Igår var vi iväg på släktmiddag och det var minsann tio-dubbla den mängd som jag förväntat mig skulle komma. Kunde nog inte känna mig annat än som ett ufo. Marie hade bakat den numera självklara, sjukt kladdiga kladdkakan och Ritva stod för de stört goda jordgubbarna i basilikasockerlag. Jag har längtat efter dem i ett helt år nu. Plus att det hade bakats bullar! Med andra ord så fick jag mig en tre-rätters efterrätt! Precis som jag vill ha det :)

Jag tog mig in till city en sväng efter jobbet för att förmodligen för första gången i mitt liv kliva in i en Cubus-butik. Hade kanske lite väl höga förväntningar. Fanns en del jag ville prova i alla fall. Men...
Fy fan vad förbannad jag är - vet inte om det är på mig själv eller mitt tillstånd, som kanske inte är mitt fel. Jag kämpar numera till förbannelse med att klara av provhytter och även andra platser som jag inte tänker gå in djupare på.
Det här tär på hela min vardag.
Och här tog det slut.
Well... jag kom därifrån med två koftor. En mossgrön som jag blev helt kär i, och en svart. En sån där svart som ska finnas  garderoben, men som jag aldrig har ägt.

Jag vill så gärna berätta om min stora skräck, som jag tog död på under så grymt många år. Det existerade inte alls under dessa år. Vad har då gort att jag är tillbaka på noll? Vad har triggat  min hjärna att få panik? Varför ska det hindra mig från att inte kunna göra normala saker utan att behöva tänka till en extra gång? Vad är det värsta som kan hända? - Att få en panikångestattack. Många använder ordet lite väl kraftigt så här under 2000-talet då det är inne att knapra piller och må dåligt. Men ni som verkligen har upplevt det på riktigt förstår. Förstår att man gör allt i sin makt för att undvika att någonsin vara med om det igen. Det är helt fruktansvärt. Och något som skrämmer mig ytterligare är att jag är rädd att det ska leda till att jag svimmar och slår i huvudet i exempelvis ett handfat och ligga där inlåst på en jävla toalett. 

Gaah! Jag blir så frustrerad.

Idag är det exakt två år sedan som jag fick en ring på mitt finger.
Det firar jag med en stor kopp soppa som ser ut ungefär som kräks, samt en skiva grovt bröd. Grattis till mig!
:(

Nu har jag jobbat alldeles för länge och för mycket. Helgen gick ju åt till valet som var. (jag hoppas att alla åtminstone känner till valet!) Lördagen blev till att gå upp tidigt och agera bär- och karthjälp åt en chaffis och åka ut med material till olika valdistrikt i huddinge. Vilken jävla fitta jag fick till chaufför! Tur att jag ägde på att hitta alla platser, samt att jag var så pass organiserad att jag fick hjälpa alla tanter och gubbar som vi mötte. Ingen förstod hur man kom in i lokalerna osv. Men jag kirra biffen vettu. På morgonen när alla arbetare var på plats fick jag även höra en hel drös med sexistiska skämt och prat Om mig när jag stod Bredvid . Jag avskyr budkillar. En riktig jävla skitdag!

Nationaldagen fortsatte som så att jag och chai åkte till slottet för att se högvakten. Förmodligen bland det tråkigaste som finns, men jag är ju en så bra flickvän att jag följer med som sällskap ändå.
Sen åt vi lunch på Medusa av alla platser i gamla stan. Men det var helt okej med käk. Dock ingen brottarlunch, så jag kom hem halvhungrig och åt snacks tills jag mådde illa.

