Charm

Jag har verkligen fått en social kick den här veckan. Har lyckats boka in träffar med folk varje dag och det känns så bra.
Igår ringde mamma och tyckte att vi skulle hitta på något, så vi gick iväg för att äta grekisk mat och dricka öl. Jättekul! Jag fick en hemmastickad mössa som är anpassad för både vanligt hår och dreads. Chai är galet avundsjuk!
Fick tillbaka en gammal kassa och har nu en hemlig buffert. Jag vet precis vad en del av det ska gå till. :)

Idag träffade jag Sara från Östra igen! Bäst! Skvallertanterna attackerade ett café på söder. Jag saknar allt sånt.
Vi har tvingat varandra att damma av kamerorna igen inom snar framtid, vilket troligtvis båda behöver.
Genom lite inside information fick jag även nys om att vår fotolärare i gymnasiet fortfarande talar VÄLDIGT gott om oss två och hur bra elever vi var. De bästa han någonsin haft. Varför fick man inte höra sådant i skolan, så att man blev ännu mer motiverad?! Kul ändå, men det känns pinsamt att man lagt av med allt fotograferande då.

Jag måste även berätta om världens finaste överaskning. (Är du man och vill imponera på mig eller kanske en annan quinna: LÄS)
Jag har en grå kofta nästan jämt på jobbet för att den är lagom varm och alldeles.. ja, perfekt bortsett från att jag har tappat bort alla knappar och fått lösa det med en säkerhetsnål. Jag berättade för några barn för ett tag sedan att det var silvriga knappar som skulle sitta där och att jag därför inte skaffat nya, för att det helt enkelt inte finns några fina.
Igår klev en pojke in med sin pappa och pojken sträckte fram handen med fyra silverknappar i handen. Varpå pappan säger "det var tydligen väldigt viktigt". Dessutom så hade silverknapparna skepp som motiv. Givetvis fanns det en anledning till att jag skulle ha knappar med sjörövarbåtar på.
Det går en spännande historia om att jag har varit sjörövare, som faktiskt inte jag har hittat på, utan Isak. (kollega)
Hur många kommer ihåg sådana detaljer. Det är så litet, men så jävla vackert! Så charmar man mig!

Nu ska jag betala räkningar, men jag är glad ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback