Snapchat
I förrgår övertalade jag Chai att följa med mig och Mandy för att göra pedikyr i salongen bredvid Venus. Det är en av mina topp fem saker att göra i New York. Leka med kompisar, äta, dricka, shoppa och klippa klorna. Så slipper en låta som en katt mot parkettgolvet. Det visade sig att en annan karl i salongen också provade på pedikyr för första gången. Mandy, vår sjukt sociala vän (blir vän med alla-Mandy) fortsatte att prata med mannen. Mandy berättade att vi ska i iväg till Coney Island den 4:e juli. Ett samtal som i sin tur ledde till att han kläckte ur sig att han är med och arrangerar den årliga korvätartävlingen på Coney Island. Vi ska få backstagepass och det är så himla coolt att jag vill gråta en skvätt! Att få se korvätartävlingen står med på min bucket list, men att få backstagepass är ju som att få rida på en enhörning.
Glöm nu inte att följa med genom Snapchat!
NYC Pride och världens skönaste biobesök
Det händer så mycket här borta att varje dag skulle behöva sig ett helt eget inlägg. Jag är ensam ett par timmar ikväll, så jag gick faktiskt hem och mellanlandade och tänkte passa på att skriva ett par inlägg. Jag kan ju börja där jag avslutade senast. Jag och Chai sov över hos Rob och Mandy och vaknade med andra ord upp i Brooklyn i söndags. Vi gick till en restaurang vid namn Le Paddock i närheten där jag beställde in rökt lax, pocherade ägg och stekta potäter.
Sen bar det av in till stan för att titta på prideparaden! Tänk att nu har vi betat av både Chicago och New Yorks parader! Inte illa pinkat.
Sjukt mycket folk!
Den här behöver vi nog rama in.
Jag föreslog att vi skulle ta en sväng till Shade bar i westvillage när vi ändå var i krokarna. Där serveras de bästa crepsen jag någonsin har ätit. Inte för att jag har ätit många, men ändå. Vi beställde in en egenkomponerad variant med chevre, walnötter och honung. En kombination jag tänker prova på allt tills jag dör. Jag och Chai har varit på denna bar en gång för fem år sedan. Det var en himla bra kväll med flera goda creps och en del öl. Bartendern tyckte att vi såg bekanta ut när det till slut slog henne att hon hade en bild på oss i sin gamla mobil som hon bläddrade igenom bildgalleriet på bara några dagar innan.
Den här staden slutar inte att förvåna mig!
Fem år sedan inne på Shade.
Vi hade ju tänkt klippa en bio kvällen innan, men alla de bra platserna hade gått åt, så vi försökte igen och fick mer än okej sittplatser. Jag menar liggplatser. Eh va? När biobesöket kom väldigt spontant och min klädsel inte var lämplig för en AC-kall biosalong så fick vi springa in på K-mart och köpa mig den billigaste/skitfula kofta butiken hade att erbjuda. Den kommer jag att använda flitigt framöver. Vi mellanlandade innan K-mart-besöket på Rays pizza där jag svepte fler öl än åt pizza. Jag är nämligen vansinnigt dålig på det här med skräckfilm och The conjuring 2 stod på agendan. Det finns bildbevis på hur rädd jag var när jag såg första filmen om ni bläddrar bakåt inne i Chais instagramgalleri. Jag vet att jag har sådana stalker till följare, så någon kommer ju att göra det. :)
Men hörrni! Benutrymme of doom. Det gick att fälla ut sittplatserna så pass att du kunde ligga ner och se hela filmen! IMAX kan slänga sig i väggen, det här var helt magiskt. MAGISKT! SLUT PÅ SYNONYMER!
En lördag
Tydligen har gymmet fyra våningar och inte tre som jag skrev i tidigare inlägg. Vilket inte märktes när vi var iväg och tränade i lördags. Eftermiddagar och helger är nog bäst att skippa om en vill slippa stå axel mot axel med främlingar.