Söndagen tillbringades i sjödalsgymnasiets vallokal. Arbetspass på över 14 timmar.
Tack och lov så hade jag bästa teamet! Sjukt trevliga människor. Som en kompensation för dagen innan kanske?... man kan ju inte straffas jämt.
Jag arbetade som röstmottagare och tog mitt jobb ytterst seriös och var så äckligt snortrevlig att jag har förbrukat hela mitt årsförråd. Detta är mitt andra val som jag arbetar, så jag har ännu inte fått rösta på själva dagen, utan har bara fått uppleva förtidsröstning. Varför är inte valdagen någonting fint i sverige? Någonting att klä upp sig för och faktiskt ta sig dit! Alla stackars gamlingar mellan 80 och döden kom dit och var uppklädda dessutom och var stolta över sin rätt att rösta. Vad gör yngre människor? Skiter i att rösa och fortsätter att gnälla. Jag blev uppriktigt sagt förbannad över att inte ens hälften kom och röstade hos oss. Nej, jag är inte en människa som är politiskt engagerad och slåss för min åsikt. Men jag uppskattar min rätt att rösta. Annars kan ni ge fan i att gnälla.

Jag råkade även ut för någonting som jag säkert är ensam om i hela världen. haha
När vi satt och tog emot röster så kom en kille på 24 fram till mig och kunde verkligen inte koncentrera sig på det han skulle göra. Vad gör han istället? Jo han lägger in världens jävla stöt på mig. Jag blev så paff över den märkliga situationen vi satt i... mina kollegor också.

Idag träffade jag nattis och snackade bra bajs och promenerade från affär till affär. Jag har hittat hetaste plagget i stan! Men det är ett plagg som jag vet med mig att jag inte kommer att använda tillräckligt. Åååh. Sponsra med 800 riksdaler så ska ni få er en smaskig plåtning. ;)
På tal om det så väntar ju faktiskt en ny plåtning på tisdag nästa vecka med nattis!

Haha, nej, vad har jag gjort!
Jag fick ett litet ryck och skulle-bara-prova. Jag kan ingenting om html och skit!
Jaja, en gnutta mer personligt, men ack så hemskt de olika nyansern skär sig!

Nu har jag gett mig en spark i röven i alla fall. Om bloggen ska se vettig ut inom snar framtid innebär det att jag måste lära mig koder snarast!

AWESOME! In your face!
Glasbubblan som jag har levt i de senaste veckorna har idag krossats och blivit verklighet. Mitt vita paket av lycka har levererats. Jag är utvald.

Efter jobbet kilade jag över till Calm för att plåta några av Chais kunder för tidningen bodyfication magazine. Så förhoppningsvis dyker mina bilder upp i tidningen i början av Juli om jag har förstått det hela rätt. Suspension, scarfication, magnetimplantat, uppskurna läppluggar och annat smaskigt.

På tal om modifikation... imorgon smäller det! Jag ska få örsnibbarna uppskurna till 28 mm. Lite läskigt ändå. Hoppas jag klär i det, för när det väl är gjort, så är det gjort. Gaah. No turning back... vilket förmodligen är min största skräck i livet. Jag vill alltid ha en utväg, annars råder panik.

Jag avskyr ordet "blogg" eller 2000-talets verb "blogga". Nä, jag skulle aldrig kunna påstå att jag bloggar, även om adressen till mitt krypin är jpe.blogg.se. Usch!
Jag tycker om att skriva i min egna precis lika mycket som jag tycker om att läsa vad andra skriver. Just nu läser jag robinsondeltagarnas bloggar. (tvärr får jag väl skriva "blogg" då) Det stör mig som satan att sisådär 9000 människor har sökt och dreglat efter att få komma med i robinson och så hoppar en del as av när det börjar kännas lite tampigt efter en vecka. Hur hade de väntat sig att det skulle vara där borta egentligen? Fine att det kan vara dags att åka hem om man är nära på att dö, men jag har svårt att tro att Christian med lite hull på kroppen var med om en nära-döden-upplevelse. Christian som samtidigt drog till med världens sämsta bortförklaringar! Sopa! Finns ju hur många andra människor som helst som hade dödat för att få en plats och faktiskt hade genomfört hela vistelsen.

Precis så som jag har förberett inför en framtida zombieattck, så har jag även förberett hur jag ska överleva på en öde ö. man vet ju aldrig när det händer.

Nä, nu ska jag ställa mig och hoppa i sängen så att chai vaknar. Jag vill äta frukost!

