Nu är Logan och hans fru äntligen här! Vilket (för att vara egoistisk) innebär att jag har kunnat fortsätta på min sleeve. Igår blev det alltså ytterligare 6 timmar. Jag ska erkänna att jag inte alls har sett fram emot att få det gjort då jag bara kan minnas smärta från de två tidigare sittningarna på armen. Det var ju och andra sidan i New York mitt i julivärmen, med en månads dålig diet bestående av pommes och godis. Jag mådde helt klart mycket bättre igår och led faktiskt inte många sekunder trots att han gick på armbågen. Jag tål nog mycket mer stryk än vad jag faktiskt tror. Vi fortsätter på övre delen av armen på söndag skulle jag tro. Nej, det är inte optimalt att låta sig tatueras med så kort läkning emellan, men det är nu jag har chansen. Sen reser Logan tillbaka till New York och vem vet när vi åker dit igen. Men tro mig, det är helt klart värt en lång vänta mellan gångerna för jag tror verkligen att min arm kommer att bli finare än vad jag någonsin kunnat drömma om!