Jag ber om ursäkt för eventuell skitdålig teknik! haha
Vi slängde ihop ett renodlat styrkepass á la pippi långstrump med både marklyft och bänkpress. Deras stänger är så jävla feta att det känns som att greppa en mindre handled! Helt värdelöst.
Jag beställde en kombo med tre av mina favoriter. Blintz, potatispannkaka och piroger.
Vi besökte även Odessa för att äta vårt första mål mat. Odessa har sen första året i New York varit ett av våra favoritställen mycket tack vare den fantastiska servitören Willy, för utan honom är nog maten egentligen inte så extraordinär. Hit brukar vi gå för den sköna stämningen, prata med Willy, slippa turister och hinka blaskigt kaffe. Stämningen i lördags var precis som att kliva in under fikat efter en begravning. Ingen i personalen var sig lik. Vi får ta en vända dit igen och se om det kanske bara var en dålig dag.
Vi gick hem, tog en dusch och gick sedan iväg på en ölrunda. Första stället blev Spitzer´s Corner som serverade den omåttligt populära rekorderlig cider. Jag känner mig dels kränkt över att de valt att ta in något så äckligt, men ännu mer kränkt att de ska ha typ 100 spänn för skiten!
Så här gillar jag att dricka öl!
Good Beer är ett ställe jag läst om och velat besöka i många år, men varje gång vi har gått förbi utanför så har det sett antingen stängt ut, eller inte riktigt rum för att slå sig ned. Nu valde vi att gå in ändå och inte låta oss luras av att det bara finns ett synligt bord för gäster. Borden står nämligen längre in i lokalen. Det är som ett kombinerat systembolag, fast med sjukt mycket öl, samt att du kan provsmaka öl när du ändå är där. När killarna bakom kassan fick höra att vi var från Sverige så berättade de att i princip 90% av deras besökare är svenskar och att det är pga av den där svenske resebloggare. Det roliga är att vi var där av precis samma anledning, nämligen genom bloggen och boken "Ett annat new york".
Nu till en av mina bästa smakupplevelser någonsin! Efter ölen så behöve vi få i oss något mindre, så då passade Crif dogs utmärkt. Här köper du korv med bröd och dricker en öl. Jag beställde en med jordnötssmör och chips, som visade sig vara helt magisk!
Sen hade vi lite tid att slå ihjäl innan vi skulle möta upp Rob och Mandy för middag, så vi tog en sväng in på Yuca bar och drack Mojitos.
Middag blev på Bareburger. Samma ställe där jag och Chai åt burgare första dagen.
Vi laddade upp med godis för ett biobesök, men nytt för i år var att en måste boka platser vid biljettköp och alla bra platser hade givetvis gått åt. Tidigare har vi bara klivit in och tagit de platser vi velat ha. Vi åkte istället hem till Rob och Mandy och somnade till Independence day.
Glad midsommar!
Varje år vi åker hit så säger vi "i år ska vi träna!". Hittills har det blivit ett pass på ett gym för sex år sedan. I år har vi kollat upp träningsmöjligheter i förväg och det visade sig att vi bor precis vid en crossfitbox! Vi kikade in redan första dagen och stället var vansinnigt litet, men de få som tränade hade orimligt dålig teknik, så där skulle tom jag våga träna. Efter vidare samtal så visade det sig att skulle det kosta 35 dollar per pass och open gym bara efter fyra på eftermiddagen. Nja... Rob hade även rekommenderat sitt gym, som ligger mitt emot Maria Tash i east village, så vi drog på oss träningskläder och hoppades på att hitta en bättre deal där. Det var ett helt nytt gym på tre våningar som hade i princip allt och vi fick ett månadspass för samma pris som för ett pass på boxen. Så nu har vi gymkort!
Efter gymmet jagade vi rätt på aminosyra åt Chai och jag passade på att köpa på mig american cookies med protein. Jag har inte haft tid att prova än, men det kan ju inte vara annat än så magiskt att jag måste köpa med mig hem.
På tal om magiskt så gick vi förbi ett bord med böcker som någon ville bli av med.
