Värdelöst

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta och jag börja bli mer och mer paranoid. När jag ser mig själv i spegeln säger mig något att det är mitt fel och jag blir arg över vad jag ser. Jag ser i alla fall inget jag är stolt över just nu.
Men hur bryter man mönstret när det verkar vara ett jävla spindelnät vi trasslar in oss i?
Jag skäms för att jag ljög och sa att jag skulle iväg idag, när jag i själva verket har all tid i världen. Men med mitt nuvarande rubbade sinnestillstånd hade jag inte klarat av att vara fokuserad.

Vore trevligt om någon ville dra upp mig ur den här svackan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback