Idag är en pissdålig dag.
Jag känner bara att jag gör fel, eller snanare är felet idag. Det här jävla avståndet gör mig galen ibland. Han missuppfattar saker och jag blir frustrerad och är säkert grinig emot honom. Sen blir jag förbannad på mig själv. Går tyvärr inte göra så mycket annat än att invänta hemkomsten. Då slipper jag all skit för i alla fall en vecka. Sen börjar det igen, men det tar jag då.

Jag har tjänat över 2000 spänn den här första veckan. Vore onekligen trevligt om jag fick pengarna. Nästa vecka jobbar jag kväll och då blir det jäkla högt tillägg. Tja, i jämförelse med vad jag är van i.
Pengarna kommer förmodligen gå till tröstshoppning om jag känner mig själv rätt. OM jag ens får mina stålar.

Som om inte mina andra problem räckte så får man veta att allt bara varit ett missförstånd. Och allt som gjorde så jävla ont och gjorde mig så förbannat sårad var enbart bortkastad tid. Men jag kan inte hjälpa dig nu. Jag kan dock inte låta bli att känna mig som en förlorare.

jag vill ha en katt, eller en gammal hund som är seg som jag och vill ha lika mycket sällskap som jag. Vi kunde bli värsta polarna. Jag är sällskapsjuk. Fick min dos av sällskap i onsdags eftermiddag genom att bara prata med en främmande kvinna i en kö till posten. Sån är jag. Helt patetiskt. Inte patetisk, Patetiskt!

11/12
Jag kommer inte kunna arbeta under den tiden, för jag kommer vara trött, grinig och allt annat, men vad gör man inte. Redan ångest över all julmat. Jo men det här blir ju mysigt.  Lika bra att operera sig så får man allt överstökat. Jag blir aldrig som de.