Jag tror inte att någon tog mig särskilt seriöst och förstod mitt allvar i det hela.
Well, igår satte jag med ned och skrev en sida om mig sjäv. Haha jag är så bra. Nu sitter jag med beslutsångest över vad för bilder som lämpar sig bäst.

Ja, jag har börjat leva i min glasbubbla igen och det är fantastiskt!

Jag skulle nästan kunna döda för att bli lika fit som förra året. Aewyeah I tell ya! Jag tränar som en idiot och äter nyttigt. Men min kropp beter sig som om jag har kommit i klimakteriet eller blivit gravid. Ja jag börjar tidigt samt helt oförtjänt blir gravid. Jag har en så galet svullen mage, eller inte bara en synligt svullen mage, utan hela kroppen känns svullen. Inte blev jag mindre lugn av nyhetsmorgon. Tjejen som födde ett barn när killen var ute och köpte snus och hade inte susning om att hon var gravid. Gaah! Oschysst att gömma sig längst inne i ett hörn i magen.
Varför ger inte träning och bra kost något resultat?! Det var bättre förr!

Mitt vänstra öra är nu nästan färdigcuttat. Stygnen är borta och det ser okej ut. (säger jag som inte kan se) En gång till sen är alla knölar och skit i princip borta. Frågan är om jag verkligen hinner bli klar med hela öron-projektet till sommaren.

Förra lördagen var jag ute i Huddinge och gick igenom en hel del av alla mina kartonger som står kvar. Jag har ju aldrig haft en riktig flytt när jag bytte adress för 2 ½ år sedan. Mycket blev färdigt, men jag är inte klar på långa vägar. Tänka sig så mycket som gömde sig där.

Chai är på jobbet och jag vill ha sällskap. Dålig kombo och klockan är kvart över elva. Det är så kul att vara jag ibland.

Jag har verkligen gått in stenhårt för det här med hård träning och en vecka fri från onyttigt.
Däremot kommer jag ta igen allt på lördag misstänker jag, då det vankas vansinniga mängder öl.

Jag har stått i valet att antingen träna imorgon, eller åka till chai och fixa öronen. Vad väljer man; en fit kropp, eller snygga öron? Öh. Well, jag tillhör kvoten som skulle välja öronen. Så får det bli. Imorgon ska sista broskknölarna väck, för att sedan läkas och därefter snitta upp hålen till över 25 mm i alla fall. Jag längtar, men ack vilken looser jag är när det gäller smärta. Annars skulle jag även töja upp min septum ett par millimeter.

Nu är alla dreads urflätade igen och för den som inte vet så kan jag ju tala om att det var förbannat skönt att få tvätta håret igen. Och framför allt kunna dra fingrarna igenom det. På lördag blir det en ny frilla igen, då jag inte klarar av att bara gå runt i mitt egna tunna, sönderblekta hår.

Jag är helt på riktigt galet tänd på att söka till Robinson 2010 om något sådant ska bli av! Haha, jag vet inte vart jag har fått det ifrån. Men blir det av så skickar jag in en ansökan.

I helgen fick jag helt enkelt nog! Jag går runt och ser gravid ut med min överjästa mage. Jag skulle nästan behöva ta och lägga upp en bild här i bloggen för att få er läsare att förstå att det inte är en liten putmage. Visserligen tror jag att det snarare rör sig om en kombination med lathet+hetsätning, samt allergi för mat som resulterar att magen liksom blir uppblåst. Jag förstår om min kära karl blir avtänd av att se mig just nu. Jag gillar inte heller vad jag ser, så därför ska jag ta tag i saken. Synd bara att stress och träning är en dålig kombo. Jag har så mycket att göra efter jobbet hela tiden, men nu tänker jag prioritera träning och en liten paus när jag väl är hemma igen om dagarna. Bästa någonsin var allmanackan som jag tryckte upp på kylen igår. Aldrig mer ska jag glömma eller dubbelboka! Nu ska jag ha koll!

Well, jag mår väldigt bra efter ett riktigt monsterförbränningspass. (nytt och långt ord!) Men det räcker inte på långa vägar.

