trött och arg

Muse - escape

Om man inte redan är ledsen så blir man allt bra arg istället när man hör låten. Gud så, så, ja öh? Jag behöver nog bara få vara lite arg ett tag, sen så går det över till vintern. Hey, det är snart vinter nu ju, och jag vet allt någon som har sagt att allt går över till vintern.

hej frustration!

Tix, Jävla kuk!
Jag älskar stress och allt det bidrar med.
När jag var liten hade jag föresten sådan tix som innebar kontanta blinkningar. Så de andra pojkarna trodde att farbror Josefin flirtade med dem. haha.
Aja, inte konstigt att jag har huvudvärk i alla fall, nu vet jag varför.

Nån minut kvar till 12-slaget och då är vi inne på 20 dagar. Jag hatar det här! JÄVLA HOR-DISTANS!
Bara för det så dök reklamen för försvarsmakten upp på tv.
Nu återstår bara lite sömn.


Ta mig härifrån!

ikväll har jag gjort allt för mycket för att få mig själv att må dåligt.
Vill så gärna köra ner fingrarna i halsen nu.
Från och med idag får det vara nog. Ska kasta skålen med godis, alternativt spara det åt syster som jag ska se efter här på fredag kväll.
Ja men vad fan ska jag göra? Det är mitt problem, eller hur? Tänk att en jävla (älskade) calzone får mig att må som ett jävla anorexiafall och hata min kropp så sjukt mycket. JAG BLIR ALDRIG SOM NÅGON ANNAN.
Incest.
Det går inte att flytta till en annan stad i sverige, för de är fan i mig överallt. Och de ställer till med ett helvete. Men de är ju så jävla heta, så det är bara att stå och se på och ta emot all skit, både rakt i ansiktet och bakom ryggen.
VAD JAG ÄN GÖR så är jag en wannabe-någon. Nej jag är inget original, och jag trodde att jag bara var jag, men det räcker inte. Det räcker att trycka på delete denna gång, men det är ju löjligt.
Och givetvis var hon där också.

Number two, here we go again, motherfucker.

And I don't want you to think that I care
I never would, I never could again

Det här är fortfarande min blogg!
Min hjärna och mina tankar tänker jag behålla också. Mitt skal får ni göra vad fan ni vill med, men jag kommer forfarande fortsätta tro på allt jag vill. Det är inget som kan ändras.
Finns ingenstans att fly, för det finns ingenting att fly ifrån. Helt enkelt fast i skiten igen. IGEN!
"Stackars flicka"

jaha..?

Idag är en pissdålig dag.
Jag känner bara att jag gör fel, eller snanare är felet idag. Det här jävla avståndet gör mig galen ibland. Han missuppfattar saker och jag blir frustrerad och är säkert grinig emot honom. Sen blir jag förbannad på mig själv. Går tyvärr inte göra så mycket annat än att invänta hemkomsten. Då slipper jag all skit för i alla fall en vecka. Sen börjar det igen, men det tar jag då.

Jag har tjänat över 2000 spänn den här första veckan. Vore onekligen trevligt om jag fick pengarna. Nästa vecka jobbar jag kväll och då blir det jäkla högt tillägg. Tja, i jämförelse med vad jag är van i.
Pengarna kommer förmodligen gå till tröstshoppning om jag känner mig själv rätt. OM jag ens får mina stålar.

Som om inte mina andra problem räckte så får man veta att allt bara varit ett missförstånd. Och allt som gjorde så jävla ont och gjorde mig så förbannat sårad var enbart bortkastad tid. Men jag kan inte hjälpa dig nu. Jag kan dock inte låta bli att känna mig som en förlorare.

jag vill ha en katt, eller en gammal hund som är seg som jag och vill ha lika mycket sällskap som jag. Vi kunde bli värsta polarna. Jag är sällskapsjuk. Fick min dos av sällskap i onsdags eftermiddag genom att bara prata med en främmande kvinna i en kö till posten. Sån är jag. Helt patetiskt. Inte patetisk, Patetiskt!

