Vi fick bara en massa osmickrande bilder på oss två ihop. Men jag känner att jag måste lägga upp en bild där klänningen syns. Nu är den visserligen skrynklig och dan efter att ha åkt tåg och agerat bröllopsfotograf, men jag har sytt den själv! Jag måste få säga att jag är rätt nöjd trots att den inte sitter helt som gjutet.
Japp, så detta är det första riktiga plagg jag någonsin har sytt, så nu kan jag äntligen bli en riktigt quinna!


Jag och min kära.


Hela utstyrseln och min inspirationskälla kom från dessa skor. Aldrig någonsin har jag fått så mycket komplimanger för ett par damskor som jag fick från alla män igår. ;D High heels och monster, det är ju en given kombo!

 
Jag slog på stort och la ner löjligt med tid på naglarna också. Nu är detta en ganska oskarp och orättvis bild av det hela, men ändå.



Tidigt fick vi gå upp och sätta oss på tåget till Uppsala. Vi åkte till Cillans jobb (frisörsalong) där hon precis hade fått håret fixat. Hon var vacker som jag vet inte vad! Helt galet snygg i håret!
Alla gjorde sig färdiga för att åka mot Uppsala slott där bröllopsfotograferingen skulle bli av. Den biten föll på mig. Det finns nog ingenting som är lika läskigt att fotografera som just bröllop. Det är ju bilder som ska sitta uppe på väggen för resten av livet. Men det gick jättebra och jag är nöjd. Det säger mycket! Visserligen kommer jag fortsätta att vara nervös fram tills dess att jag har tagit tag och redigerat alla bilderna. Först när Cillan och Timmy har fått sina bilder så kan jag känna mig lugn.
Jag kommer inte att lägga upp bilder här då jag känner att bröllopsbilder är så pass privat. :)

Vigseln var otroligt fin och jag som många andra bölade som en gris.
Allt var så fint!

Vidare till festlokalen som låg faaar faaar away. Vi insåg ganska snart att det skulle bli svårt att ta sig hem, men det fick bli ett senare problem. Det skålades med champagne när paret anlände, sen blev det mingel och lite förrätt. Till min stora förfäran insåg jag att det var bordsplaceringar och att jag skulle hamna omringad bland folk som jag aldrig någonsin sett förut. Jag inser hur mycket jag verkligen har förändrats på senare år, då jag har glömt hur det är att klara sig själv. Hade det varit förut så hade jag aldrig reagerat så.
Hur som helst så satte vi oss till bords och alla verkade känna alla och där satt jag. Sen slog det mig att jag egentligen inte alls är blyg och tystlåten. Det är bara någon löjlig stämpel som jag har fått i slutna sällskap här hemma. Jag har blivit den där typen som drar ett skämt, häver ur mig något smart och inte får någon reaktion och tio sekunder senare så drar någon i samma sällskap upp precis (ordagrant) det jag har sagt och så bryter skratt ut. Någonstans så har jag blivit lat och fastnat i den rollen. Men igår fick jag vara mig själv för en stund, för att citera Norrlands gulds slogan. Och det var fantastiskt!

Jag ville verkligen inte åka hem då jag hade det så trevligt, men sista tåget hem till stockholm gick strax efter tolv på natten. Chais lyckades ragga skjuts till tågstationen för att ta tåget hem till södermalm.
Vi blev erbjudna en massa sovplatser hos folk igår, men vi behövde ta oss hem då vi ska på barnkalas idag. Tack och lov så är jag inte så fasansfullt bakis i alla fall, då ja festade loss på skumpa och vin som jag sällan mår dåligt av.
Hur det är med min kära karl vet jag inte då han fortfarande sover. ;)