Okej okej. I helgen har jag haft fullt upp med att vaka över en rätt så sjuk Randy. Han har varit så risig i kistan och har sprungit ut så många gånger att jag var rädd för att han skulle sluta upp som en babian. Chai har givetvis varit bortrest just denna helg och jag kunde inte vara hemma från jobbet då alla tagit ledigt i fredags. Så jag fick ringa över min sjuka syster som tur var kunde se över honom i några timmar tills jag kom hem. Han tog emot lite mat i form av kokt ris och fisk, men ett tag bara ur min hand som en fågel. Fy fan vad jag har daltat för den där hunden i helgen! Så länge han äter och dricker när han är så dålig så är det ju lugnt och ett bra tag vägrade han ju att få i sig tillräckligt. Tack och lov började han äntligen dricka när jag gjorde iordning risavkok (vattnet som blir över från riset blandat med salt och honung.

 

Så en stor eloge till alla ensamstående! Nej jag menar inte att jag jämför hundar med barn. Jag menar att jag verkligen beundrar er som helt på egen hand får allt att gå runt och samtidigt ansvara över ett liv som inte klarar sig på egen hand.