Charm

Jag har verkligen fått en social kick den här veckan. Har lyckats boka in träffar med folk varje dag och det känns så bra.
Igår ringde mamma och tyckte att vi skulle hitta på något, så vi gick iväg för att äta grekisk mat och dricka öl. Jättekul! Jag fick en hemmastickad mössa som är anpassad för både vanligt hår och dreads. Chai är galet avundsjuk!
Fick tillbaka en gammal kassa och har nu en hemlig buffert. Jag vet precis vad en del av det ska gå till. :)

Idag träffade jag Sara från Östra igen! Bäst! Skvallertanterna attackerade ett café på söder. Jag saknar allt sånt.
Vi har tvingat varandra att damma av kamerorna igen inom snar framtid, vilket troligtvis båda behöver.
Genom lite inside information fick jag även nys om att vår fotolärare i gymnasiet fortfarande talar VÄLDIGT gott om oss två och hur bra elever vi var. De bästa han någonsin haft. Varför fick man inte höra sådant i skolan, så att man blev ännu mer motiverad?! Kul ändå, men det känns pinsamt att man lagt av med allt fotograferande då.

Jag måste även berätta om världens finaste överaskning. (Är du man och vill imponera på mig eller kanske en annan quinna: LÄS)
Jag har en grå kofta nästan jämt på jobbet för att den är lagom varm och alldeles.. ja, perfekt bortsett från att jag har tappat bort alla knappar och fått lösa det med en säkerhetsnål. Jag berättade för några barn för ett tag sedan att det var silvriga knappar som skulle sitta där och att jag därför inte skaffat nya, för att det helt enkelt inte finns några fina.
Igår klev en pojke in med sin pappa och pojken sträckte fram handen med fyra silverknappar i handen. Varpå pappan säger "det var tydligen väldigt viktigt". Dessutom så hade silverknapparna skepp som motiv. Givetvis fanns det en anledning till att jag skulle ha knappar med sjörövarbåtar på.
Det går en spännande historia om att jag har varit sjörövare, som faktiskt inte jag har hittat på, utan Isak. (kollega)
Hur många kommer ihåg sådana detaljer. Det är så litet, men så jävla vackert! Så charmar man mig!

Nu ska jag betala räkningar, men jag är glad ändå.

En vanlig jävla måndag

Jag vaknade upp med en sån jävla magsmärta att jag nästan trodde att det var hög tid att åka in till sjukhuset. Chai fick rota igenom medicinskåpet och kom tillbaka med ett glas samarin (då jag aldrig lyckats få tag på något bra mot min mage.) Bara smaken av samarinen mot tungan fick mig att nästan kräkas. Ingen vanlig reaktion från min sida.
Det är något ordentligt fel på min mage numera. Förmodligen är det stressen, så jag har ingen lust att bli hemskickad och ha betalat för någon ny förnedrande mening som: "skaffa dig en hobby!"
Nu gör det ont när jag trycker på en viss punkt i magen, även därifrån den rivande smärtan kommer ifrån. Så jag får väl helt enkelt låta bli att trycka där. :D
Åh, kan inte någon ge mig pengar till läkarbesök och tandläkare!

Jag fick besked idag om att jag inte kom in, men nu ligger som reserv. Alltid något, men där rök min gnutta med ljus. Fan! Hoppas en bunt med människor trillar framför en bil, eller enkelt och snällt hoppar av.
Vi försöker igen till hösten. Men det är för lång tid tills dess. Och jag har fortfarande inte berättat för någon om vad fan det är jag dillar om. Det är lika bra att ha det så här.

Ta bort ärrbildning steg 1

Igår blev det äntligen av. Bort med fanskapet!
Jag tillhör ju en av alla dem som har gått till en hemmapulare och stuckit hål. TACK OCH LOV bara två hål i vänster öra.
Smutsig nål är big nono. Detta har resulterat till två fruktansvärt fula ärr som dessutom växer ut till knölar ju mer jag töjer örsnibben.
(bilder tagna av Anka)



För känsliga läsares skull så skippar jag alla närbilder och allt blod. Fantastiskt att Chai lyckas se så pimp ut på bilden ovan.



