Vi hade scrimmage i lördags. Enbart för oss själva och alltså helt utan publik. Vi var precis så få så att alla fick rulla hela tiden! Annars brukar man byta av varandra på bänken, vilket är rätt skönt. Inte för att det är någon fara med min kondition, men jag har haft en manlig förkylning nu i veckan, vilket har satt sina spår på andningen. Men det gick bra ändå och vi har nog aldrig garvat oss igenom en match som i lördags! Jag gjorde en riktigt hej-kom-och-hjälp-mig-jag-är-dum-i-huvudet-grej och körde på som satan, före packet och out of pack. Istället för att bromsa så gasade jag av planen. Tur att vi var utan publik. ;)

Jag har i alla dessa månader vägrat att vara jammer! (den som åker runt banan och plockar poäng) Som jammer är man ju rätt utsatt för att få hårda tacklingar och jag är rätt feg fortarande. Men nu fick jag tummen ur röven och provade! Två jam på raken dessutom! Jag vet och har alltid vetat att jammer är min position i Roller Derby. Jag har bra uthållighet, är rätt smidig och snabb. Men är för feg!

Jag hade planer på att träna på att vara jammer nu under vårat boot camp här i helgen, men blev bortbjuden på en resa. Roller derbyn har satt så djupa spår i mitt liv att jag övervägde att tacka nej till resan! Det är kärlek!