Ja, vad ska jag säga? Stockholm var inte som jag hoppats på.
Under två veckor i palestina kände jag mig inte ledsen eller stressad en enda sekund. Arg var jag ibland och det kändes sjukt bra att få vara för en stund.

Nu sitter jag och saknar att kunna sitta på taket med utsikt över hela jerusalem, chilla under olivträden, bada i döda havet, träffa nya människor och bara vara. Stockholm är så ytligt och fullt av lögner vart man än vänder sig.
Jag tror helt ärligt inte att sverige kan erbjuda det jag behöver, för så fort jag kom tillbaka började jag oroa mig över att allt ska skita sig. Det känns förjävligt att komma tillbaka och tillbringa dagarna ensam i en trång lägenhet. Jag och chai träffas ju i princip bara på kvällarna sen jag kom hem.
Tillbaka till alla smaskiga ideal och komplex och ständigt sitta och hoppas på att jag duger i någons ögon. Allt det där var ju som bortspolat!

Jag får väl helt enkelt ta och göra som du.
Men då blir ju jag boven i dramat. ohnoes.

Fram till sommaren ska jag skala bort allt, bara se rakt fram och prioritera pengar. Ledsamt, men jag är säker på att man kan köpa lycka för pengarna, någontans i världen.
för jag läste någonstans att jag förtjänar bättre.