Åh, jag kan inte förklara med ord hur mycket jag är inne i zombievärlden just nu. Jag drömmer om dem och får inte nog av filmerna. Men jag blev nog kär för första gången för tre år sen. aah.. töntvarning, men så lätt värt det!
Ett mål i livet är att medverka i en zombierulle!

I FUKIN' LOVE barnböcker med pedagogiska inslag!




Jag har lyckats skada ryggen och har alltså inte kunnat gymma i veckan, vilket känns helruttet. Jag försöker övertyga mig själv om att det inte är hela världen. Idag om någon dag så är det väl okej att försöka lura sig själv?
Det är dock lite ångestladdat att sitta ensam en onsdagkväll för första gången på evigheter och verkligen inte ha någonting att göra. jag känner för att bita av mig fingrarna i brist på annat. Jag är så jävla trött att jag inte ens orkar pyssla med något som vanligtvis är kul.

Skattedeklarationsblanketterna (långt ord) kom så väldigt efterlängtat idag. Nästan en hel lön väntar mig mot sommaren. Om inte allt skiter sig då jag inte har hört av mig i tid om nya bank- och kontouppgifter.


-------------------------
Ah! Jag har piercat mig igen. I måndags faktiskt! Ytterligare en näsvinge kirrad, så nu är jag symetrisk. Måndagskvällen blev en riktig familjeträff. Lillebrors band spelade och alla i familjen förutom Elias och Kristoffer var på plats. Jag blev nog allt lite kär och mäkta imponerad på en liten pojke till sångare i ett av banden som spelade. Synd att jag inte minns vad bandet hette. :)
Rätt onykter blev jag också för den delen, vilket blev en bakläxa på tisdag morgon...

Kom alldeles nyss hem efter att ha shoppas loss på Willys, samt ha hämtat ett paket på 7-eleven (!) Nyfiken i en strut rev jag upp paketet och fann en stor sax! Sen låg tack och lov skorna i paketet som väntat, dock längre ner och inpackat. Hur fasen ska jag tolka saxen?

Jag var förövrigt kass på att minnas vad vi gjort i veckan. (syftar på gårdagens inlägg) Dels så var vi ju hemma hos Jeff och Bettina i lördags och åt grymt god mat. Tyskarna från tattotidningen är även på besök här i sverige nu i veckan.
Sen var det något mer jag skulle skriva, men det är redan borta med vinden, men jag hade nog kul ändå. :)
Kan bero på att jag drack öl hela helgen. Söndagen också.

Det känns som att det kanske kan bli sommar. Jag börjar tro så i alla fall!

Sen blev det lördag - en ganska seg sådan till att börja med.
Tanken var att ha en tre-rätters middag. Andreas skulle stå för förrätt, jag och Josse för varmrätt och Hannah och Rickard för efterätt. Efter en del ändrade planer pga sjukdom så fick jag göra en efterrätt i sista sekund. En äppelpaj. Det gick ju sådär och jag lyckades bränna den totalt och helt kolsvart. Så Chai och jag plockade med oss ingredienserna för en ny paj och kilade över till Josse där vi slängde ihop en ny!


Hannah och Chai


Andreas och Josse


Jag och mannen


Hannah och hennes pojkvän. :)

Astrevlig middag och sällskap. Kul att Chai för en gångs skull valde att följa med också! Vi hade planerat sen några veckor att för gamla minnens skull dyka upp på en stor KTH-fest som skulle äga rum samma kväll, men ingen hade ork. Så det blev helt enkelt en trevlig middag hemma hos Josse istället. :)

Jag har verkligen fått en social kick den här veckan. Har lyckats boka in träffar med folk varje dag och det känns så bra.
Igår ringde mamma och tyckte att vi skulle hitta på något, så vi gick iväg för att äta grekisk mat och dricka öl. Jättekul! Jag fick en hemmastickad mössa som är anpassad för både vanligt hår och dreads. Chai är galet avundsjuk!
Fick tillbaka en gammal kassa och har nu en hemlig buffert. Jag vet precis vad en del av det ska gå till. :)

Idag träffade jag Sara från Östra igen! Bäst! Skvallertanterna attackerade ett café på söder. Jag saknar allt sånt.
Vi har tvingat varandra att damma av kamerorna igen inom snar framtid, vilket troligtvis båda behöver.
Genom lite inside information fick jag även nys om att vår fotolärare i gymnasiet fortfarande talar VÄLDIGT gott om oss två och hur bra elever vi var. De bästa han någonsin haft. Varför fick man inte höra sådant i skolan, så att man blev ännu mer motiverad?! Kul ändå, men det känns pinsamt att man lagt av med allt fotograferande då.

