Framme i Leon, Mexico
Vi kom fram till Leon till slut. Min väska har tyvärr kommit på villovägar och jag har inte sett skymten av den sen vi landade i Houston i onsdags. Jag är väldigt glad att jag packade med underkläder och ett par linnen för tre dagar. Note to self. Kolla så att strumporna i handbagaget är hela nästa gång. Argh! Men jag sa både till mamma och Chai att min väska kommer att försvinna den här resan och mycket riktigt. Vi har Chais packning i alla fall, så i värsta fall får jag väl rocka kalsonger. Precis innan vi åkte så gjorde jag en ögonfransförlängning för första gången och så här i efterhand är jag så jäkla glad över det då allt smink ligger i ryggsäcken någonstans ute i världen.
Vi blev upplockade av Alejandro på flygplatsen som tog oss till sin studio för att möta upp vänner och kollegor. Sen gick vi och käkade mexikansk mat på en restaurang i närheten. Jag tror att jag beställde tacos och fick mig en smärre chock när en enorm portion med något som såg ut som en omelett fylld med kött och mängder av ost ställdes framför mig. Självklart förstår jag att vi försvenskar alla maträtter, men det här hade jag inte förväntat mig. Engelska existerar inte här i Leon och förmodligen inte i resten av Mexico heller om jag gissar rätt, men på något sätt lyckas vi kommunicera rätt bra med alla oavsett språk. Eller nja, kanske inte när nästa sak inträffade...
Sen fick vi nämligen veta att det skulle spelas in ett tv-program och Chai fick frågan om han ville vara med. Bra publicitet sades det. Sure thing! Vi åkte till studion där programmet skulle spelas in, de tryckte ner Chai i en stol, sminkade honom, förklarade för alla andra på spanska vad som skulle hända och sen var det igång. hahaha! Saken är den att vi har en tolk/ny vän med oss, men han får lika lite information som vi får! Vi hade rest i ett och ett halvt dygn och inte ens dumpat packningen på hotellet och helt plötsligt satt vi i en tv-studio och skulle intervjuas. Jag fick sitta bakom kulisserna och kämpa med att hålla mig för skratt medan Chai blev intervjuad... på spanska. De hade mobiltelefoner på bordet, det kom in en assistent och lämnade en kaffekopp mitt under intervjun, mobiltelefoner ringde och plingade under hela tv-inspelningen, kameramännen snubblade på kablarna och folket i bakgrunden väsnades så pass att det måste ha hörts under inspelningen. Så tacky, men trots detta 1 miljon tittare. Jag dör.
Vad hade hänt om Chai tackat nej och sagt att han ville lägga sig och vila på hotellet, eller om jag ville fokusera på att hitta min väska, eller köpa lite nya kläder och medicin? TV-showen handlade mer eller mindre om Chai och intervjun höll på i en och en halv timme. Det är så här jag tror att resten av vår resa kommer att se ut framför allt här i Mexico, men även i USA. INGEN ANING! Det enda jag tycker är lite jobbigt är att min väska är borta och att invånarna själva varnar om hur mañana, mañana de kan vara på flygplatsen när väskor försvinner så där. Vi fick även tips om att inte be om utkörning till hotellet när/om väskan dyker upp, utan istället åka ut dit och hämta den själva. I övrigt ska vi tydligen kunna känna oss trygga här.
Vi blev upplockade av Alejandro på flygplatsen som tog oss till sin studio för att möta upp vänner och kollegor. Sen gick vi och käkade mexikansk mat på en restaurang i närheten. Jag tror att jag beställde tacos och fick mig en smärre chock när en enorm portion med något som såg ut som en omelett fylld med kött och mängder av ost ställdes framför mig. Självklart förstår jag att vi försvenskar alla maträtter, men det här hade jag inte förväntat mig. Engelska existerar inte här i Leon och förmodligen inte i resten av Mexico heller om jag gissar rätt, men på något sätt lyckas vi kommunicera rätt bra med alla oavsett språk. Eller nja, kanske inte när nästa sak inträffade...
Sen fick vi nämligen veta att det skulle spelas in ett tv-program och Chai fick frågan om han ville vara med. Bra publicitet sades det. Sure thing! Vi åkte till studion där programmet skulle spelas in, de tryckte ner Chai i en stol, sminkade honom, förklarade för alla andra på spanska vad som skulle hända och sen var det igång. hahaha! Saken är den att vi har en tolk/ny vän med oss, men han får lika lite information som vi får! Vi hade rest i ett och ett halvt dygn och inte ens dumpat packningen på hotellet och helt plötsligt satt vi i en tv-studio och skulle intervjuas. Jag fick sitta bakom kulisserna och kämpa med att hålla mig för skratt medan Chai blev intervjuad... på spanska. De hade mobiltelefoner på bordet, det kom in en assistent och lämnade en kaffekopp mitt under intervjun, mobiltelefoner ringde och plingade under hela tv-inspelningen, kameramännen snubblade på kablarna och folket i bakgrunden väsnades så pass att det måste ha hörts under inspelningen. Så tacky, men trots detta 1 miljon tittare. Jag dör.
Vad hade hänt om Chai tackat nej och sagt att han ville lägga sig och vila på hotellet, eller om jag ville fokusera på att hitta min väska, eller köpa lite nya kläder och medicin? TV-showen handlade mer eller mindre om Chai och intervjun höll på i en och en halv timme. Det är så här jag tror att resten av vår resa kommer att se ut framför allt här i Mexico, men även i USA. INGEN ANING! Det enda jag tycker är lite jobbigt är att min väska är borta och att invånarna själva varnar om hur mañana, mañana de kan vara på flygplatsen när väskor försvinner så där. Vi fick även tips om att inte be om utkörning till hotellet när/om väskan dyker upp, utan istället åka ut dit och hämta den själva. I övrigt ska vi tydligen kunna känna oss trygga här.
Kommentarer
Trackback
