Jag och hundarna mötte upp lillasyster Matilda igår för en promenad omkring Gömmaren i Huddinge. Vi lämnade Södermalm vid halv tolv och var hemma halv fem igen. Det resulterade i en jättenöjd Randy och en genomfrusen Tyson. Det här är Tysons tredje vinter och han har helt förändrats sedan förra året då han glatt pulsade genom flera decimeter snö. Nu däremot när det är kallt ute så kommer vi inte många meter innan han börjar darra som ett asplöv. Randy ska självklart inte behöva bli lidandes av att Tyson är en vekling, så vi brukar lösa det genom att stoppa in Tyson innanför jackan när promenaderna blir långa. Jag har varit emot allt vad heter bära på småhundar och framför allt skor, men nu ser jag snart ingen annan utväg. Har jag någon läsare med frussen hund, typ storlek chihuahua som har lite tips på kläder och bra butiker i Stockholm? Vi använder just nu olika vintertäcken från Hurtta. Deppigt inlägg, men vi gillar ju skogen! Nä, nu njuter vi av lite vinterbilder istället!

 

För inte alls många veckor sedan så bestämde jag mig för att göra riktiga dreads. Idén kom någonstans i samma veva som jag insåg att mitt hår var så torrt och tovigt att det inte längre gick att borsta igenom. Samt att jag nyligen har erkänt för mig själv att jag förmodligen aldrig mer bör/kan använda syntetdreads. Jag har även haft en liten dröm om att ha ett sjukt långt hårsvall med stora lockar den dagen jag gifter mig. Men vafan! Jag kan ju inte ägna mitt liv åt att gå runt med skittråkigt hår som jag vantrivs i för att jag under en dag i mitt liv ska fixa håret som en orangehårig Barbie. Ahaha! Brain, go fuck yourself. Jag är inte mig själv utan mina dreads oavsett om de är av plast eller riktigt hår! Det bara är så.