Tänk att mina drömmar om nätterna ska börja styra mitt liv igen. Jag tänker faktiskt låta det ske. I natt fick jag mig en fruktansvärd sömn med en hemsk dröm. Det finns väl fortfarande gränser? Svartsjuka kommer alltid jaga mig titt som tätt.
Jag är trött.
Trött på att jag själv skjuter undan allt. Men varför stanna där jag inte trivs, utan ständigt känner mig ledsen och ensam? Även om det inte bli medvetet så är jag snart utbytt. Det är så jävla rätt åt mig.
Jag saknar trygghet. Ibland önskar jag att man bara höll minen och aldrig släppte taget.
Men nu är det för sent.


Did you give the world some love today babe..

Jag kommer att få stå och se på.
och ibland vill jag kunna ångra att allt ens hände.
och nu är jag inte ens en del av det hela längre. ??
Jag Har en anledning att inte gå med igen. Och nu splittras vi.

Inte ett jävla cp vet vad jag har tänkt detta år. Ni har inte en aning. Och det finns nog inget jag hatar mer än människor/vänner som säger till mig att jag ska sluta "klaga" (dvs, jag skriver i mina egna dagböcker!?) och att jag ska försöka insé att jag har det så mycket bättre än andra. För jag skulle ha det så mycket bättre?
Ni har inte en aning, jag har inte ens berättat hälften. Det lovar jag.

Jag tycker verkligen inte synd om mig själv.
Jag tycker synd om er trångsynta människor som hellre väljer att blunda.