11/12
Jag kommer inte kunna arbeta under den tiden, för jag kommer vara trött, grinig och allt annat, men vad gör man inte. Redan ångest över all julmat. Jo men det här blir ju mysigt.  Lika bra att operera sig så får man allt överstökat. Jag blir aldrig som de.

hjärntvättad

Min haka börjar försvinna lite. Så går det och jag är tyvärr lite glad över det. Men som sagt, har man en gång trillat dit blir man aldrig helt frisk. Jag vet att jag blir fruktansvärt nere när jag inte får i mig någon energi, så här ska inte skippas någon föda.. inte ikväll.
Jag borde inte tänka, inte röra datorn eller något annat än att se på tv, för då är humöret kört. Man skulle skjuta alla de där med nackskott, för jag känner mig inte tillräcklig! Oj oj, ljushuvudet har talat.
just accept it.
Jag vill inte! men jag måste. Nu sitter någon på min axel och säger att jag är fet. tack för den.

Kom hem och rädda mig innan jag faller ner i skiten på riktigt.

Andra dagen på jobbet

Mitt jobb känns som en jävla praktikplats i nian. Irriterande som fan. En arbetskamerat som jag fick träffa första gången idag (men som har jobbat där en längre tid) är piercad. Det finns verkligen ingen rättvisa!Jag fick ABSOLUT inte ha varken stav i läppen eller någon sten i näsan.
Inte konstigt att man bara känner sig som en värdelös praktikant.
Får jag inte betalt för mötet imorrn så vet jag inte vad jag gör. Jag är så jävla less på allt det här.
Ska se om jag vågar ifrågasätta saker och ting imorrn. Känner mig som världens största tönt.

Feber är på väg också, jag kan ju lika gärna gräva min egna grav.

Snart kommer hannahs blivande man hit. Jag ska färga hans hår svart. Ska nog sno lite svart färg och fixa till mina polisonger så de blir svarta igen också.

HUVUDVÄRK!

kuken

Man vet att det gör ont av en del saker, men varför är vi människor ändå så jävla nyfikna så att det gör oss illa? Cp är vad det är. :P
Jag satt och knepade och knåpade på en idé, vilket fick mig att må bättre. Det kan jag sysselsätta mig med månaden ut på min fritid. Trodde inte att jag skulle få någon snilleblixtidé just för att mitt humör är helt galet, jag brukar aldrig ha några problem med sånt här. En utmaning var det allt. Men men. Jag tycker om projekt på fritiden i och med att jag ger mig fan på att få klart saker när jag har ett mål.
Sedan blev jag bara besviken, rent ut sagt förbannad på något sätt. Det är alltid så här, vilket gör att jag bara känner mig ful, inifrån och ut. Nej jag blir inte lika bra, det brister. Känner man sig ful inuti så speglar det utåt och så blir man rent ut sagt ful. Sen slutar det som vanligt med att jag känner mig dum som är så fånig som skriver mina långa inlägg om yadda yadda och så blir det bara ännu värre.
Höst/vinterångest. oh yes. fuck me.
komplex here I come.

Igår kväll/natt satt jag, sanna och hannah och pratade om allt skit man kan tänka sig om föräldrar, samt om män. Jag sägert. Det var skönt att få vara tjejig och prata av sig om sånt. Många män är helt enkelt otroligt klumpiga.

Jag vill ha egna barn, är så jävla sugen nu. Sara och jag skulle ju få ett mediabarn! Nåja, jag ska allt tillverka mig ett par söta ungar och tänka efter ordentligt hur man hanterar det här med att ta hand om barn. Gubbjävel. Men alla tror ju bara att det är någon tonårsperiod jag har, (då alla har svårt för i alla fall en familjemedlem.) Så det är väl ingen idé att någonsin mer ta upp det.
Mina BARN ska inte behöva göra illa sig själv. Barn, barn barn.
Jag ska börja plugga psykologi igen och ta reda på vad det blev för fel på mig, och slippa dumförklaras av psykologer också.
haha, i och med att jag ständigt får ångest av allt sånt kanske jag borde göra ett nytt försök, men alla jävla idioter dumförklarar mig ju som en tonåring som har förvrängt allt. Jag ljög för min senaste psykolog, just för att jag inte pallade med henne som med 110% sannorlikhet trodde att jag bara var som de andra alternativa flickorna som kom och pratade med henne.

