisk utställning om ögonbryn så hänger jag på låset! Jag kanske borde göra det till ett eget projekt när jag har fått igång min studio. (vänta! va? what... studio?)

 

Idag har jag bäddat ner mig själv i en säng från Carpe Diem inne på SOVA. Med en tempurkudde under skallen och nermyst under ett Carpe Diem-täcke kunde jag konstatera att här vill jag bo och här vill jag dö. Dels för att jag är trött på att dagdrömma och en ganska stor del för att vi stötte på SOVAS bästa säljare så kom vi därifrån med bättre sängtillbehör än vad jag vågat hoppas på. Jag är redan avundsjuk på mitt framtida jag som ligger och sover i en Carpe Diemsäng just nu. Förhoppningsvis så är det bara fem nätter ifrån!