Imorse tänkte jag att jag skulle springa en sisådär 5 km innan hundarna vaknade, men förmodligen för att Chai är bortrest så blev Tyson helt knäpp, så det var bara att ta med dem ut och kissa. Väl ute på gården inser jag att jag bara har med mig nyckeln till våran dörr och inte nyckeln som går till ytterdörren till gården och grinden. Det enda som återstod var ju att klättra över grinden som en inbrottstjuv, tvinga ut Tyson under grinden som självklart vägrade och sedan säga åt Randy att stanna. Jag tog Tyson i näven och sprang runt hela huset och ställde upp ytterdörren till gården och ställde ner Tyson, som sprang ut på gården och klämde sig under grinden och drog. Självklart kom han inte på kommando så jag tog med mig Randy och sprang runt huset igen och in på den stora gården. Tror ni inte att Tyson klämde sig in under grinden och tillbaka in genom ytterdörren och in i trapphuset. Vi sprang tillbaka runt huset och in i trapphuset där jag slutligen fick tag på Tyson. Sen kunde jag gå upp till lägenheten och hämta rätt nyckelknippa för att gå ut på den stora gården. Jag är så jävla nojig att något ska hända mig eller hundarna nu när Chai är bortrest att det inte är klokt.

 

Eftersom hundarna fått kissa och sedan gå och lägga sig och sova igen så kunde jag ge mig ut på en längre runda än bara 5 km. När jag sprungit i 40 minuter så bestämde jag mig för att springa över en mil. Trots att jag har haft så sjukt ont i knäna under löning på senaste så gick det riktigt bra idag och jag visste att jag hade kunnat springa i en evighet. Fick till ett perfekt tempo och tog inte ut mig helt i början som jag gärna gör de första tre km. Bara vetskapen om att jag hade kunnat ta de där 20 km idag känns så himla bra! Men mitt sunda förnuft sa åt mig att jag måste trappa upp löpningen stegvis och inte gå direkt från 10 km till 20 km. Tänk om jag skulle kolapsa och hundarna var ensam hemma! Ja, ni hör ju hur nojig jag är. Solen stekte dessutom nåt så fruktansvärt/fantastiskt den här morgonen så mitt nya nickname blir väl redneck från och med idag.

 

Nu kommer ett sånt där inlägg som gärna inte borde publiceras, men någonstans rinner bägaren över och nu är jag så arg att hela bröstet värker. På riktigt. Är inte min frånvaro påtaglig nog? Jag sköter mitt, håller mig för mig själv och hur många har ärligt sett skymten av mig på senaste? Jag vill helt enkelt inte ge människor en anledning att tala illa om mig och det har jag aldrig velat. För att klargöra så sitter jag inte och tycker synd om mig själv och tror att alla hatar mig. Jag försöker verkligen förstå hur i helvete jag kan få människor att störa sig så mycket på mig. Hur jag än gör så är jag tydligen en tjej som måste synas till varje pris och har ett sånt kontrollbehov att jag inte låter min karl gå utanför dörren utan mig. Har jag sagt att jag inte förtjänar att vara tillsammans med honom också? JESUS F CHRIST. Min första tanke är då - tror ni inte att karln har balls nog att ta sina egna beslut? Jag är rätt trött på att bara rycka på axlarna och tänka "You're a piece of shit. Once you realize you're a piece of shit it's not so hard to take"

 

Nej mina vänner, så här kommer vi ingen vart. Innan ni talar om för mig eller någon annan huruvida jag förtjänar en människas närhet eller inte så kanske ni ska fokusera på att äta upp kanterna på pizzan istället för att kasta dem, era freaks!

Jag blir mer och mer intresserad av Stockholms marathon och andra löpartävlingar för varje år som går. I år satt jag faktiskt bänkad framför tvn för att följa Stockholms marathon. Även om det må låta helt sanslöst lamt att sitta hemma när jag i själva verket bor i närheten av en del av banan, men jag hade faktiskt jobb att göra hemifrån. Tur att dreads går att göra framför tvn! Trots att jag aldrig har sprungit längre än sisådär 11 km och trots att jag är mästare på att få alla tänkbara skavsår efter bara 5 km, så är jag ändå rätt intresserad av att själv delta i loppet. Ska jag tillägga att jag väldigt många gånger har sagt att jag aldrig ska springa marathon? Jag har i alla fall börjat springa utomhus igen och har trappat upp mina löprundor till strax över milen nu, så jag får ta och sätta 20 km som mål innan semestern. Det där ångrade jag i samma sekund som jag skrev det! :D