Idag var det alltså begravning. Det blev fint.
Jag har aldrig sett Elias gråta så där. Jag tänker inte heller neka till att jag faktiskt grinade en hel del också.
När min lilla kusin samuel gick upp och sjöng sin egenskrivna låt grät jag glädjetårar. Helt sjukt musikalisk är han. Det var nog förövrigt även den enda gången som jag har sett mormor gråta också. Den gången Samuel skulle sjunga sin sång inför släkten för några månader sen. :) Ni skulle allt höra den.
Fick träffa halva släkten i och med begravningen. Folk jag inte träffat alls, eller träffat på sjukt länge.

nåväl. Jag vill i alla fall att människor är lite muntra på min begravning. Palla vara ledsen för min skull!
Ha kalas istället!

Nu ikväll ska jag ut och dricka öl på dovas med storebror Kristoffer och hans vänninor. :P I guess.