Här kommer sista inlägget om min resa till Israel i maj-juni i år. Nu ska jag berätta (mestadels med bilder) om dagsresan till Masada och döda havet.

Det var ett riktigt helvete att få fram information om hur vi skulle hinna med dessa två måsten under en dag genom att åka buss. Masada ligger förvisso vid döda havet, men det gäller ju att bussar klaffar så att man faktiskt lyckas ta sig hem också. Sen är det inte heller bara att kasta sig ner var som helst vid döda havet liksom. Efter mycket om och men så listade vi ut allt från var den stora busstationen låg till hur vi skulle hinnan få med oss lite frukost från buffén! Vi sprang!! :D Det var så pass tidigt på morgonen att vi sprang in till frukostbuffén på hotellet, svepte kaffe och proppade nävarna med bröd och frukt och morsade på personalen.


(Sett från bussfönstret.) En kamelbil vid en bensinmack. :)


Masada är en fästning som hittas längst upp på berget som jag står och spanar upp på här på bilden.

Jag själv har ju strosat upp för berget en gång förut och visste precis vad det innebar och så vältränad som jag är numera så ansåg jag att göra det en andra gång skulle vara en enkel match. Givetvis iförd crocs! Nej, så klart inte fulcrocs. Jag har ett par assnygga i ballerinamodell!


Här höll de på att bygga upp en operafestival mitt ute i öknen. Väldigt besviken över att vi inte gick, men det var helt enkelt för mycket meck utan bil och hotell i närheten.


Så här såg det visst ut när allt väl dragit igång. (Med bergen i bakgrunden) HUR maffigt som helst!


En liten drick och vilopaus.


Jag spanar efter skatter.

Vi hade en jävla amerikan efter oss hela vägen upp! Han tyckte jag var dum i huvudet som släpade med min stackars mamma upp för berget. Själv hade han ett par sprillans nya vandrarkängor på sig och det gick minsann inte att vandra upp för berget om man inte var lika väl förberedda som han och hans kompanjon var. JÄVLA BLOCKO! Han skulle till och med försöka lära mig hur man går upp för ett berg. Alltså: hahaha!
Vi snackar om en timmes vandring upp för ett berg. Förvisso i stekhetta, men vafan! När vi var tio minuter från toppen så kom han ner till oss igen för att berätta att det finns iskallt vatten i kranar bara en liiiiten bit därifrån. GAH! JAG VET! Amerikaner vill inte alls hjälpa för att vara snälla. De vill hjälpa till för att själva kunna känna sig som hjältar!

Resten av vistelsen uppe på berget gick ut på att resten av alla amerikaner sa åt mig att jag måste smörja in mig NU! Innan det är försent! Åter igen! Vi är från sverige, jag har hud som en rödhårig och blir röd som en gris oavsett hur mycket jag än skyddar mig! Den första som skulle tala om för mig hur farligt ute jag var, ja det var ju givetvis amerikanen. Jisses, folk springer ju maratonlopp barfota. Inte har de dött för det.

Ja, jag besteg ett berg i öknen i crocs och det gick!



Sen tog vi linbanan ner för berget.


Därefter vidare till Döda havet, närmare bestämt Ein Gedi.



Salt!