Man vet att det gör ont av en del saker, men varför är vi människor ändå så jävla nyfikna så att det gör oss illa? Cp är vad det är. :P
Jag satt och knepade och knåpade på en idé, vilket fick mig att må bättre. Det kan jag sysselsätta mig med månaden ut på min fritid. Trodde inte att jag skulle få någon snilleblixtidé just för att mitt humör är helt galet, jag brukar aldrig ha några problem med sånt här. En utmaning var det allt. Men men. Jag tycker om projekt på fritiden i och med att jag ger mig fan på att få klart saker när jag har ett mål.
Sedan blev jag bara besviken, rent ut sagt förbannad på något sätt. Det är alltid så här, vilket gör att jag bara känner mig ful, inifrån och ut. Nej jag blir inte lika bra, det brister. Känner man sig ful inuti så speglar det utåt och så blir man rent ut sagt ful. Sen slutar det som vanligt med att jag känner mig dum som är så fånig som skriver mina långa inlägg om yadda yadda och så blir det bara ännu värre.
Höst/vinterångest. oh yes. fuck me.
komplex here I come.

Igår kväll/natt satt jag, sanna och hannah och pratade om allt skit man kan tänka sig om föräldrar, samt om män. Jag sägert. Det var skönt att få vara tjejig och prata av sig om sånt. Många män är helt enkelt otroligt klumpiga.

Jag vill ha egna barn, är så jävla sugen nu. Sara och jag skulle ju få ett mediabarn! Nåja, jag ska allt tillverka mig ett par söta ungar och tänka efter ordentligt hur man hanterar det här med att ta hand om barn. Gubbjävel. Men alla tror ju bara att det är någon tonårsperiod jag har, (då alla har svårt för i alla fall en familjemedlem.) Så det är väl ingen idé att någonsin mer ta upp det.
Mina BARN ska inte behöva göra illa sig själv. Barn, barn barn.
Jag ska börja plugga psykologi igen och ta reda på vad det blev för fel på mig, och slippa dumförklaras av psykologer också.
haha, i och med att jag ständigt får ångest av allt sånt kanske jag borde göra ett nytt försök, men alla jävla idioter dumförklarar mig ju som en tonåring som har förvrängt allt. Jag ljög för min senaste psykolog, just för att jag inte pallade med henne som med 110% sannorlikhet trodde att jag bara var som de andra alternativa flickorna som kom och pratade med henne.

Just nu vill jag bara härifrån till en lugnare plats, ha sommar och göra allt sånt som jag har saknat.
Jag vill inget hellre än att åka till Gotland i sommar. Annars får jag väl åka själv. Världens bästa plats på jorden. Går liksom inte att vara stressad eller må dåligt på samma sätt där.
 Eller så har jag bara förträngt alla dåliga saker som när någon högg mig med en stiftpenna. Har ärret kvar. :P
Haha, bästa var ju när jonatan och jag cyklade och räddade humlor som låg på rygg på vägen och inte visste bättre i och med att de krockat med bilrutor. Sen flög de iväg. 11 år gammal var jag. :)
Och monsterdricka som man blev blå på tungan av. :)

hora! KUKEN. Varför ska JAG behöva skämmas? För något som inte var mitt fel, men jag har ju gått och trott att allt var mitt fel. Världen reagerar först när det är för sent. Det ska krävas att någon blir slaktad eller slagen så brutalt så att man nästan redan ändå är död.
Jag ser fortfarande mönster. Jo men tjena att e bara har fått sina tvångstankar från ingenstans. Pyskologerna sitter och reder ut skit på fel håll.

Så där, nu har jag fått gråta, samt skriva av mig.
Jag skriver av mig om hemska och sjuka saker just för att få slippa prata med folk som inte förstår. Det är min blogg, så jag skriver vad jag vill.
Men när man tror att allt är bra kommer det tillbaka, det kommer det fortsätta att göra om jag inte får bort det från noll.

nej nu orkar jag inte och jag blöder ihjäl
over and out