Scrimmage
Nu undrar alla förstås hur det gick på vår scrimmage. VI VANN!!
Slayer sisters vann mot Cougar sluts med 117 - 93
Innan matchen. Min hjälm sitter redigt snett! ;)
Spelplanen tejpas.
Hjul dras åt, smink målas på, sista fixen av kläder och allmänt pepp.
Så var matchen igång..
Jag hann prova min nya mobilkamera de gånger jag fick sitta och vänta på avbytarbänken.
På SÖS
När det var sisådär 10 minuter kvar av matchen så lyckades jag vurpa baklänged efter att förmodligen ha fastnat i någons hjul. Den där sekunden då jag flög hann jag tänka "landa inte på svanskotan!". Så istället tog jag emot i princip hela fallet på sidan och ovansidan av höger hand. Inte jätteskönt, men jag flög upp igen då jag inte ville att matchen skulle blåsas av för att jag var för långsam upp.
Med en skadad handled senare, så satt jag i timmar på SÖS.
Som tur är så har jag världens bästa mamma som kom in och höll mig sällskap större delen av tiden!
Japp, jag satt krigsmålad på sjukhuset.
Kari, Gum och Michelle kom och höll sällskap! Uppskattades enormt!
Nr 37, mitt derbynummer.
Jag kom väl in vid ca 12.30 och gick därifrån strax efter 18. Det som tog längst tid var väntan efter röntgen då jag helt enkelt skulle få besked. Då hade killen som röntgade mig sagt att det inte såg ut att vara någon benskada. Alltså satt jag i flera timmar på att få ett bandage. Jag satt dessutom och sa till mitt sällskap att jag garanterat har blivit bortglömt, vilket jag väldigt ofta blir i alla möjliga situationer. Mycket riktigt! Så förmodligen satt vi och väntade flera timmar i onödan.
Sen hem och i racerfart föra att göra sig iordning (med en hand) för en kväll på BO's. Chai spelade skivor och kvällens sällskap bestod av många av tjejerna från Derby-ligan! Jag har ju helt klart lärt känna en salig blandning sjukt bra tjejer de senaste två månaderna!
Anna/tränare utlovade en öl till den brud i Slayer sisters (mitt lag) som skrek mest ute på plan. En bra morot för vem som helst. ;) Gissa vem som tog hem ölen? JAG! Inte för att jag hördes särskilt mycket på plan, utan för att jag ligger i topp på Wall of pain. Någonting måste jag ju vara bäst på!
Slayer sisters vann mot Cougar sluts med 117 - 93
Innan matchen. Min hjälm sitter redigt snett! ;)
Spelplanen tejpas.
Hjul dras åt, smink målas på, sista fixen av kläder och allmänt pepp.
Så var matchen igång..
Jag hann prova min nya mobilkamera de gånger jag fick sitta och vänta på avbytarbänken.
På SÖS
När det var sisådär 10 minuter kvar av matchen så lyckades jag vurpa baklänged efter att förmodligen ha fastnat i någons hjul. Den där sekunden då jag flög hann jag tänka "landa inte på svanskotan!". Så istället tog jag emot i princip hela fallet på sidan och ovansidan av höger hand. Inte jätteskönt, men jag flög upp igen då jag inte ville att matchen skulle blåsas av för att jag var för långsam upp.
Med en skadad handled senare, så satt jag i timmar på SÖS.
Som tur är så har jag världens bästa mamma som kom in och höll mig sällskap större delen av tiden!
Japp, jag satt krigsmålad på sjukhuset.
Kari, Gum och Michelle kom och höll sällskap! Uppskattades enormt!
Nr 37, mitt derbynummer.
Jag kom väl in vid ca 12.30 och gick därifrån strax efter 18. Det som tog längst tid var väntan efter röntgen då jag helt enkelt skulle få besked. Då hade killen som röntgade mig sagt att det inte såg ut att vara någon benskada. Alltså satt jag i flera timmar på att få ett bandage. Jag satt dessutom och sa till mitt sällskap att jag garanterat har blivit bortglömt, vilket jag väldigt ofta blir i alla möjliga situationer. Mycket riktigt! Så förmodligen satt vi och väntade flera timmar i onödan.
Sen hem och i racerfart föra att göra sig iordning (med en hand) för en kväll på BO's. Chai spelade skivor och kvällens sällskap bestod av många av tjejerna från Derby-ligan! Jag har ju helt klart lärt känna en salig blandning sjukt bra tjejer de senaste två månaderna!
Anna/tränare utlovade en öl till den brud i Slayer sisters (mitt lag) som skrek mest ute på plan. En bra morot för vem som helst. ;) Gissa vem som tog hem ölen? JAG! Inte för att jag hördes särskilt mycket på plan, utan för att jag ligger i topp på Wall of pain. Någonting måste jag ju vara bäst på!
Kommentarer
Trackback
