Ensam hemma ikväll! Det avnjuter jag tillsammans med två håriga, en blåbärsmask i fejset och en skittråkig matlåda. Vilken fest! Chai är på annan ort och chipar djur, jag menar människor. Han är ju borta en hel del nu för tiden, så jag tror ju att han egentligen har en hemlig affär med NASA. Det känns rimligt. Eller så är det jag som har slötittat på för mycket dokumentärer om aliens de senaste dagarna. Han är föresten med i alla nyheter angående det här med chipmakeriet. Bra jobbat tycker jag!

När vi var på väg hem från en restaurang en kväll, så fick Chai syn på en stor lila prydnadsekorre i ett skyltfönster som han absolut skulle ha. Vi har ju gått förbi butiken Milda Matilda, men aldrig tagit oss tiden att kika in. Jag letade upp deras instagram mildamatildaselection och fick syn på massor av tjusiga möbler och framför allt ett skåp (förlåt om jag trampar någon möbelkunnig på tårna) i teak i form av en stor stock föll mig i smaken. Vi avvaktade med ekorren och det var först när jag gick förbi butiken efter gymmet en dag som jag fick för mig att gå in och såg en stor triceratopsbebis! Jag hade köpt den på plats om det inte vore för att jag anser att större köp till nya lyan ska vara okej för oss båda. Hur nu en bebisdinosaurie inte skulle vara okej? Jag gick och köpte den dagen efter! Bästa investeringen till lägenheten efter sängen, helt klart!

Nu är det två veckor kvar till flytt! Vi har bott tillsammans på 30 kvm de senaste åtta åren och lite till, men nu är det dags att flytta till större. Det blir min första riktiga flytt samt mitt första lägenhetsköp. (Insert valfri smiley med solglasögon) Vi stannar kvar här på söder, så flytten kommer inte bli längre än några minuter ifrån. Vi bor så sjukt trångt just nu med flyttkartonger, två inklämda monstersoffor och annat nyinköpt. Det hade ju varit dumt att inte köpa på sig materiella ting under mellandagsrean, så vi har helt enkelt valt att bo trångt tiden innan flytten bär av. Det ska tilläggas att jag har köpt en triceratopsbebis, modell större och att vi på söndag ska klämma in en möbel till, men det blir nog bra.

 

Det var verkligen inte igår! När jag för en vecka sedan bestämde mig för att skriva ett inlägg så stötte jag på problem med att spara bilder och publicera utan att de tappar färg. Jag har ju haft exakt samma jäkla problemet med photoshop förut, men jag har ju så klart glömt hur jag ska göra. Trots att jag följer alla guider jag hittar via google så får jag inte spektaklet att fungera! Med lite tur så lyckas min lillebror Elias aka snilleblixten lösa det åt mig! Det är så fruktansvärt frustrerande att inte kunna publicera inlägg här som jag har tänkt mig när jag för en gångs skull känner för't.

 

 

Jag är inte så överdrivet förtjust i att transportera mig själv genom 5th Avenue, även om jag i smyg tycker om exklusiv shopping. Det är för mycket folk och framför allt korkade turister. Nöjet är väl mest att dregla, förundras och garva åt de absurt dyra kläder och accessoarer som erbjuds i butikerna. Det jag älskar med USA är att det inte verkar spela någon roll om du ser ut som en hink skit, för butikspersonalen vet att du fortfarande kan sitta på en hel förmögenhet och är redo att spendera alla dina pengar. I Sverige har jag en vakt i hälarna så fort jag kliver in på NK. Hur som helst så har jag dreglat några år över handväskor från Michael Kors och det är först i år som jag har bestämt mig för att äntligen köpa mig en. Inne i butiken möttes jag av en dragqueen (han berättade detta efter att ha berömt mig för mina glittriga gelenaglar) som genast hjälpte mig att hitta rätt väska. Jag har länge velat mellan flera olika färger och mönster och det slutade med att jag stod i valet mellan en gul och en i grön cammo. Jag hade aldrig kunnat bestämma mig på egen hand, men han fick mig att känna att det var helt självklart att jag skulle välja den väska som jag även köpte med mig hem!