Då klockan blivit en del och vi inte fått i oss vårt första mål än så gick vi och käkade i träningskläder. Vi gick till Sugar Café där servitrisen kände igen oss så fort vi klev innanför dörren. Jag kommer aldrig att komma över hur konstigt det är att så många känner igen oss här i stan! Nästa som kände igen oss där inne skrek över hela lokalen när han fick syn på oss.
En hummus och avocado-macka som jag brukar beställa med grillad kyckling på.
Sen var det dags att göra sig midsommafin inför midsommarfirande i Battery Park. Det var ju trots allt midsommar.
Det syns inte i denna bild, men det var så himla bisarrt att se frihetsgudinnan bakom midsommarstången!
Ingen midsommar utan krans, så för den som ville så delades det ur gratis blommor att binda sin egen krans av. Jag har nu gjort mitt livs första krans. Bra gjort JP!
Första dagen i New York
Nu är vi här! Flygresan gick så pass snabbt och smidigt att jag inte ens hann klart med allt jag hade tänkt göra. Fick bittert avbryta mitt i en bra film (klippte nästan tre långfilmer) för att kliva av planet. Att ta sig ut från flygplatsen gick löjligt smidigt. Vi fick inte en enda fråga om vår vistelse i new york, utan det blev istället ett samtal om tatueringar. Helt rimligt om ni frågar mig! Vi behövde inte ens vänta på väskorna eller få väskorna borttappade för den delen. De stod prydligt uppradade bredvid bandet och väntade på oss. Det här känns lite som en vinst efter all skit vi fick ta förra året!
När vi kom fram till lägenheten väntade fem trappor utan hiss i världens förmodligen minsta, snea och fallfärdiga trappuppgång du kan föreställa dig. Att släpa upp våra väskor var ingen höjdare (för Chai). Vi har hyrt en helt egen lägenhet genom Airbnb där vi kommer att spendera hela månaden. En fin, liten, ljus och praktiskt lägenhet! Den har allt vi behöver! Sängen är kalas, hurra!
Första målet mat blev på Bare Burger. "Organic and all-natural burgers, snack and shakes." Jag kan ju meddela att det smakar därefter och förstås kostar lite mer då du får riktiga råvaror på talriken. Helt klart en av mina topp fem hamburgare i världen. Skit i den osmakligt gula mobilbilden och gå dit om ni är här!
Jag beställde en Southern Caviar. Bild lånad från Bareburger
Här emellan sprang vi upp till Maria Tash för att hälsa på Rob samt svänga in på Sephora för att hitta en concealer grym nog att täcka över ett blåmärke. Sephora på Broadway (nära Maria Tash) är förmodligen den rörigaste utav de alla, men när nöden kallar så får en ta vad en har. Jag tror att jag blev kastad mellan fem olika personaler där inne, fick hjälp av en som sminkade mig med säkert fyra produkter och applicerade med flera olika penslar för att täcka över mitt blåmärke. Resultatet blev så dåligt att tom hon själv blev missnöjd. Jag hade såklart redan nyttjat mina google skills och kommit fram till en produkt som jag trodde skulle kunna vara ett värdigt försök. Då ville hon genast inte hjälpa mig. Jag frågade en annan personal om hjälp, som i sin tur hämtade tillbaka samma tjej som först hjälpte mig. Rörigt, eh, ja. Jag fick slutligen hjälp av en person som fattade att ingen vill köpa fyra produkter och samma mängd penslar för att täcka över ett jävla blåmärke som ändå försvinner sinom tid. Kom därifrån med en corrector som jag ska kunna använda för mörka ringar under ögonen och andra fläckar när jag inte längre har något blåmärke kvar. Plus att hon skickade med ett litet prov av produkten som jag själv hade kollat upp för att dutta på med fingarna ovanpå correctorn. Alltså inga penslar! Det är ju så de borde bemöta kunder! Jättenöjd!
Till efterrätt blev det en carrot cake doughnut på Doughnut Plant. Världens bästa doughnuthak!
