Jag skyndade mig hem efter jobbet för att komma igång med städning samt göra mig lite halvfin en fredagskväll då vi ska på dubbeldejt. (nej verkligen inte) Men kände direkt när jag klev innanför dörren - till vilken nytta? Det är aldrig någon som ser när jag anstränger mig lite extra.
Dubbeldejt? Timmy och Cillan kommer upp till stockholm från otrohetens stad Uppsala (mer om det en annan gång) för att umgås. Vi ska äta middag här hemma hos oss och sedan åka till en biograf sitta i loveseats och se Kevins Smiths nya film. Jag tror att meningen med dessa romantiska loveseats kommer att tappa sin rätta mening till denna film. Jag har förövrigt aldrig i hela mitt liv suttit tillsammans med någon annan i dessa dubbelhäftande säten. 

På tal om ingenting var det världens finaste väder idag, trots all snöslask. Det var som vår i luften, vilket gav mig lite liv tillbaka.
Jag känner för det mesta att supa mig skitfull för pengar jag inte har och resa härifrån. Men har inget sällskap på vägen dit. Jag känner mig så sjukligt jävla ensam och har liksom kört fast och kommer ingen vart.

Jag har kapat av alla "kamrater" som så uppenbart bara varit ute efter schyssta kompispriser på dreads, gratis inflätningar osv och som nu istället gett sig på Chai. Det är ju så jävla ballt att känna en piercare och så kanske man får lite kompispriser där också. Ge er för fan, ni är patetiska.

Jag har snart inget över för människor längre.
Hur i helvete början man om igen?