 

 

Dagen började såklart inte där. Vi började med en frukost på Yaffa café som jag redan första året vi var här ville besöka, men det blev inte av. Utifrån ser det som som ett pyttelitet café, men det visade sig att de hade en jättestor och mysig innegård som jag självklart inte tog några bilder på. Chai tog en burgare och jag deras egna Yaffa sallad med deras berömda morotsdressing. Extremt gott! Hit kommer vi att gå igen och helt klart för att prova deras middle eastern platter. Låter så himla gott!

 

 

Vi bestämde oss för att ta en taxi och hälsa på min tatuerare Logan som numera jobbar på Last Rites Tattoo Theatre som ägs av Paul Booth. WOW! Hans studio är helt sinnesjukt häftig! Enorma lokaler med mörk inredning och massor av Paul Booths konst överallt. Övervåningen var ett helt galleri med hans tavlor samt en egen del med konst av Giger himself!! Ja, jag var tvungen att känna!!

 

Nu har vi landat och bosatt oss i New York. Vi kom hit sent måndag kväll efter en riktigt jobbig flygresa. Förmodligen den mest värdelösa flygresan någonsin då vi blivit ombokade och fått byta plan x antal gånger. Det slutade med ett plan med så trånga platser att jag inte fick plats med mina knän och stolarna var felkonstruerade och upphöjda längst bak på sitsen så att det var omöjligt att sitta bekvämt. Tji fick jag som var så glad över att få resa med ett direktflyg från Arlanda till New York. Flygplansmaten fick magsäcken att vända sig uppochner och jag äter vanligtvis nästan allt som ställs framför mig. Som om inte det var nog så var det så pass dåligt väder att vi fick cirkulera runt i luften ett tag innan landning. Folk försöker ju varna oss om att inte åka hit i juli pga värmen och här sitter jag i långbrallor och fryser. Det ösregnade och åskade när vi kom fram och än idag är det dåligt väder. Vädret i Sverige är nog tom bättre nu! Min packning består endast av kläder för sisådär 30 graders värme, så jag är rätt tacksam över mina träningsbrallor som jag åkte hit i. Det är ju i alla fall rätt stad för shopping om det blir kris.

 

Vi har hunnit med några enstaka butiker runt brodway, men gett upp pga ösregnet. Vi köpte oss två robusta paraplyer som förhoppningsvis ska klara sig igenom världens undergång. När regnet tar över så finns det ju i alla fall en massa god mat! På tal om god mat så svängde vi förbi Odessa i East village för att äta vår första frukost igår morse. Så fort vi slog upp dörrarna och ägaren fick syn på oss så överöste han oss med kramar och pussar. Han kände igen oss efter två år! Han bjöd oss på mina tre-fyra koppar kaffe och Chais juice. Jag hann knappt ta en klunk och ställa ner koppen innan den blev påfylld igen. Sånt gillar jag!

Imorse tänkte jag att jag skulle springa en sisådär 5 km innan hundarna vaknade, men förmodligen för att Chai är bortrest så blev Tyson helt knäpp, så det var bara att ta med dem ut och kissa. Väl ute på gården inser jag att jag bara har med mig nyckeln till våran dörr och inte nyckeln som går till ytterdörren till gården och grinden. Det enda som återstod var ju att klättra över grinden som en inbrottstjuv, tvinga ut Tyson under grinden som självklart vägrade och sedan säga åt Randy att stanna. Jag tog Tyson i näven och sprang runt hela huset och ställde upp ytterdörren till gården och ställde ner Tyson, som sprang ut på gården och klämde sig under grinden och drog. Självklart kom han inte på kommando så jag tog med mig Randy och sprang runt huset igen och in på den stora gården. Tror ni inte att Tyson klämde sig in under grinden och tillbaka in genom ytterdörren och in i trapphuset. Vi sprang tillbaka runt huset och in i trapphuset där jag slutligen fick tag på Tyson. Sen kunde jag gå upp till lägenheten och hämta rätt nyckelknippa för att gå ut på den stora gården. Jag är så jävla nojig att något ska hända mig eller hundarna nu när Chai är bortrest att det inte är klokt.