Vi hörde rykten uppe på Boradway att Ben hade med sin hundvalp nere i butiken i East Village. Det första jag och Chai gjorde när vi klev ut ur lägenheten var att gå raka vägen till Tompkins square för att titta på alla hundar i hundrastgården, så det kändes givet att få klappa på en också.
Jag, Chai, Rob, Mandy och Lunchbox möttes upp i butiken för att gå ut och äta en väldig sen middag (med tanke på att klockan var typ halv fyra på morgonen svensk tid). Det är verkligen inte min grej att vara vaken under 24 timmar. Vi käkade på ett av våra thaihak i East Village som har helt okej mat, men inte så pass extraordinärt att jag skulle skicka dit folk. Jag beställde in Pumpkin red curry, men tyvärr kände jag knappt av någon smak av pumpan, men jag fick hjärtformat ris!
Hallåja
Jag har inte riktigt haft någon lust att skapa/skriva då jag har haft en del datastrul här. Datorn skriker åt mig att jag har på tok för mycket bilder i Iphoto-galleriet, va, vem, skulle jag? Trots att jag rensade säkert 10,000 bilder igår och nu har utrymme kvar, så vill bildströmmen inte på egen hand ta sig till mitt Iphoto-galleri. Just nu importer jag bilderna manuellt från bildstömmen och jag antar att det ska fungera lika bra? Det enda google har hjälp mig med gällande flytt av bilder till och från Iphoto låter i stil med "BILDERNA FÖRSTÖRS - THE HORROR!". Så länge jag har löst allt tills jag åker nästa vecka så är jag nöjd. Kan ni förstå att JAG bara jobbar fyra dagar till innan vardagen slår över till semester?! Jisses vilket privilegium det här med (betald) semester är hörni! I vanlig ordning så ska vi ut på långresa och till ingen mindre stad än New York. Jag är så laddad att jag har sörplat i mig tre böcker om mat i New York på bara några veckor. ("Ett annat New York", "Ett annat Manhattan" och "Eat Me: The Food and Philosophy of Kenny Shopsin") Hungrig? Förälskad. Jag är tom i princip färdig med resväskan.
I år har vi hyrt en helt egen lägenhet genom Airbnb. Eftersom att vi kommer att bo på en och samma plats i en månad så har jag valt att packa i en resväska till skillnad från förra året då vi reste med varsin ryggsäck. Jag har packat så att jag skäms och lite till, men så får det va och det känns kalas! Jag inhandlade en helt ny garderob för 500 kr i helgen under en superrea, så bara att gå runt i ömtåliga, privata kläder är ju en semester i sig. Är det fler än jag som shoppar kläder INFÖR en semester i en storstad? Känns ju inte riktigt klokt i huvudet.
Jag har precis som förra året tänkt att skriva en del under resan. Tja, bortsett från att jag inte skrev ett enda inlägg vid slutdestinationen New York under Mexico och USA-resan förra året. Kanske blir bättre på den fronten nu i och med att vi bor själva. Vi får se!
Riga
Jag och min vän Anni var ju faktiskt utomlands förra helgen. Vi tog båten över till ett kallt, blåsigt och blött Riga. Ja ni hör ju vilken fest! Jag har tidigare bara tagit kryssningar över till Tallin, vilket jag tycker är en alldeles lagom flykt från vardagen utan att behöva ta ut några semesterdagar. Sen tycker jag att det har varit så skönt att det är så minimalt med festande på de här båtarna. Det var vad jag sa till Chai och så har det varit alla gånger jag åkt över med min familj till Tallin. Vad hände här liksom? "Look! She walks like she think she's a model." Alltså va fan?! Jag tror att vi två är det mest exotiska som har hänt den där jävla båten och alltid retar det någon.
Vi tar en annan båt nästa gång, med en ny destination! Pew pew!
Självporträtt
Jag tar nästan aldrig några riktiga självporträtt längre! Något jag har blivit helt usel på är bildredigering. Numera orkar jag knappt ljusa upp mina påsar under ögonen. Förut redigerade jag bilder dagligen och la nog upp precis allt för beskådning oavsett hur resultatet blev. Bilden nedan är helt utanför min comfortzone och jag ser redan många fel, men nu ska jag vara snäll mot mig själv och ni likaså!
