Teotihuacan
Vi åt frukost på ett litet hak som verkligen hade potential att kunna bli precis hur bra som helst, men min panini kom ut bränd och servitrisen lyckades glömma bort enbart mig i sällskapet. Ingen kaffe och inga bestick. Charlys kusin beställde in äggröra och fick ut ungefär ett halvt ägg.
Sen blev vi skjutsade av kusinen för att få se pyramiderna! Det är verkligen ett måste att få se och ej att förglömma - känna på. Har en inte känt på gammal sten så är det inte på riktigt.
Det går inte riktigt att beskriva med ord hur häftigt det var och jag är åter igen så jäkla glad att vi fick möjligheten att besöka Mexico.
Vi avrundade dagen med en middag innan det var dags stt sätta sig på den fem timmar långa bussresan tillbaka till León.
Kommentarer
Trackback
