Jag måste för en gångs skull ge svenska sjukvården tummen upp! Ärligt talat så har jag dragit mig för att gå upp till vårdcentralen för att påbörja operation rädda magen - död eller levande, tack vare tidigare dålig erfarenhet. Fick träffa en ung läkare som lyssnade på vad jag hade att säga och faktiskt tog mig på allvar. Jag var ju redo för fight! Är det inte alltid så att när man väl kavlat upp ärmarna för att slå näven i bordet så går det som på ett bananskal? Har fått lämna prover och ska redan nu i veckan iväg på skiktröntgen. Nu går det undan minsann. Plus ett oh, shit! Det sjuka är att jag verkligen hoppas att de hittar ett fel, för då vet jag och kan anpassa mig. Självklart hoppas jag inte på att det är något farlig. Nä, det är säkert bara ett enhörningshorn som har fastnat i magen. Det var ju inte bara hästkött i lasagnen...