Bilder från skogspromenaden
Jag och hundarna mötte upp lillasyster Matilda igår för en promenad omkring Gömmaren i Huddinge. Vi lämnade Södermalm vid halv tolv och var hemma halv fem igen. Det resulterade i en jättenöjd Randy och en genomfrusen Tyson. Det här är Tysons tredje vinter och han har helt förändrats sedan förra året då han glatt pulsade genom flera decimeter snö. Nu däremot när det är kallt ute så kommer vi inte många meter innan han börjar darra som ett asplöv. Randy ska självklart inte behöva bli lidandes av att Tyson är en vekling, så vi brukar lösa det genom att stoppa in Tyson innanför jackan när promenaderna blir långa. Jag har varit emot allt vad heter bära på småhundar och framför allt skor, men nu ser jag snart ingen annan utväg. Har jag någon läsare med frussen hund, typ storlek chihuahua som har lite tips på kläder och bra butiker i Stockholm? Vi använder just nu olika vintertäcken från Hurtta. Deppigt inlägg, men vi gillar ju skogen! Nä, nu njuter vi av lite vinterbilder istället!
Sista bilden tycker jag känns som en doomsdaybild. Tänk er omslaget till I am legend. Fast jag och chihuahuan.
Dreads
För inte alls många veckor sedan så bestämde jag mig för att göra riktiga dreads. Idén kom någonstans i samma veva som jag insåg att mitt hår var så torrt och tovigt att det inte längre gick att borsta igenom. Samt att jag nyligen har erkänt för mig själv att jag förmodligen aldrig mer bör/kan använda syntetdreads. Jag har även haft en liten dröm om att ha ett sjukt långt hårsvall med stora lockar den dagen jag gifter mig. Men vafan! Jag kan ju inte ägna mitt liv åt att gå runt med skittråkigt hår som jag vantrivs i för att jag under en dag i mitt liv ska fixa håret som en orangehårig Barbie. Ahaha! Brain, go fuck yourself. Jag är inte mig själv utan mina dreads oavsett om de är av plast eller riktigt hår! Det bara är så.
Jag bokade in en heldag hos Ann-Marie på Seinstyle förra måndagen, närmare bestämt den 28:e december. Då jag har burit syntetdreads till och från de senaste 12 åren så kändes detta verkligen inte som en större förändring för min egen del. Självklart är det inte samma sak, men jag flinar lite när folk i sekten dreadheads skriver saker i stil med att mitt liv inte kommer att bli som innan. Jag tycker som sagt att detta hår påminner väldigt mycket om den frisyr som jag har burit de senaste tolv åren. I min värld är det faktiskt inget mer än en vansinnigt snygg frisyr och förlåt om jag trampar någon bajsnödig individ på tårna när jag säger så. För andra förstår jag att det betyder så mycket mer, men inte för mig. Eller tja... jag känner mig som mitt 19-åriga lyckliga jag igen. Det kanske hände något spirituellt huxflux inom mig ändå.
Visst blev det vansinnigt snyggt! Ann-Marie lyckades ta död på några av mina oroliga tankar som jag kom dit med. Jag trodde inte att det var möjligt att få ett hårsvall ens i närheten lika stort som med mina syntetdreads. En annan orolig tanke var att jag skulle se skallig ut. Som ni ser så blev jag varken skallig eller tunnhårig. Barret påminner väldigt mycket om mitt gamla hår, precis som jag ville ha det! Jag ska visa er håret utsläppt och i dagsljus någon gång så får ni en rättvis bild av de olika orangea nyanserna som dreadsen egentligen har.
Hejdå SATS!
Igår sa jag upp mitt medlemskap på SATS för att satsa på crossfit och olympiska lyft. Hurra!
Bara materiella ting, men ändå.
