Igår var jag inbjuden till en lite mindre tillställning, i en lite "finare" del av Stockholm - nämligen Östermalm. Wuuuuuh. Min mosters man spelade tillsammans med bl.a. Patrik Isaksson. En svensk artist som jag faktiskt kan uppskatta om det inte vore för den där typiska svenska musikerandan som han och många fler besitter efter en längre musikkarriär. Det är nog inte någon idé att jag ens försöker förklara vad jag menar, men det är lite känslan av gaffelskrap mot tallrik.

Jag är nog skadad för livet efter min tid på AF.