Kalaset slutade med två stygn i vänstra örat. Första stygnen någonsin är ju något att komma ihåg, synd bara att det inte var under häftigare omständigheter. Som att brottas och få armen avhuggen av en haj.
Än är vi inte klara. Framsidan av örat återstår att karva vidare på, så det dröjer innan jag kan snitta upp öronen och få större hål. Ack och ve.

Spektaklet ägde rum på CALM bodymodification (hornsgatan 47 i stockholm)
Om du är less på att töja och vill ta den snabba utvägen, eller bara gå dit och skaffa allmänt snygga bling.


Försenade efter ett utdraget uppdrag-döda-knölar så skyndade Chai och jag oss ut till bushen, hem till hans far. Där fick vi massor av mat och godis (ej att förglömma). Vi såg även melodifestivalen, som var väldigt förutsägbar gällande "vinnare". Btw.. wtf.. grekiska bidraget.. ?! Jag har snart inget över för svenska melodifestivalen.


Dreads

Här är håret som jag har knepat och knåpat på.

15 vita tjocka dreads
15 svarta normaltjocka dreads med silvertråd
20 smala vitsvarta candycanes




Alla  är i olika längder. De vita är kortast, svarta mellan och candycanes längst. För att få en mer uppklippt känsla och ett fylligare hår.



Färdigt!


onsdag

Nu har redan tre dagar av veckan rusat iväg.. hur vet jag inte, för det var ju måndags nyss. Nu på lördag ska jag fläta in ett hår med dreads på en kund, vilket jag verkligen ser fram emot då det är en extremt udda men riktigt ball kombo av dreads! Bilder kommer, var så säker. Jag har hur som helst kämpat arslet av mig för att göra dem. Hade gärna slängt upp bilder redan nu, men min bygglampa är helt död. (död åt clas olssons!) Allt jag köper där går fan sönder inom beloppet av en vecka.

Sitter och slösurfar på ams .. som den riktiga ungdom jag ju är. Kanske kan man ta något ytterligare extraknäck på kvällar eller helger. Tanken har i alla fall slagit mig.

Igår lämnade jag min signatur åt ödet och nu väntar jag på turen.
kom kom kom. 

---------------------
Här är alla bilderna från en av tre sessioner med fotograf Erik J  (modellbilder ID: 4455)
Jag på bilderna.
Blev själv mest nöjd med första bilden i bilden med de tre ihopmekade.
Jag tänkte försöka bli lite bättre på att ladda upp bilder från diverse plåtningar.



  


DÄRFÖR

På senaste tiden har jag fått veta och höra från många att de inte söker upp mig för att jag verkar vara så pass deprimerad. Varför kan ingen bara fråga hur jag mår? Fråga vad som har hänt, fråga vad jag har i tankarna. Utan att kalla mig barnslig eller egoistisk! Jag har säkert ett ton svart sten med huggtänder som ligger och gnager hål i mitt hjärta. Jag behöver världens största kram, jag behöver närhet, jag behöver Vänner. Jag vill känna mig behövd och söt/vacker/snygg-whatsoever! Jag vill känna att det är jag och ingen annan.
Hjälp mig istället för att trycka ner mig ännu mer!

Stressen av att veta att allt hänger på mig när det gäller den ekonomiska biten gör inte saken bättre när man ligger hemma i tre dagar med feber, vilket jag gjorde förförra veckan. Jag extraknäcker numera med hemmavirke av löshår, samt säljer min garderob för att vi ska gå runt, och samtidigt ha det bra.

Varför inte söka sig till mig istället för att ta avstånd? Det är ju för att ni tar avstånd från mig som gör att jag inte längre vill. Jag vill ha orken tillbaka, jag vill ha tillbaka känslan av att jag också kan. Få tillbaka allt jag tidigare såg fram emot och alla mina intressen som bara dog bort.

Jag stod tidigt i eftermiddags med en fantastiskt nyhet i min hand. Skyndade mig iväg för att berätta!
För dig. Jag vände ungerfär lika snabbt som jag klev innanför dörren med en röst i huvudet som sa att "han har inte tid och särskilt inte för dig!". 

