Hur gick det sen? Jo nu ska Mumintrollet berätta.

USA-resan fortsatte mot New York och vi anlände sent en natt ute i Brooklyn för att bo hos våra vänner Rob och Mandy som vi hänger med om somrarna. Jag ska erkänna att jag först tyckte att det kändes lite sorgligt att inte bo i east village som vi alltid har gjort. Innan den här resan har jag varit i ett väldigt stort behov av private space - något som bara var att glömma när vi bilade med en kompis och sov hemma hos folk hela resan. Så trots att vi delade rum med Chase i Brooklyn så var det jättetrevligt att avsluta nätterna med filmkväll och snacks i sällskap av sjukt bra vänner. East village kan vänta!

 

Första frukosten var i vanlig ordning inne på Odessa där Willy tog emot oss lika varmt som alltid. Vänligare människa får du leta efter.

 

Vi hade tänkt äta på Shopsins minst två gånger, men hann tyvärr bara med ett besök. Tur var väl det då det inte kan vara nyttigt för de inre organen med den feta maten eller stressen över att göra minsta lilla snedsteg som bryter mot restaurangens regler. En regel är att sällskapet inte får vara större än fyra och vi var ett sällskap på fem nu när Chase aka femte hjulet var med. Just denna dag hade Mandy annat för sig på skolan så då passade vi andra på att gå till Shopsins. Restaurangen har bara öppet några dagar i veckan ca kl. 9-14, så det är inte helt enkelt att hinna med. Som vanligt hade vi bestämt innan vad vi skulle äta eftersom menyn ser ut som den gör och att du inte får sitta för länge och vela över val av mat.

 

Kennys son kände igen oss så fort vi klev in. Antingen för att vi dricksar jävligt bra (i ren och skär rädsla) eller för att snubben tycker att vi lirar i samma klubb. Oklart. Denna gång placerade han oss längst fram vid bardisken med blicken rakt in mot köket och med Kenny själv snett bakom oss. Inte bra för nerverna. Jag beställde en ”One big mac’n cheese pancake, PLUS banana, pecan caramel bread pudding”. (Två amerikanska pannkakor varav ena en makaron-och-ost-pannkaka och en pannkaka med brödpudding)

 

Hett tips: Beställ aldrig ett nummer som står bredvid varje maträtt i menyn. Hur knepig maträtten än låter eller är att uttala, läs upp det. Annars blir du dumförklarad. Been there done that. När jag inte var tillräckligt snabb på att koppla att det var min mat som kom ut från köket (tro inte att han tänker hålla rätt på vem som har beställt vad) så fick jag ta emot den spydig kommentaren ”are you on drugs!?” och en suck.Trots detta ger jag människan bra med dricks. Haha! Jag är ju helt kass på att sälja in restaurangen, men det är verkligen en upplevelse som typ Liveit borde fundera över att erbjuda i sitt sortiment!

 

Efter alldeles för många piña colada på CALMs sjuårskalas inne på Rival så beslutade jag, Jeff och Bettina att vi skulle göra en överraskningsresa för Chai senare under hösten. Detta bestämdes alltså redan i augusti och jag som inte har några hemligheter har haft väldigt svårt att hålla tyst. Sen är det inte så lätt som det låter att bara dra iväg en egenföretagare med inbokade kunder, men med mångas hjälp så klarade vi det och Chai anade ingenting. Jeff lyckades få honom att själv ta ledigt på lördagen i tron om att de skulle överraska mig med indoor skydiving. Nix pix!

Jag packade åt oss båda onsdag kväll och mosade in resväskan i garderoben. Torsdag (förra veckan) klev jag upp vid sex på morgonen för att göra mig iordning, gå ut med hundarna och duka fram frukost. Klockan sju knackade Jeff och Bettina på dörren. Chai som låg och sov trodde att något hemskt hade hänt eftersom hans bror och fru klev innanför dörren klockan sju en torsdag. En liten parentes var att jag fick jaga runt Tyson i sovrummet för att först få ut honom på promenad. Chai vaknade en stund innan sju och undrade varför inte Tyson var kvar i sängen och varför jag stängt igen ytterdörren utan att säga hejdå. När jag kom in fick jag helt enkelt säga att nöden kallade och Tyson behövde lägga en falukorv. Sen försökte jag hålla Tyson borta från sovrummet eftersom både han och Randy går bananas när dörrklockan ringer. Randy har tränats att skälla när någon är på ytterdörren och han har i sin tur lärt Tyson. Inte mitt favorittrick. Hur som helst är det inte särskilt trevligt att ha lilla hunden på huvudkudden när någon ringer på dörren. Så när jag efter mycket om och med fått ut Tyson som hade gömt sig för mig under sängen, så kom Chai ut från sovrummet och tog med sig honom och la sig i sängen igen. Mission failed. Jag har aldrig varit med om en mer morgontrött hund!

En timme senare satt vi i en bil på väg ut till Arlanda för flyga över på en Weekend till London. Jag hade aldrig varit i London innan och hade heller aldrig haft någon större lust att åka dit. Vi valde mest London bara för att få ett miljöbyte.

 

Vi tog in på Hotell Royal Eagle vid Paddingtons station. Det ingick frukost, vilket var det största skämt till frukost jag varit med om. Bullar, marmelad, kaffe och juice. Haha. Jag älskar sötsaker, men det blev tillochmed för mycket för mig.

 

En av dagarna när vi skulle käka på Bröderna Olsson så gick vi av en slump in på Chotto Matte som låg alldeles intill. Bröderna Olsson öppnade nämligen inte förrän vid 17, precis som hemma, så vi hade lite tid att slå ihjäl. Där inne drack jag den godaste drinken i hela mitt liv och jag tror Jeff mitt emot är beredd att hålla med.