Min värsta mardröm är här

Jag har mått riktigt dåligt över att jag tycker att jag börjar se skallig ut, något som borde vara i princip omöjligt med min kalufs på huvudet. Det är extra påtagligt längst fram där lugg och dreads möts eftersom det är det som syns av min hårbotten. Efter att både jag själv och C försökt intala mig själv om att det bara är i mitt huvud så kändes det okej och jag tänkte inte mer på det. Men när människor ska börja ifrågasätta om jag har upplevt att jag skulle bli flintskallig för att dreadsen drar så mycket framtill, då är det inte så kul längre. Särskilt inte när någon "på tal om ingenting" ska ifrågasätta detta i kommentarsfältet under en bild på mig fotat ovanifrån så att det blir extra påtagligt. Vem fan frågar något sådant? Så sjukt jävla osmidigt! Det är precis som att jag skulle börja prata om sambofetma (på tal om ingenting) under en bild på någon som har lagt på sig ganska många kilon efter att ha träffat sin kärlek. Det är en sak om frågan ställs i ett sammanhang där det rör sig om en dreadsbeställning och frågan poppade upp  huvudet på personen för att denne är orolig över sitt hår och Inte pga att denne såg min skalliga hjässa.

 

Jag har burit syntetdreads under nio år nu (till och från förstås) och jag kunde inte för mitt liv förstå varför hårsäckarna skulle ge med sig nu. Det var bara att backa tillbaka bandet och klura ut vad jag har ändrat i min hårrutin de senaste månaderna och kom fram till att jag ju bytte blekningsmedel. Jag tänker inte smutskasta märket då jag inte vet om det verkligen är blekningsmedlet som har förstört mitt hår.

 

Detta skriver jag för att ni som funderar på att skraffa dreads inte ska bli avskräckta när ni ser mitt hår och tro att det kommer att hända er med. Varför jag är rätt säker på att det inte är dreadsen som har stressat hårsäckarna är för att jag har kala fläckar även i hårbottnen i luggen där jag aldrig har flätat in dreads, någonsin.

 

 

Då människan är nyfiken av naturen så vet jag att ni kommer sitta och bläddra igenom bilder för att försöka se vad jag ser. Därför bespar jag er tid och lägger upp en bild åt er.

 

Så kan ni vara så snälla och sluta kommentera något som jag mår dåligt över. Att håret växer ut och att det inte är hela världen är inte vad jag vill höra som tröst just nu. Det lutar ju åt att jag måste säga hejdå till både dreads och hårfärg, en tanke som får mig att må illa. Jag är inte jag utan mitt hårsvall.

Under sensommaren/hösten tappade jag nästan hälften av mitt hår vilket gjorde mig också upprörd då jag rakade av allt två och ett halvt år tidigare och odlat ut närmare 40 cm sen dess. Det var som tur väl så att jag var extremt stressad och deprimerad. Nu när jag mår bättre börjar håret växa ut igen.
Så om du är stressad kan det mycket väl vara därför du tappar hår, det är relativt vanligt men går över när stressen försvinner. Så jag håller tummarna för att det inte är värre för dig!

Du är ju förtusan lika jävla snygg vilket som!
lite surt ( då man önskar att man själv kunde tänka så om sig varje dag :P )att säga men har gång på gång hamnat in i din blogg och har ständigt tappat ord för hur grymt fin du är, och ditt hår ! :) Sååååååå bara kör på och hoppas du hittar svaret på vad det kan vara ! / E

Vet att det här är ett par månader gammalt inlägg men dreads är tunga och drar i hårbotten. Att ha ständigt tryck på hårsäckarna kan orsaka ett tillstånd som kallas för traction alopecia, googla det. Om du redan har kommit underfund med vad ditt håravfall orsakas av så glöm detta inlägg:)

Läste inlägget lite tydligare och förstår att du inte ville ha kommentarer som jag skrev ovan, var inte meningen att ifrågasätta utan mer kanske vägleda till ett potentiellt svar på ditt problem. Ta hand om dig!