Nu är mitt nästa stora steg att lägga ner onico, vilket är grymt svårt. Saknar inte vanligt snus det minsta, så jag börjar ana att onico har något beroendeframkallande. Men ibland vill jag ha en sådan last i livet som nikotin.
Saker och ting känns lätt hopplöst, eller kanske snarare likgiltigt. Jag drar på mig för mycket att göra, men och andra sidan är det sånt jag måste göra. Dra in pengar på två håll, ta hand om hushållet samtidigt som jag vill hinna med ett liv.(träna, umgås och slappa lite framför datorn.)  
Jag har bangat två inplanerade fotosessions.. varför vet jag inte riktigt. Nu har jag en tredje inbokad på lördag som Ska bli av. Det behövs av flera själ..

Som grädde på moset drömmer jag bara cepedrömmar. Varenda eviga jävla natt. Vaknar genomsvettig och inte alls utvilad.

Nu har jag fixat iordning käk åt mig och chai och så kommer han inte hem som planerat.
Jag känner mig ensam.

Men ikväll blir det gymmet.