Jag behöver komma ifrån allt.

Hannah kom över till mig under dagen och hjälpte mig styra upp mitt liv lite. Kändes bättre. Men samtidigt vet jag att det inte går att göra så mycket annat än att acceptera allt som det är.
Jag-kan-INTE, för jag har inte viljan.
Jag är så dömd att misslyckas! Jag sumpade det redan från ruta ett. Nu är det minus tio och jag hinner inte ikapp, hur fort jag än springer. Kanske borde jag tro på mig själv, men detta kan jag inte styra.

Vad är det för mening med att vara nöjd med sig själv när folk ändå inte ser?

Skitsamma, det är inte värt det.
 
Jag behöver en bok.
Men livet är inte värt det.