Tro inte på allt ni läser
Hur vet ni att bilderna som jag lägger upp nu är nytagna? Hur vet ni att tillställningarna som jag går på är bilder från min egen kamera? Hur vet ni att min come back här inte bara var för att lura till mig läsare. Ett stort hittepå om att jag skulle ha fått någon slags ork och inspiration tillbaka. Vet ni hur lätt det är att vrida och vända på allting för att jag ska få mig själv att verka asintressant och jätteball? Tänkte väl det.
Tänk vilken tur det är att jag är så skillad i photoshop och kan få håret att se så där välvårdat ut. Att jag kan få rödsvullna och trötta ögon pigga igen.
Tro inte på allt ni läser
inte ens på bilderna ni ser.
Jag ska berätta en sanning idag. Det är att idag så sitter jag hemma och gråter över att min stora investering - min vinterjacka är stulen. Stulen ur vårat låsta förråd och förmodligen av rörmokare/snickare. Lagom tills dess att den härliga snöstormen anlände. Så häftig är jag.
Ingen är perfect i våran värl, men
du är den jag ser upp till. Du
är bäst som du är, och redigeringen
är ingenting jämte dig irl.
Fyfan vad jag är trött på att
folk inte kan hålla händerna i styr...
nej fy fan! klåfingriga jävla gamjävlar!
fast, hallå, menar du att du inte är den perfekta lilla dockan som du ser ut att vara? jag ska genast sluta komma hit och läsa... ;D grejen är väl att de flesta som bloggar (jag själv inräknat då, förstås) många gånger kör lite spindoctor-style och lägger på ett extra brett leende i texten för att bidra lite extra till den där charmen man någonstans tycker att man borde ha men inte alltid orkar ha? personligen tycker jag nog att det som står mellan raderna oftast är det som får mig att vilja följa en blogg. perfekt är överskattat, perfekt är tråkigt. mänskligt är så mkt bättre!
kämpa på, kakan.