Jag måste även berätta om världens finaste överaskning. (Är du man och vill imponera på mig eller kanske en annan quinna: LÄS)
Jag har en grå kofta nästan jämt på jobbet för att den är lagom varm och alldeles.. ja, perfekt bortsett från att jag har tappat bort alla knappar och fått lösa det med en säkerhetsnål. Jag berättade för några barn för ett tag sedan att det var silvriga knappar som skulle sitta där och att jag därför inte skaffat nya, för att det helt enkelt inte finns några fina.
Igår klev en pojke in med sin pappa och pojken sträckte fram handen med fyra silverknappar i handen. Varpå pappan säger "det var tydligen väldigt viktigt". Dessutom så hade silverknapparna skepp som motiv. Givetvis fanns det en anledning till att jag skulle ha knappar med sjörövarbåtar på.
Det går en spännande historia om att jag har varit sjörövare, som faktiskt inte jag har hittat på, utan Isak. (kollega)
Hur många kommer ihåg sådana detaljer. Det är så litet, men så jävla vackert! Så charmar man mig!

Nu ska jag betala räkningar, men jag är glad ändå.

Jag vaknade upp med en sån jävla magsmärta att jag nästan trodde att det var hög tid att åka in till sjukhuset. Chai fick rota igenom medicinskåpet och kom tillbaka med ett glas samarin (då jag aldrig lyckats få tag på något bra mot min mage.) Bara smaken av samarinen mot tungan fick mig att nästan kräkas. Ingen vanlig reaktion från min sida.
Det är något ordentligt fel på min mage numera. Förmodligen är det stressen, så jag har ingen lust att bli hemskickad och ha betalat för någon ny förnedrande mening som: "skaffa dig en hobby!"
Nu gör det ont när jag trycker på en viss punkt i magen, även därifrån den rivande smärtan kommer ifrån. Så jag får väl helt enkelt låta bli att trycka där. :D
Åh, kan inte någon ge mig pengar till läkarbesök och tandläkare!

Jag fick besked idag om att jag inte kom in, men nu ligger som reserv. Alltid något, men där rök min gnutta med ljus. Fan! Hoppas en bunt med människor trillar framför en bil, eller enkelt och snällt hoppar av.
Vi försöker igen till hösten. Men det är för lång tid tills dess. Och jag har fortfarande inte berättat för någon om vad fan det är jag dillar om. Det är lika bra att ha det så här.

På senaste tiden har jag fått veta och höra från många att de inte söker upp mig för att jag verkar vara så pass deprimerad. Varför kan ingen bara fråga hur jag mår? Fråga vad som har hänt, fråga vad jag har i tankarna. Utan att kalla mig barnslig eller egoistisk! Jag har säkert ett ton svart sten med huggtänder som ligger och gnager hål i mitt hjärta. Jag behöver världens största kram, jag behöver närhet, jag behöver Vänner. Jag vill känna mig behövd och söt/vacker/snygg-whatsoever! Jag vill känna att det är jag och ingen annan.
Hjälp mig istället för att trycka ner mig ännu mer!

Stressen av att veta att allt hänger på mig när det gäller den ekonomiska biten gör inte saken bättre när man ligger hemma i tre dagar med feber, vilket jag gjorde förförra veckan. Jag extraknäcker numera med hemmavirke av löshår, samt säljer min garderob för att vi ska gå runt, och samtidigt ha det bra.

Varför inte söka sig till mig istället för att ta avstånd? Det är ju för att ni tar avstånd från mig som gör att jag inte längre vill. Jag vill ha orken tillbaka, jag vill ha tillbaka känslan av att jag också kan. Få tillbaka allt jag tidigare såg fram emot och alla mina intressen som bara dog bort.