 

Eftersom hundarna fått kissa och sedan gå och lägga sig och sova igen så kunde jag ge mig ut på en längre runda än bara 5 km. När jag sprungit i 40 minuter så bestämde jag mig för att springa över en mil. Trots att jag har haft så sjukt ont i knäna under löning på senaste så gick det riktigt bra idag och jag visste att jag hade kunnat springa i en evighet. Fick till ett perfekt tempo och tog inte ut mig helt i början som jag gärna gör de första tre km. Bara vetskapen om att jag hade kunnat ta de där 20 km idag känns så himla bra! Men mitt sunda förnuft sa åt mig att jag måste trappa upp löpningen stegvis och inte gå direkt från 10 km till 20 km. Tänk om jag skulle kolapsa och hundarna var ensam hemma! Ja, ni hör ju hur nojig jag är. Solen stekte dessutom nåt så fruktansvärt/fantastiskt den här morgonen så mitt nya nickname blir väl redneck från och med idag.

 

Nu kommer ett sånt där inlägg som gärna inte borde publiceras, men någonstans rinner bägaren över och nu är jag så arg att hela bröstet värker. På riktigt. Är inte min frånvaro påtaglig nog? Jag sköter mitt, håller mig för mig själv och hur många har ärligt sett skymten av mig på senaste? Jag vill helt enkelt inte ge människor en anledning att tala illa om mig och det har jag aldrig velat. För att klargöra så sitter jag inte och tycker synd om mig själv och tror att alla hatar mig. Jag försöker verkligen förstå hur i helvete jag kan få människor att störa sig så mycket på mig. Hur jag än gör så är jag tydligen en tjej som måste synas till varje pris och har ett sånt kontrollbehov att jag inte låter min karl gå utanför dörren utan mig. Har jag sagt att jag inte förtjänar att vara tillsammans med honom också? JESUS F CHRIST. Min första tanke är då - tror ni inte att karln har balls nog att ta sina egna beslut? Jag är rätt trött på att bara rycka på axlarna och tänka "You're a piece of shit. Once you realize you're a piece of shit it's not so hard to take"

 

Nej mina vänner, så här kommer vi ingen vart. Innan ni talar om för mig eller någon annan huruvida jag förtjänar en människas närhet eller inte så kanske ni ska fokusera på att äta upp kanterna på pizzan istället för att kasta dem, era freaks!

Ett sista inlägg i maj månad får det bli, innan det är dags att kliva över till juni. Så här i efterhand är det lite tråkigt att jag inte har uppdaterat om allt som har hänt i vår, men och andra sidan har ni ju alltid min instagram.

 

Allt jag gör nu är att förbereda inför sommarens resa - tillbaka till New York! Är det okej att börja packa nu när vi åker i juli? Nä, faktiskt inte. Resan är i alla fall bokad och en hel lägenhet står och väntar för bara oss två! Snacka om att vi har uppgraderat vårat boende genom åren. Första året sov vi på en soffa hos Adam Callen, andra året hyrde vi ett rum i en lägenhet och nu i år blir det en helt egen lägenhet! Vad blir det nästa gång? Boende i en skyskrapa? Nja, vi är nog på tok för kära i East Village för att leta boende i de "finare" områdena.

 

Idag avbröt jag mitt nästan halvår långa uppehåll från kaffe. Jag känner mig som en alkoholist som börjat dricka igen. Inte för att jag drack nio koppar kaffe om dagen, men ändå så pass att jag behövde kaffe vissa tidpunkter.

 

Nu trodde ni att ni skulle få se en video va? Jag undrar hur mycket tandläkarna mosar i sina patienter i usa för att de ska bli så där väck. Helt sjukt! Det fanns dock stunder då jag önskade att jag fått samma behandling när jag själv var hos tandläkaren igår kväll. Jag har haft jättemycket problem med en tand i käften sen jag var 15 år, vilket börjar bli en hel del år nu. Det började med ett helt vanligt, förbannat smärtsamt hål och en akuttid hos folktandvården där tandläkaren själv sa att de skulle köra en "snabblagning" i brist på tid. På den vägen är det. Den här gången trodde jag att delar av min lagning var på väg att släppa lite, men nja. Det visade sig att tanden var precis på gränsen till rotfyllning för att jag fått karies under min lagning. Igen. Varför jag fått karies under lagningen denna gång var för att folktandvården aldrig fått fast lagningen i tanden. Bra jobbat! Jag har varit på den här tanden så många gånger att det inte kan vara mycket kvar av den nu.

