Jag undrar vart gränsen för otrohet egentligen går. I ett förhållande tycker jag att partnern alltid tänjer på gränserna, så även om det har diskuterats så blir jag alltid förvirrad då annat sker framför ögonen på mig.

Jag rodnar bara jag tänker på det för att jag blir så frustrerad.

Säl sa en lagom rolig sak idag. Det värsta är att jag tror att det talades så om mig förr.

I helgen var jag och chai hemma hos nathalie över en god middag och några glas öl och vin. Det gjorde ont i mig när nathalie blev ledsen och grät och jag tyckte att det var lika fantastiskt att varken ronnie eller chai hajade någonting. Jag såg direkt vad som var fel och den enda respons de andra gav var att börja skämta bort det hela så fort de fick tillfälle. Jag blir så jävla less! Sen blir flickvänner kallas surkärring så fort de kommer till jobbet.
Jag behöver semester!

Jag tappade verkligen all lust att redigera bilder, skriva och äta så fort jag råka läsa något särskilt. Om JAG skulle göra något liknande så skulle det inte vara okej. Det stör mig.

Idag har jag annars hängt med Emelie. Käkade lunch hemma hos henne och sen drog vi runt i ringen centrum och kikade efter julklappar. Eller det var snarare hon som gjorde det. Jag kom hem med en påse tråkiga, men nödvändiga grejer som tandborste, tops och sånt skit.

En timme kvar att fördriva tiden innan chai kommer hem.