Jag känner mig ganska trasig efter veckan som gått. Heltid på jobbet och sedan hjälpa chai och fredrik med nya lokalen på kvällarna och under helgen. Försökte väl få umgås lite, men kände mig nog bara ännu mer ensam. Så nära men ändå så långt bort som man så fint brukar säga.
Målat, byggt, storhandlar, svetsat påsar och sånt. Jag tyckte att jag var ganska snäll i alla fall.
Nja, jag är inte så munter nuförtidenintenejnej.
Tiden börjar rinna ut.