 

Jaha, sa jag inte att jag skulle lägga av med att låta mig intervjuas? Äsch, jag ska inte gräva ner mig när jag inte ens vet hur slutresultatet blir. Om jag mot all förmodan beslutar mig för att ställa upp på intervjuer så vill jag alltid läsa igenom texten innan den publiceras och det fick jag självklart nu med. Men... inte ett ord var mitt och det hade blivit hus i helvete om artikeln publicerats med den texten. Egentligen är texten inte hela världen så, men det är inte mina ord och den får mig att framstå som att jag går runt och tycker synd om mig själv och förväntar mig negativ uppmärksamhet i yrkesbranchen. Det stämmer verkligen inte! Men åter igen och viktigast av allt, jag kan inte stå för texten så som den ser ut nu, eller tja, jag bad om att få den omskriven. Nu hinner jag dock inte läsa texten innan den går i tryck vilket ger mig rätt ont i magen.

 

Äter en på tok för brun banan vid sidan av min frukost och på tal om bruna bananer. Jag tänkte för mig själv på gymmet igår att jag verkar ha tappat förmågan av att skämmas/tycka något är pinsamt. I samma sekund  kom jag på mig själv med att försöka gömma min bruna banan under gymhandskarna när jag skulle fylla på min proteinshake. Jag tror inte att det fanns en fläck av gult kvar på den där bananen och trots att jag visste att den var fullt ätbar så ville jag inte att någon skulle se den. I själva verket borde jag ju klappa mig själv på axeln som äter upp "gammal" mat.

 

Varför jag gick och tänkte på pinsamheter var på grund av att jag utsattes för en väldigt obekväm situation igår. Jag tänker inte ens gå in på exakt vad som hände, men kort och gott skulle jag plåtas för Aftonbladet och jag kunde aldrig ana att det skulle bli så fel. Mer än så får ni inte veta och nu ska jag packa ryggsäcken!

 

Idag lämnade vi hemmet vid halv nio för att en av oss hade ett ärende i vasastan under förmiddagen. Jag är ju obehagligt morgonpigg av mig, så för min del var det inga större problem att kliva upp tidigt en söndag. Tycker ärligt talat att det mest är skönt att inte bara ligga inne och slösa bort en hel dag.

Hej igen!

 

Det här är ju bara så dumt på alla sätt och vis. haha! Jag hittade den längst in i skåpet med stearinljus och rökelser där spektaklet blivit helt bortglömt. När jag tittar på det igen och skrattar så förstår jag varför. Stearinljuset har smält i solen och allt annat på brickan sitter där det sitter.

Jag blir så sjukt smickrad när en konstnär väljer att måla/rita av mig. Det här är bland det bästa jag någonsin sett. Jag menar, kolla dreadsen! Vilket jobb! HUJEDAMIG!

 

Konstnären är Fanny Sindre

Instagram: Fsindre

 

 

Ingen jul utan en riktig julgran och i år var jag helt säker på att vi skulle vara utan en gran. Så blev det dock inte! I fredags kom Chai hem med en gran i näven som en blombukett! Vi passade på att klä den i lördags när vi slog in julklappar och kokade senap. Pepparkakshuset fick bli jesusbarnets julkrubba. ;) Twerk it! Det enda som saknas nu är apelsiner dekorerade med nejlikor, sen har vi en hel symfoni av dofter i lägenheten!

 

Varför svepa in sig i en död päls när det finns levande djur som tycker att du är en alldeles utomordentlig sovplats? Någon som är rätt trött efter veterinärbesök och en hyfsat lång promenad hem i koppel. Perfekt tempo, på vänster sida och inget drag i kopplet nästan hela promenaden. Det var inte alls min förtjänst, men mycket beröm fick han. Finns det något töntigare än en hundägare som peppar och berömmer sin hund? Svar: nej! ;)

 

 "It's so fluffy im gonna die!!" gör sig helt rätt här, va?