Nej jag ligger inte hemma och storbölar. Jag känner bara likgiltighet. Slår du upp ordet i ett lexikon så är det mitt nylle du ser. Många som har känt mig under en längre tid vet vilken panik jag får av att bo i en för skitig miljö under en längre tid (även om jag är duktig på att stöka ner också!) men det bekommer mig inte det minsta längre.

Därför är jag så här.



PS.
Till påskharen: Jag önskar mig en bästa vän i mitt påskägg!
DS. ... eller i födelsedagspresent. Jag fyller ju år dygnet runt (24/7) så när som helst går bra.

Alla hjärtans dag

Om det här vore omslaget på en ny skiva så skulle den få heta "En annan del av Palestina".  Fantastiskt.
Jag tror att konstnären i mig kom fram litegrann idag. ;>
Jag saknar er allihop, trots att ni inte vet det.






Att bli spottad på av den man älskar mest är nog alla hjärtans dag i ett nötskal.
Jag orkar inte ens känna mig värdelös. Det är väl så här det är.

Yasuragi

Hela dagen igår tillbringade vi alla från jobbet på Yasuragi. Allt betalt och bara åka dit och njuta. Sjukt värt!
Vi åt sushi till lunch. Kocken slängde upp små tallrikar på ett band som gick runt och runt, så det slutade med att jag tryckt i mig en skål misosoppa, en sallad, 14 bitar sushi och två deserter. Haha. Desert nummer två stal jag och mätt blev jag. :D
Vi gjorde något som kallades Do in och ingen kunde hålla sig för garv då hela övningen gick ut på att nypa och slå sig själv. Under eftermiddagen blev det planering som också behövdes.
Längesedan jag mådde så bra i kroppen kan jag ju tala om.

Härligt att det redan börjar dra sig mig mitten av februari. Inte för att jag har någonting att se fram emot. Längtar jag bort tiden så drar det ihop sig mot sommaren vilket leder till att jag förlorar jobbet.
Jag har dock skaffat ett extraknäck som röstmottagare under valet i början av juni, samt lite inför då prylar ska köras ut till diverse lokaler. Ser bra ut på cvt i alla fall och så får jag förhoppningsvis åka lastbil när vi kör ut grejerna, vilket är bland det bästa jag vet! Lastbilar is the shit!

Något trevligt i min vardag just nu är mitt hemliga projekt som jag har påbörjat ihop med någon. Inget nämt, inget avslöjat! Det kommer att bli så bra! Håll ut så får ni veta i framtiden. :) I PLOMISE!

För dig som kanske undrar vad jag gör om dagarna just nu så är det jobba, åka hem och tillverka dreads, önska att jag var 17 år och kär och spela tvspel med chai när han kommer hem. Jag orkar ingenting annat. Eller.. jag har börjat trycka i mig järntillskott och har nog aldrig varit piggare i mitt liv. Det är väl snarare min brist på lust som tar död på det mesta.
Varför ska så mycket kännas så omöjligt hela tiden?

dag tre

Det här är sista dagen som jag står ut med att ligga hemma. Så imorgon bär det av till jobbet igen. Min hosta är dock helt förjävlig just nu. Plus att jag egentligen inte är särskilt pigg.

Jag fick en förfrågan för några dagar sedan att göra en intervju för en hemsida. Efter att ha kikat vidare så upptäckte jag att det är som någon form av herrtidning fast över internet där man samlar sveriges "vackraste flickor".  Blir dock lite smickrad över att någon tycker att jag ser bra ut i alla fall. Men intervjun gick typ ut på att jag skulle svara på frågor om mitt sensuella sexliv.
I wish.

Nu ska jag gå och lägga mig framför tvn igen.

sick

Har legat hemma sjuk från jobbet igår och idag och det blir en dag till. Jag tror inte att min ångest gör mig friskare då jag vet att allt hänger på att jag drar in lön.
Jag har nog aldrig känt mig mer värdelös.
Vore kul om du såg mig igen.