Jag ska aldrig mer ta ut vinsten i förskott! Stort tack till JP01 som påpekade den lilla (SKITSTORA) detaljen på framsidan. Det hade kunnat sluta riktigt pinsamt för min del. Haha! Fy vad besviken jag är, men samtidigt är det jätteroligt att jag blev så glad för ingenting.
En annan besvikelse...
Vi beställde nyligen vår första soffa som levererades med ett knäckt armstöd. Även det var surt men inte hela världen då lösningen bara var ett formulär ifrån. Nu är ett nytt armstöd på väg och med lite tur även fred på jorden.
I samma veva som förlusten av min Bamsetidning och en trasig soffa så fick jag hem en glöggryta från Nils Johan i bitar. Nu är det inte helt ovanligt att hitta glöggrytor från Nils Johan genom privatpersoner, men det är sorgligt när historiska materiella ting går sönder. Jag får jaga vidare och hoppas på att fler har tröttnat på denna vackra skapelse.
Tyngdlyftning
Igår fick vi finbesök av Danne, vår gamle vapendragare som numera bor i samma stad som Fantomen. Det kanske förklarar varför han är med i en klubb där de tävlar i trikåer. (Läs tyngdlyftning) Vi gick ner till boxen för att nyttja Dannes kunskaper inom tyngdlyftning och fick både öva teknik och lära oss nya stretchövningar. Det är så svårt och jag är så fruktansvärt stel!
I bakgrunden görs det iordning inför DM i tyngdlyftning, som var idag faktiskt. Jag och Danne var ner en sväng och tittade idag. Det ser ju så lätt ut när tävlande lyfter, men det är det verkligen inte! Jag har en hel del stretch framför mig om jag ska ha en chans.
Två och en halv timme senare.
Loppis
Min mamma ringde och skvallrade om tanternas second hand-mecka. Det lät lite för bra för att vara sant, men jag är inte den som säger nej till billiga fynd! Jag älskar second hand! Alla mina favoritkläder och prylar här hemma har jag hittat second hand. Inklusive hundarna... äh, skoja bara. Fast lite sanning är det ju ändå.
Mamma ljög inte om att man bör hänga på låset för att få de bästa prylarna i lokalen! Jag stod och tittade på adventsljusstakar, plockade på mig en i koppar och kom tillbaka tio minuter senare och då var allt köpt.
Utöver det som syns på bild så köpte jag ett par (vad jag tror är) helt nya täckbyxor från Everest. ÄNTLIGEN! Samt flera stora spolar med grövre tråd i naturfärger som jag tänkte använda till pyssel.
Betalade totalt: 303 kr
Tyson blev attackerad
Igår morse när jag promenerade milen så blev Tyson attackerad av en kråka. Okej, vid första anblicken är det ju rätt roligt att en fågel är större än hunden och att han av alla djur blir attackerad av just en fågel. Saken är den att den förmodligen var ute efter att srkämma ner honom i kanalen och hade säkert lyckats om jag inte ropat till mig Tysons uppmärksamhet, eller om han i själva verket hörde kråkan komma bakifrån. Jag vet inte.
För den som undrar varför jag valde att fota händelsen så kan jag tala om att spektaklet finns på film och att jag höll på att filma hundarna innan det här inträffade. Jag har printscreenat det som kom med på film.
Jag och Chai har promenerat här många gånger förut och vid just det här stället har jag tidigare undrat över vad man tar sig till om en av hundarna druttar i. Därav vet jag var det finns en stege att ta sig upp för. När jag har gått i sånna här funderingar så har det varit sommar ute och att plumsa ner i vattnet kanske inte skulle vara hela världen, men nu är det ju förbannat kallt! Ramlar Tyson i och jag hoppar efter så har jag med största sannorlikhet en Border Collie efter mig också. Jag har sett honom klättra upp för en stege en gång, så han gör med andra ord precis vad som helst för att inte bli lämnad. Okej! Ingenting hände, men jag vill ändå på något sätt ha en plan och inte stå där som en idiot den dagen det händer. Åh, Lassi, var är du när vi behöver dig?
