Nästa dag...

Jag hade en bild av alla alla firade 4:e juli i Merica, men det stämde inte alls. Det märktes knappt av någonting alls i West Virginia. 

Vi rev av en bilfärd upp i bergen i New River Gorge tillsammans med Chase mamma som vi hämtade upp på vägen. Vi hade nämligen bokat ziplining. Vi valde mellan forsränning och ziplining och det känns så här i efterhand som ett riktigt bra val! Helt fantastiskt var det! Okej kanske inte helt och hållet. Vi började med att komma försent till incheckningen (inte mitt fel!) så att alla fick vänta på oss. Sen kördes vi iväg ännu högre upp i bergen i en skolbuss . När vi kom fram fick vi ta på oss all utrustning. Åter igen problem att få tag på en tillräckligt stor hjälm. 

Vi åkte iväg ännu högre upp. Väl framme så fick vi en genomgång plus prova att hänga i en lina och träna på hur vi skulle dra oss in om vi skulle råka fastna halvvägs. Jävla rockstjärnor till instruktörer som gjorde det ännu värre för oss som redan innan är höjdrädda. En av dem fick mig att börja grina innan vi ens provat den riktiga linbanan. Tyvärr förstörde det en väldigt stor del av min upplevelse. 

Min största rädsla var att fastna ute på linan och behöva ta mig in på egen hand. Vi fick veta vid den fjärde linbanan att den är svårast att lyckas ta sig över hela vägen och de som kände sig osäkra samt vägde under ca 65 kg skulle helst åka med en av instruktörerna. De gick åt direkt så det var bara att hoppas på det bästa... och det gick ju väl tack och lov. 

Sista (den 6:e) var så jäkla häftig. En jättelång lina, oerhört högt upp ovanför träden uppe i bergen. Ni hör ju. Det var värt all ångest jag gick igenom där innan. Som sagt hade instruktörerna varit lite mer professionella så hade jag njutit av utsikten från första stund. De knuffade ut en tjej som tvekade och inte hoppade ut på tre. Det säger en hel del. 

När vi var klara åkte vi och tittade på en av världens största stålbroar. Först underifrån, sen klättrade vi upp på en lejonkungenavsats och beskådade från en annan vinkel. Inte helt smidigt att klättra upp i berg med en så dyr kamera utan kameraväska. Hade jag bott i trakterna så hade jag klättrat upp där varje dag. Kolla! 

Sen åkte vi och åt pizza på en restaurang som hade rätt ovanliga kombinationer. Min favorit var en pizza med vindruvor och rosmarin. 

Vid tio-tiden på kvällen smällde fyrverkerierna av som förmodligen var det enda som under hela dagen påminde om vilken dag det var. Vi festar ju för bövelen mer när vi firar någonting i Sverige. 

På vägen hem stannade vi till vid ett vattenfall. Det var nu kolsvart ute, Chase mamma stannade i bilen och vi tre andra hade två pannlampor att dela på. Vi började hoppa från sten till sten i vattnet för att komma närmare och få en bättre titt på vattenfallet och studera fossiler i bergsväggarna. Mörka skogar är jag livrädd för, men det här kändes tryggt av någon anledning. Tills dess att vi stod där i mörkret och jag fick veta att Blair Witch project spelades in bara ett par timmar därifrån och att det sägs finnas mycket hemsökta delar i området. Längre in i skogen finns det även en hel ödelagd och hemsökt by. Spännande!