Jag stod tidigt i eftermiddags med en fantastiskt nyhet i min hand. Skyndade mig iväg för att berätta!
För dig. Jag vände ungerfär lika snabbt som jag klev innanför dörren med en röst i huvudet som sa att "han har inte tid och särskilt inte för dig!". 

Nej jag ligger inte hemma och storbölar. Jag känner bara likgiltighet. Slår du upp ordet i ett lexikon så är det mitt nylle du ser. Många som har känt mig under en längre tid vet vilken panik jag får av att bo i en för skitig miljö under en längre tid (även om jag är duktig på att stöka ner också!) men det bekommer mig inte det minsta längre.

Därför är jag så här.



PS.
Till påskharen: Jag önskar mig en bästa vän i mitt påskägg!
DS. ... eller i födelsedagspresent. Jag fyller ju år dygnet runt (24/7) så när som helst går bra.

Om det här vore omslaget på en ny skiva så skulle den få heta "En annan del av Palestina".  Fantastiskt.
Jag tror att konstnären i mig kom fram litegrann idag. ;>
Jag saknar er allihop, trots att ni inte vet det.






Att bli spottad på av den man älskar mest är nog alla hjärtans dag i ett nötskal.
Jag orkar inte ens känna mig värdelös. Det är väl så här det är.

Hela dagen igår tillbringade vi alla från jobbet på Yasuragi. Allt betalt och bara åka dit och njuta. Sjukt värt!
Vi åt sushi till lunch. Kocken slängde upp små tallrikar på ett band som gick runt och runt, så det slutade med att jag tryckt i mig en skål misosoppa, en sallad, 14 bitar sushi och två deserter. Haha. Desert nummer två stal jag och mätt blev jag. :D
Vi gjorde något som kallades Do in och ingen kunde hålla sig för garv då hela övningen gick ut på att nypa och slå sig själv. Under eftermiddagen blev det planering som också behövdes.
Längesedan jag mådde så bra i kroppen kan jag ju tala om.

Härligt att det redan börjar dra sig mig mitten av februari. Inte för att jag har någonting att se fram emot. Längtar jag bort tiden så drar det ihop sig mot sommaren vilket leder till att jag förlorar jobbet.
Jag har dock skaffat ett extraknäck som röstmottagare under valet i början av juni, samt lite inför då prylar ska köras ut till diverse lokaler. Ser bra ut på cvt i alla fall och så får jag förhoppningsvis åka lastbil när vi kör ut grejerna, vilket är bland det bästa jag vet! Lastbilar is the shit!

Något trevligt i min vardag just nu är mitt hemliga projekt som jag har påbörjat ihop med någon. Inget nämt, inget avslöjat! Det kommer att bli så bra! Håll ut så får ni veta i framtiden. :) I PLOMISE!

För dig som kanske undrar vad jag gör om dagarna just nu så är det jobba, åka hem och tillverka dreads, önska att jag var 17 år och kär och spela tvspel med chai när han kommer hem. Jag orkar ingenting annat. Eller.. jag har börjat trycka i mig järntillskott och har nog aldrig varit piggare i mitt liv. Det är väl snarare min brist på lust som tar död på det mesta.
Varför ska så mycket kännas så omöjligt hela tiden?

Det här är sista dagen som jag står ut med att ligga hemma. Så imorgon bär det av till jobbet igen. Min hosta är dock helt förjävlig just nu. Plus att jag egentligen inte är särskilt pigg.

Jag fick en förfrågan för några dagar sedan att göra en intervju för en hemsida. Efter att ha kikat vidare så upptäckte jag att det är som någon form av herrtidning fast över internet där man samlar sveriges "vackraste flickor".  Blir dock lite smickrad över att någon tycker att jag ser bra ut i alla fall. Men intervjun gick typ ut på att jag skulle svara på frågor om mitt sensuella sexliv.
I wish.

Nu ska jag gå och lägga mig framför tvn igen.