Just nu vill jag bara härifrån till en lugnare plats, ha sommar och göra allt sånt som jag har saknat.
Jag vill inget hellre än att åka till Gotland i sommar. Annars får jag väl åka själv. Världens bästa plats på jorden. Går liksom inte att vara stressad eller må dåligt på samma sätt där.
 Eller så har jag bara förträngt alla dåliga saker som när någon högg mig med en stiftpenna. Har ärret kvar. :P
Haha, bästa var ju när jonatan och jag cyklade och räddade humlor som låg på rygg på vägen och inte visste bättre i och med att de krockat med bilrutor. Sen flög de iväg. 11 år gammal var jag. :)
Och monsterdricka som man blev blå på tungan av. :)

hora! KUKEN. Varför ska JAG behöva skämmas? För något som inte var mitt fel, men jag har ju gått och trott att allt var mitt fel. Världen reagerar först när det är för sent. Det ska krävas att någon blir slaktad eller slagen så brutalt så att man nästan redan ändå är död.
Jag ser fortfarande mönster. Jo men tjena att e bara har fått sina tvångstankar från ingenstans. Pyskologerna sitter och reder ut skit på fel håll.

Så där, nu har jag fått gråta, samt skriva av mig.
Jag skriver av mig om hemska och sjuka saker just för att få slippa prata med folk som inte förstår. Det är min blogg, så jag skriver vad jag vill.
Men när man tror att allt är bra kommer det tillbaka, det kommer det fortsätta att göra om jag inte får bort det från noll.

nej nu orkar jag inte och jag blöder ihjäl
over and out

Bara glöm det

Jag har så fruktansvärt ont i min mage. Vrider och vänder mig i smärtor. Jag är säker på att jag råkade svälja piercingkulan igår. Det var dumt av mig.

Himla cp! Jag vill kräkas och sen dö! Inte riktigt men mentalt så känner jag för att dö och gå runt som ett skal. Mensvärk är KUKEN. och jag får komplex för att jag inte blir så där. Jag har gått och blivit knullad i hjärnan, så jag börjar bli blind igen. Ser liksom inte vad som är bra och inte, angående allt det ytliga. Och förhoppningsvis fattar ni inte vad jag dillar om, vilket är lika bra.
Jag kommer att bli sjuk igen om det fortsätter som det gör nu.
Jag gör inget annat än att se på film, internet, olika comunity och inser hur jävla snygga alla är (men INTE jag, skriker min hjärna). Komplex komplex. Störd. Jag vet själv hur jobbiga jag tycker att människor som beter sig som mesar och inte står upp för sig själv är. Dubbelmoral.
Jag är på gränsen nu, och det hänger bara på mig.


Vill verkligen inte träffa någon just nu, eller jo, jag vill inget hellre, men jag skulle inte vilja att någon träffade mig när jag är så här.
Jag behövde skriva av mig, hur fjantig jag än verkar.


Titanic

Nu har jag precis sett Titanic igen. Var längesen sist. Jag kan se filmhelvetet hur många gånger som helst, tro mig. Blir ju helt lugnt i hjärtat.
På riktigt.
Och så gråter jag varje gång. :D Precis som till alla filmer, men ändå.
Första gången (och alla andra gånger) jag såg filmen och den gamla rose säger: "nu existerar han enbart i mitt minne" så tänkte jag att, ja, men då kan jag allt langa över en bild på Leonardo dicaprio och göra henne glad! Här har du en bild på din man bruden! Shit va bra.
Nu återstår det bara att få chai att se den med mig... han har trots allt aldrig sett den, men vägrar ändå.
Nåja, jag har en hel vecka på mig.